Varför ska vi jobba?
Det pratas mycket om arbete i regering och riksdag. Medan andra frågar sig varför ska vi jobba? Vad är det för mening med löneslaveri, där företagarna suger ut arbetarna? Att jobba anses både vara meningslöst och tråkigt; varför inte införa medborgarlön el dyl?
De flesta skrattar åt dylika argument, men det finns anledning att ta arbets-fientligheten på allvar, och fundera på vilka samhällsmekanismer som skapar ett dylikt klimat.
En person som fått det mesta han/hon pekat på, samt fått ekonomisk hjälp av föräldrarna upp till 30-årsåldern kanske inte är särskilt motiverad att jobba. Scenariot är ganska vanligt; vi blir allt rikare, skaffar oss färre barn, men tar hand om dem desto mer.
Vad är människans naturliga tillstånd, hur är vi funtade egentligen? Är vi blott anpassningsbara kameleonter? Ska vi hitta ett slags ursprungsstadium, får vi gå tillbaka till jägarstenåldern, där människor samarbetade i små grupper om ca 25-30 individer. En man eller en mindre grupp män styrde stammen, förmodligen var strukturen ganska hierarkisk, det fanns sällan tillfällen för övergripande diskussioner eller omröstningar.
Tillvaron var en kamp på liv och död, för att förenkla det hela skulle man kunna säga att vi kämpade mot naturen; vi var utsatta för klimatets nycker, beroende av djuren- och grödornas utbredning, och grannstammarnas välvilja. Att arbeta var en självklarhet, om man latade sig blev man förmodligen bestraffad, och slutligen utfryst. De andra i gruppen kunde inte riskera sitt eget liv och sin hälsa för att föda en drönare.
Idag är samhället mer komplext, kampen på liv och död existerar, men den är dold under lager av sociala skyddsnät, arbetslivslagar, förordningar samt västvärldens överflöd. De flesta upplever inte livet som en kamp för att överleva; kampen handlar snarare om att utbilda sig, klättra på karriärstegen, hitta en sympatisk fru/man, uppfostra barnen, skaffa ett bra boende, samt få tid över till privata intressen.
Det finns de som vill hoppa av karusellen. Argumeneten är många, dels skyller man på ett kapitalistiskt utsugarsystem i marxistisk anda; andra menar att maskiner och robotar kan ta över de flesta jobb, och människan kan ägna sig åt sina egna intressen (men vem ska bygga, underhålla och programmera maskinerna?).
Det är ganska dråpligt att vänstern skyller orättvisorna på kapitalister, entreprenörer och företagare – men utan dem inga iPodar, datorer, mobiltelefoner eller bilar. Mänskligheten har varit beroende av driftiga individer sedan urminnes tider; traditionen att bita handen som föder är lika gammal, och alltid lika meningslös.
Tanken på medborgarlön finns både hos socialister och socialliberaler/konservativa. Istället för ett sammelsurium av a-kassor, socialbidrag, föräldrapenning, sjukpenning, pension etc så erhåller man en grundlön från staten, därefter kan man välja om man vill jobba extra eller nöja sig med den statliga garantilönen.
Vänstern förespråkar medborgarlön av rättviseskäl, medan borgerliga förespråkare snarare vill förenkla administrationen, och bli av med individer som grusar samhällsmaskineriet. Därefter kan staten och näringslivet koncentera sig på sina huvuduppgifter, till bekostnad av ett högt skattetryck givetvis, men vissa menar att det är värt besväret.
I ett dylikt samhälle blir det inte lika attraktivt att skaffa sig en lång och avancerad utbildning. Somliga kommer att göra det, och de kommer att bilda en välutbildad arbetande överklass, medan resten av befolkningen blir allt mer passiv, okunnig och världsfrånvänd.
Att växa upp i en drönar-familj kommer förmodligen att leda till att man själv blir drönare. Det kommer att finnas få arbetande förebilder, och inga självklara nycklar till den komplexa världen. Samhället kommer att bli allt mer segregerat, de rika välutbildade arbetarna kommer att vilja bo nära likasinnade; språk, intressen och kultur kommer att diversifieras.
Till slut har de bägge samhällsgrupperna inte särskilt mycket gemensamt. Arbetarna kommer en vacker dag att fråga sig själva: “Varför försörjer vi drönarna egentligen”? “Vi slavar åt dem”! Och givetvis kommer en karismatisk psykopat att samla människor omkring sig för att utrota drönarna… Eller vice versa.
Att hoppa av karusellen måste innebära att vederbörande flyttar ut på landet och blir självförsörjande, såsom de flesta levde för 100-200 år sedan. Vi kan aldrig räkna med att någon annan försörjer oss med pengar i handen eller via skattesedeln. Den typen utav solidaritet finns inte att uppbåda.
Att bedriva jordbruk och boskapskötsel är i och för sig arbetskrävande, men å andra sidan behöver man aldrig fundera över om jobbet är meningsfullt eller ej, äta bör man annars dör man.
Hursomhelst så går samhället i riktning mot medborgarlönstanken, de sociala skyddsnäten är omfattande, vi behöver aldrig oroa oss. Blir vi av med jobbet kan vi antingen plugga gratis och få studiebidrag, studielån, eller gå på a-kassa, eller få socialhjälp – ELLER skaffa oss ett nytt jobb.
Jag tänker osökt på romarriket där pöbeln drev omkring i städerna, bröd delades ut till alla; Colosseum och Cirkus Maximus dövade tristessen. Kejsaren blev allt mer isolerad i sitt palats omgiven av hov, harem och ritualer. Medan germaner och hunner sakta men säkert etablerade sig längs gränserna.
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, medborgarlön, arbete, jobb, arbetslöshet, humor, satir
som jag ser det så är egentligen den stora frågan “hur mycket ska vi jobba”
för de undersökningar jag har läst tyder på att vi i medel jobbar mer och mer för varje århundrade. detta kombinerat med större fysisk standard, men hur ofta måste man byta sin TV ?
Vi har idag ett läge där produktion av fysiska varor har effektiviserats enormt under de senaste 30-50 åren medan produktion av tjänster inte har hängt med. detta har vinklat konsumptionen mot fysiska varor (och leder till att mer ansträngning läggs på att effektivisera produktionen osv)
Jag associerar inte direkt “hoppa av karusellen” med självhushållning (även om escape to river cottage (http://en.wikipedia.org/wiki/Escape_to_River_Cottage) är en briljant serie )
Utan snarare en önskan att kunna ta det lugnt och ägna sig åt andra saker än och jobba.
Ibland så har jag funderat på vad som skulle hända om vi som land stoppade de allra dyraste systemen (de med minst nytta) i tex vården, och använde de pengarna till lägre skatter, mer semester eller liknande. Samtidigt så vet jag att det inte skulle funka för den sjuke är bered att betala vad som helts för att bli frisk. och den känns som ett moraliskt imperativ att hjälpa till.
Detta blev väldigt virrigt och ostrukturerat, men min poäng är nog att vi håller på att ändra samhället och den stora frågan är vilket sorts samhälle vi vill se i framtiden. (och hur vi ska åstadkomma detta.)
Christoffer,
Mja, om vi byter TV ofta skapas det fler jobb, och fattiga kineser blir rikare… Det intressanta i kråksången är vad som kommer att hända när hela sydostasien kommer upp till västvärldens levnadsstandard, de är på god väg. Då är det bara Afrika kvar; kommer de att ta över Kinas roll som masstillverkare av allting? Eller kommer saker och ting att börja tillverkas i väst igen? Varvindustrin blommar i Göteborg och textilindustrin får en renässans i Borås?
Det viktigaste av allt är VAD vi jobbar med. vantrivs vi på jobbet så är 8 timmar väldigt låååång tid. Det är viktigt att hoppa runt lite, pröva olika branscher, framförallt när man är ung och inte har barn att försörja. Det gäller att hitta sin nisch. Trivs man så ser man jobbet som en del av livet.
Tillägg. Det är inte vården som slukar pengar, varför försämra den? Ca 45% av alla skattepengar går till socialt skydd, olika former av bidrag etc.
Jag använde vården som exempel för att vården har vissa procedurer som är EXTREMT dyra. till väldigt liten marginalnytta (för samhället)
Vem är samhället? Jag har inte, i egenskap av medlem av “samhället”, blivit tillfrågad vad jag anser vara nyttigt?
Christoffer & Johan R Sjöberg:
Enl min mening så bör man göra sitt yttersta för att rädda varje människoliv, även om kostnaden ibland blir hög. Vem vet om det är en framtida Einstein eller Picasso vi räddar? Vi bör även rädda luffaren som bor på gatan, van Gogh var luffare men även Hitler… Vi kan inte vikta människors värde – mot samhällsnyttan.
Attilla vi kan spendera 99% av vår BNP på sjukvård och ändå inte göra “allt vi kan” för att rädda varje person. Det är omöjligt att göra sitt ytersta för att rädda varje mäniskoliv.
Så vi måste alltid väga kostnaderna för sjukvård och dess nytta mot tex kostnaderna för infrastruktur och dess nytta. Det är vad politiker gör varje dag.
Att försöka ignorera den sanningen är att bedra sig själv. Oavsett att du försöker få ordet samhällsnytta och vara ett fult ord.
Det är fråga om var skattepengarna gör bäst nytta. varken mer eller mindre. och hur mycket skattepengar vi ska ta in.
Christofer,
Jag menar inte att vi ska stoppa in 99% av vår BNP i sjukvården, utan att göra det yttersta med den teknik och de pengar vi har. Det var ju du som ville skala av den mest avancerade vården, min kommentar var ett svar på detta inget annat.
Tycker det är otroligt jobbigt när folk som hårt strävar efter titlar och frivilligt jobbar en massa övertid,
klagar på att de har det stressigt och på att arbetet är tungt.
Det är ingen som tvingar dem till högstatus-jobb och -titlar. Utan ett eget val.
För övrigt vill jag berömma de snygga illustrationerna (Höll på att skriva ordet “teckningar” men det är nog inte comme il faut att använda detta uttryck). Önskar att jag åtminstone kunde ta en massa egna foton till mina blogginlägg istället för allt jag infogar från Google images.
Szia
Enkla,
Tack; “teckningar” duger alldeles utmärkt.
Att rika karriärister klagar på stress, kan man reta sig på, men det var inte det inlägget handlade om
Nej ,det är sant,
vad du skriver om är ett problem som även en tekniknörd som jag känner av:
Samhället blir mer och mer tekniskt sofistikerat och det blir fler och fler “grejer” att hålla reda på, och lära sig.
De flesta är tvingade till någon form av expertutbildning + alla kurser för att uppgradera sig själv….
Inte konstigt att en hel del vill “hoppa av” men då blir det ofta svårt att försörja familjen, så visst kan man tänka sig en medborgarlön.
Problemet är att jag tror att detta kommer att medföra att de flesta priser stiger, med inflation o så….
Eller menar du att man bara ska “bidragsväxla”, dvs endast betala ut lika mycket som förut?
Enkla,
Nej, jag tror inte på medborgarlön överhuvudtaget. Det skulle försätta resten av medborgarna i slaveri. Jag jobbar och försörjer någon som spelar dataspel hela dagen… Varför ska jag försörja honom? Enkelbiljett till något annat land blir lösningen för mig i så fall.