TV:n – ett opium för folket?

En av de käraste tingen i våra hem är förmodligen TV-apparaten, vi älskar att hata den, och alla dåliga program som sänds på de otaliga kanalerna. Ändå spenderar vi dagligen flera timmar framför den, år efter år. TV:n äter upp vår lediga tid. Är det en sinneslö sysselsättning för chipsätande fetton, eller handlar det om att insupa kunskap och lära sig mer om världen? Med tanke på utbudet blir det allt mindre av det senare exemplet, men visst lär man sig en hel del, visserligen i förenklad snuttifierad form, men ändå.
Kanske har TV:n bidraget till det relativa lugn som råder i västvärlden? Om medborgarna sitter fastnaglade framför sina apparater så lär det knappast uppstå några revolutioner eller större samhällsomdaningar. TV:n kan å andra sidan också användas som oöverträffad propagandakanal, det har inte minst Sovjetunionen och Kina bevisat. Därför är alltid fria kommersiella TV-sändningar att föredra, även om programmen är hjärndöda så blir vi inte grundlurade eller duperade, blott avtrubbade.
Jag undrar hur många fler briljanta författare, konstnärer eller uppfinnare vi haft om TV:n inte stal vår tid? Vi tillåter oss inte att ha tråkigt längre, vi tillåter oss inte att göra ingenting. Vi nedvärderar tristessen, men ledan är tankens moder. Det finns folk som har omvärderat hela sina liv under stillsamma kanotfärder eller under isolerade semestervistelser i bergen, där TV:n lyst med sin frånvaro. Plötsligt börjar man prata med varandra, och lyssna på riktigt, tänka. Vi tror att det är miljöombytet, luften, andra kulturer och platser som påverkar oss. Tro mig, det handlar om att vi inte låter oss överinformeras via dussintals TV-kanaler.
Men nyheterna då, de är väl ändå viktiga? Vi måste ju hålla oss á jour med vad som händer i världen. Visst, men i de flesta fall suger vi i oss mer info genom att skumma rubrikerna i någon av de stora morgontidningarna än att vaka framför nyhetsprogrammen. TV passar dessvärre inte så bra för nyheter, det är lätt att missa några fraser när man häller upp kaffet eller gör annat. Dessutom är inslagen extremt komprimerade eftersom programmen har en tidsram att följa. Någon djupare analys blir det inte, det kan vi däremot få i tidningar eller på nätet.
Filmer då? Ladda ner, köp en DVD, gå på bio. Det finns få mediala upplevelser som är så starka som när man inte har sett en film på väldigt länge och därefter går på bio och ser en riktigt bra rulle.
Sport, det är ju spännade att titta på! Idrotta själv istället, det är ännu roligare.
Underhållning? Det är viktigt med förströelse, menar många. Prata med din fru istället, eller dina barn, ta en bira med polarna, idrott, ta en lång kvällspromenad, skriv, måla, fundera, läs en bok, planera semestern, bygg en ark, vadsomhelst är bättre än att lyssna på vissna skämt som en fårskalle i en studio någonstans häver ur sig.
Kanske handlar det om att vi inte har tid att träffa våra vänner så ofta. Våra dagar kanstas av arbete, dagislämning/hämtning, matlagning etc. Tiden anses inte räcka till. Vi blir istället låtsaspolare med programledare, nyhetsuppläsare och kändisar. Vi vet allt om dem från skavallerpressen, vi lever deras liv via media, ty själva vågar vi oss inte på några större äventyr. Kanske är detta det sorgligaste, att vi väljer TV:n framför mänsklig kontakt. Är det då konstigt att folk blir socialt inkompetenta, inte ens vet hur de ska hälsa, föra ett normalt samtal, än mindre debattera och hävda sina åsikter på ett vettigt sätt. Då tar vi till alkoholen, det är alltid bra att ta några groggar innan man ska på fest eller dylikt, sen kan man häva ur sig vilken skit som helst. Alkoholen ursäktar det mesta. – Va? Sa jag så? Gjorde jag så? Äh, jag var jäkligt packad…
Vi fostrar våra barn till TV-tittare, vi låter TV:n agera barnvakt, och där sitter våra småttingar och tittar på dåligt dubbade tecknade filmer, medan vi själva får en så kallad lugn stund. Till och med när vi gör annat så är TV:n på, ljudet från högtalarna skänker oss någon form av trygghet, som om rummet vore fullt med goda vänner som umgås och pratar, när vi egentligen är fullkomligt ensamma och urmjölkade på djupare tankar och funderingar.
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, media, TV, TV-program, satir, humor, serier

Själv har jag inte sett på tv på flera månader, och jag saknar det inte. Jag ser på film och tv-serier ibland, men denna maskin som jag skriver på nu har dvd-spelare…. vem behöver tv?
Intressant inlägg. Jag har själv funderat lite i samma banor fast på hur det vore ifall internet inte fanns, eller åtminstone inte var lika utbrett. Skulle folk umgås mer i verkligheten istället för att slösurfa och hänga på msn? Skulle det vara bättre eller sämre?
Jag tror att Internet är mer interaktivt, vi måste agera själva, söka, chatta, kommentera, skriva etc. TV är mer passivt, vi väljer kanal, och sedan tar vi bara tar emot.
Funderar på en plattskärm till sovrummet…
Peter A,
Missbrukare!!!
Du har så rätt Attila. Själv försöker jag på att ha “elektronisk paus” utan både tv och dator någon dag då och då… otroligt vad mycket annat som börjar hända i ens liv då!
TV:n använder jag oerhört sällan som TV.
Den används mycket mer för att surfa, kolla roliga klipp, film och så vidare. En stor datorskärm alltså. Digitalboxen för att ta emot själva TV-sändningarna går igång max någon timme ett par dagar i veckan numera…