Vem LÄSER Situation sthlm?
Genom att sälja tidningen Situation sthlm förbättras de hemlösas möjligheter att inlämmas i samhället, de får en fast punkt i tillvaron och kommer bort från tiggeri, droger o dyl.
Tanken är god, till och med mycket god. Men varför är tidningen så förbaskat trist och okommersiell? Det är ganska många som köper, men hur många LÄSER? Om man verkligen vill förbättra de hemlösas tillvaro så borde de erbjudas en mer gångbar produkt. Varför inte en slagkraftig cityguide, där allt som händer i Stockholm publiceras, i stil med t ex Time out. Jag tycker fortfarande det saknas en vass nöjes- och kulturtidning som verkligen tar upp ALLT, och inte bara ägnar sig och musikrecensioner och allmänt tyckeri.
Förmodligen är det så att välgörenhet inte ska vara kommersiell. De hemlösa ska sälja en smal tidning som beskriver deras egen utsatta situation, och hoppas på de förbipasserandes välvilja och sympati. Tidningen har haft åtskilliga ekonomiska problem och är beroende av bidrag.
Finns det ingen tung publicist med socialt engagemang som kan skapa en mer säljande tidning för de hemlösa, så de tjänar mer pengar och snabbare kan ta sig ur misären?
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, media, Situation sthlm, hemlösa, hemlöshet, satir
Beträffande situation Stockholm, tidningen som säljs av människor utan eget hem. Där tycks aktieägarna vara mycket mer angelägna av antalet sålda tidningar än att föra budskapet vidare till allmänheten om hur hemlösa personer dagligen kränks och diskrimineras av myndigheter, egna prenumeranter och diverse ”frivilligorganisationer”.Tidningens existens bygger som bekant på att det finns människor som är hemlösa. Så grundproblemet för försäljaren kommer mer och mer i skymundan av sponsorers logotyper och annonser. Och artiklarna i tidningen handlar mer om vad myndigheter och andra auktoriteter förmedlar än hur hemlösa själva upplever det. Tidningen har som ”de själva” säger ca 400 försäljare men om vi ska närma oss sanningen är siffran ca 130 och i Stockholm finns ungefär 5000 hemlösa.
Läser man tidningen tycks alla vara nöjda med den situation de lever i, något annat går det ytterst sällan att läsa om. Vem eller vilka är det som bestämmer vad som får eller inte får skrivas i den blaskan?
Vart tog den kritiska journalistiken tagit vägen?
Det är dessutom mycket tröttsamt att läsa hur en frilansjournalist på uppdrag av ”högavlönade” tidningsmakare försöker insinuera att vi i ”föreningen Stockholms hemlösa” söker bidrag för andra saker än att stödja människor tillbaka till ett hem. (mycket högavlönade i förhållande till de som säljer deras tidning) Vi fick femtio tusen kronor i år och inte 85 000 som det står att läsa i “deras” blaska . Av dessa gick tjugofemtusen kronor till hyra. De resterande tjugofemtusen ska gå till ett projekt vi har i samarbete med ett antal fastighetsägare. Tanken är att stödja människor till ett hyreskontrakt med sådant som en före detta hemlös behöver. Det som situation Stockholm och andra fattigvårdsorganisationer håller på med är bara att sopa den egentliga frågan under mattan. ”Hur ska människor hitta en väg tillbaka”?
Att sälja situation Stockholm är inget annat än ett legitimerat tiggeri. Något som allmänheten kan acceptera. Varför har dessa människor över huvud taget ett behov av att tigga? Och varför ska andra tjäna på att de behöver det? Ingen hos oss tar ut ett öre för egen del från de pengar vi ansöker om. För den som själv har levt på gatan skulle detta kännas skamligt.
Vems och för vem är tidning ”Situation Stockholm” för egentligen?
Mors! Jag både säljer och läser situation stockholm,fd missbrukare och hemlös,håller på jobba in tidningen på gotland,hat inte funnits här innan…. so long
Det kan vara bra att tjäna de extra stålarna genom att sälja tidningen men det kanske skulla vara bättre om alla hemlösa krävde alla människors rätt och behov av ett eget hem för att slippa vara hemlös.
Mvh Roffe
Det är märkligt hur en tidning som lever på myten om att vilja göra något åt hemlösheten är så öppet besvärade av min kritik. Jag kritiserar inte bara “situation Stockholm” utan alla de som utnyttjar en situation där frågan om hemlöshet används i en annan riktning än den som leder till att hemlösheten upphör. Jag ser med förundran på all den uppfinningsrikedom som aldrig finns när det behövs, istället visar sig när det gäller att försöka tysta mig. Det senaste exemplet på denna oförmåga, att göra något radikalt, var den intervju jag godtroget ställde upp på. Då en inhyrd murvel från expressen i en pysmysig ton ges ett två sidor stort utrymme att misskrediterar mig som person istället för att försöka belysa sakfrågan. Vilket unket maktmissbruk. Vem tjänar på det? I texten varvar man handplockade människor som uttalar sig om mina brister och min oförmåga istället för att tydliggöra min och många andras vilja att finna ett annat förhållningssätt i hemlöshetsfrågan.
Jag har försökt vara en kanal för de som hävdar att en bostad är det primära för en hemlös och inte allt detta pseudotjafs kring oväsentligheter Jag skäms faktiskt å murveln’s vägnar. Hur kan en journalist med så lång erfarenhet låna ut sig till något så simpelt. Och fy på er alla som var inblandade! Om ni hinner läsa detta. Nu stundar snart crescendot i ”hemlöshetshykleriet” och där finns mycket pengar att tjäna på “utsatta människor”. Tomten hälsar
Rolf Nilsson