En valuta att sämja dem,
en valuta att främja dem,
en valuta att i mörkrets vida riken tämja dem.
Ska vi ha samma penningar i Europa, eller en hel hoper olika? För mig spelar det ingen roll, jag vill bara ha ett fungerande valutasystem. Jag är ingen politisk idealist, jag bryr mig inte om hur du nyttjar dina sedlar och mynt, bara du respekterar några enkla grundläggande principer som handlar om respekt för den enskildes liv, hälsa och egendom.
För mig handlar politik om principer, inte visioner; jag har ingen idé om hur livet bör vara, eller hur andra ska leva sina liv. Jag vill ha en statsmakt som inte lägger sig i, som inte intervenerar, som inte moraliserar, förmanar eller lockar. Och fungerar inte euron – vilket blir alltmer uppenbart – så bör vi skrota den och hitta på något annat. Det är inget att gråta över.
Staten är vår vakthund, den har vi gemensamt införskaffat för att den ska vakta våra dörrar. Det är en stor och dum hund, men den biter hårt om någon gör något dumt, det är dess uppgift. På senare tid verkar den dumma hunden inbillat sig att den är herre i huset. Den lägger sig i hushållsekonomin också. Annars gillar den som vanligt att rulla sig i jorden och bajsa i rabatten.
När vi ändå funderar på att byta penningar. Vi kanske skulle skaffa oss en annan hund också?
Det finns mängder av konspirationsteorier på nätet, det kryllar av bilderbergare, illuminati, frimurare, nazi-UFO:n, ultrasionister och utomjordiska ödlehärskare. Men är det någon som avslöjat den största sammansvärjningen av dem alla? Nej, det talas väldigt lite om den Anglo-germanska maktsfären och dess inflytande på världen.
På nästan alla viktiga positioner i världen sitter folk med Anglo-germanskt påbrå, dvs med rötter i Storbritannien eller Nordeuropa. Till och med president Barack Obama har Anglo-germanska rötter, trots att han hellre lyfter fram sitt afrikanska arv.
USA och Nato styrs av Anglo-germaner, och den här konstellationen styr i princip hela världen, då inga andra länder eller folk förmår att utmana dess dominans. Och skulle Nato utmanas slås motståndet urskillningslöst ner.
Även inom näringslivet är det Anglo-germaner som styr de största företagen, som exempelvis EXXON, Shell, Apple, Wallmart, Microsoft etc. På topp 50-listan av företag med störst omsättning är 30 från Anglo-germanska länder.
På listan över nominell BNP kommer USA först, Tyskland trea, och Storbritannien på sjunde plats. Listan över BNP per capita är ännu mer slående, av världens 20 rikaste länder är 14 Anglo-germanska.
Ända sedan Romarriket föll har världen mer eller mindre dominerats av Anglo-germaner. Germanerna var talrika inom den romerska hären, och de var de som gjorde uppror och erövrade västra Romarriket och Italien. Frankerriket skapades av germaner, liksom det Tyskromerska riket och det Habsburgska. Även Ryssland dominerades ursprungligen av nordiska vikingar. Och det nordiska varangiska gardet hade en särställning inom det Östromerska riket.
Det var britter som upptäckte och koloniserade stora delar av världen, och det var britter och amerikaner som vann de två världskrigen – som i praktiken var ett krig mellan olika germanska folk. Tyskland och Österrike på ena sidan mot Storbritannien och USA. En intern maktuppgörelse Anglo-germaner emellan.
Nåväl, nu är jag ju inte en konspirationsteoretiker av stora mått. Jag tror också att man ska vara försiktig med att tillskriva vissa folkslag specifika egenskaper. Vi är alla individer, och vi är alla olika.
Man kan betrakta min beskrivning av Anglo-germanerna som ett tankeexperiment. Värt att fundera på innan man anklagar judar, araber, kineser eller andra folk för att konspirera och ta över världen.
2013 är ännu ett oskrivet blad, men vi känner förändringens vindar redan nu, när västvärldens ekonomiska och kulturella ledarskap utmanas gång på gång. Indien ska skjuta upp en marssond under året, och Kina ska genomföra en obemannad månlandning. Kroatien blir EU-medlem i juli, och snart är det fler gamla öststater i unionen än västländer.
I övrigt fortsätter förmodligen EU-samarbetet att hacka, och vi går in i en tung lågkonjunktur, som förmodligen även kommer att drabba Nordeuropa. Tyskarna är upptagna med val under hösten och kommer inte ta en ledande roll. Frågan är vad som kommer att hända med Grekland? Landet tillhör inte de ledande ekonomierna, men utgör krisens nexus och är därför intressant. Det ska också bli intressant att följa Italien och Frankrike och se hur de klarar den växande politiska skuldkrisen.
Bruce Willis gör en ny Die Hard som släpps i februari, Hollywood är sig likt; det kommer även en filmatisering av Scott Fitzgeralds roman The Great Gatsby.
Och Sverige står värd för Eurovisonschlagerfestivalen i Malmö samt för Hockey VM.
Själv ska jag försöka lära mig lite mer Grekiska, vilket jag är ganska usel på, trots att jag numera sedan snart 2 år bor på Cypern, som dessutom har presidentval i februari.
Det bodde två familjer i ett parhus, Västerlunds och Östergrens. Huset delade mittvägg och där löpte murstocken genom huset. I övrigt var allt annat separerat, och familjerna levde sina liv såsom goda grannar gör.
På vintern delade de på uppvärmningskostnaderna, ty det förhåll sig nämligen så att om Västerlunds eldade i sin öppna spis så värmde den även upp Östergrens del av huset, och vice versa, eftersom skorstensröret var placerat mitt i huset. På udda dagar eldade den ena familjen, och på jämna den andra. Och på så sätt halverades utgifterna för ved.
Åren gick och Östergrens äldste son tog över deras halva av huset, och föräldraparet flyttade till ett mindre hus. Sonen insåg fördelen med det gemensamma eldandet under vintern, men han var sniken, och struntade i att elda varannan dag så som överenskommelsen löd. Han gick hellre med tjock tröja den dagen, och slapp på så vis att elda alls.
Utgiften för ved blev lika med noll. Och varannan dag var det ju varmt ändå eftersom grannen eldade.
Snart upptäckte sonen att det var varmt varje dag. Ty Västerlunds tröttnade på att frysa, och de började elda varje dag. Nu stod de för hela uppvärmningen av parhuset.
Det som var en smart planerad gemensam lösning slutade med att den ena familjen fick göra allt jobb.
Men sagan slutade inte där. En dag var det iskallt hos Östergren, och det var kallt i flera dagar. Vad hade hänt, hade grannen Västerlund slutat med sitt frikostiga eldande i brasan?
Nej, inte alls. När Östergren gick ut i trädgården för att spana över till andra sidan såg han att grannen dragit ett nytt skortensrör på andra sidan huset. Och det sprakade från en nyinstallerad kamin. Nu eldade Västerlund bara för sig själv, och ingen annan, värmen stannade på den bortre sidan.
Var Västerlund snål när han flyttade brasan? Kunde han inte ha delat med sig? Östergren kanske hade ont om pengar? Det kunde ju finnas skäl till att inte elda i hans del av huset?
Om detta vet vi inget, eftersom Östergren valde att inte tala om varför han slutade elda, överenskommelsen bröts utan att en ny förhandlades fram.
Nu fick Östergren börja elda själv varje dag. Och det blev varmt i hans del av huset igen, och värmen spred sig givetvis till grannen, som inte längre behövde använda den nya kaminen han installerat.
De florerar mängder av konspirationsteorier på nätet, vi har den om de utomjordiska ödlorna som i lönndom styrt världen under tusentals år, illuminati, frimurarna, tempelriddarna, och sist men inte minst nazi-ufon.
Den sistnämnda myten handlar om att tyska forskare i slutet av andra världskriget utvecklade en revolutionerande teknik för att färdas genom luften och rymden. Dessa skepp såg ut som flygande tefat. Och i krigets slutskede flydde mängder av nazister till ett hemligt ställe (Antarktis, månens baksida etc etc) för att förfina sin teknik – och bida sin tid.
Nu har det till min stora förvåning gjorts en film om nazi-ufona. Handlingen utspelar sig några år in i framtiden; det nya tredje riket förklarar krig mot USA, som leds av en Sarah Palin-liknande president. Och det här är ett ganska kul exempel på när moderna myter möter Hollywood och den verkliga världen. Jag tror att vi kommer att se mer av dylikt framöver.
Det amerikanska kriget mot terrorismen sedan 11 september 2001 beräknas kosta över 4 biljoner dollar. En biljon motsvarar en etta följd av 12 nollor. Stora siffror är ofta svåra att smälta. På amerikansk engelska kallas det för triljon, som på svenska betyder något annat – bara för att förvirra ytterligare.
Den totala amerikanska statsskulden är ca 14, 2 biljoner, bara för att ha något att jämföra med. Dvs kriget kostade ca 28% av den totala skulden.
Notera att det inte var Saddam Hussein som låg bakom attentatet på World Trade Center, vilket gör Irakkriget mer till en slags symbolhandling, än en legal vedergällning.
Om man ska vara lite elak kan man säga att Onkel Sam slog fel kille på käften, och fick veckopengen indragen under nästan ett helt år.
En annan intressant jämförelse kan göras med OS i Athen 2004, som kostade närmare 15 miljarder dollar. Jämfört med Greklands statsskuld på ca 580 miljarder dollar är det en ringa slant. OS kostade ca 2% av statsskulden. Som sagt, stora summor gör oss inte bara förvirrade utan också mållösa.
Och slutligen, Greklands statsskuld är ca 4% av USAs motsvarande underskott, om jag nu räknat rätt.
Många nollor blir det.
En sak är säker, om du och jag hade skött vår privatekonomi på liknande sätt så hade vi inte bara stiftat bekantskap med kronofogdemyndigheten, utan även med fångvården.
Jag fortsätter med förra årets trend, extrema profetior för nästkommande år. Jag hade egentligen bara ett rätt från förra året, då det handlade om att USA skulle dra tillbaka sina trupper från Irak. Jag fortsätter i samma anda:
Finanskrisen når Sverige
Statens ekonomi är inte så bra som vi tror, stora nedskärningar väntar, och moderaterna backar för första gången på länge. Reinfeldt och Borg tappar tillika i förtroende.
Grekland lämnar euro-valutasamarbetet Lagom till sommaren någonstans i maj-juni, lämnar Grekland valutasamarbetet och inför drachma, oboler, dinarer, talenter el dyl. Den nya valutan devalveras tungt inledningsvis, vilket ger fantastiska priser för greklandsturisten. Landet får sin bästa turistsäsong i mannaminne. Det blir tungt för Grekland i början, men det lättar snabbare än vad olyckskorparna tror.
Cypern återförenas
Efter långa och segdragna förhandlingar kommer man fram till en modell för ett bikommunalt och bizonalt samhälle. Den turkiska armén drar sig tillbaka. Den unga generationen har glömt motsättningarna, återföreningen fungerar bra, även om det ibland blossar upp konflikter som framförallt handlar om markegendomar.
Håkan Juholt avgår
Tillslut tröttnar han på kritiken och dåliga opinionssiffror. Det uppstår en ideologisk kris inom socialdemokratin. Högerfalangen vinner till slut, och tillsätter en kandidat som lovar att modernisera partiet. Sakta, väldigt sakta, börjar väljarna hitta tillbaka.
Finanskrisen når Kina Nybyggda städer står tomma i Kina, fastighetspriserna rasar och ekonomin landar med ett rejält magplask. Alltfler folkliga upplopp följer i krisens spår. Makthavarna måste tillslut vika sig några tum. Sakta börjar en demokratiprocess att inledas.
Korea återförenas
Diktatorn är död, och hans efterträdare är inte lika intresserade av att fortsätta den lilla diktatorbutiken. Det går snabbt. Innan vi vet ordet av har Korea återförenats. Glädjescener varvas med vidriga avslöjanden om diktaturens förehavanden.
Koldioxidteorin går i graven Alltfler forskare menar att sambandet mellan utsläpp av koldioxid och den eventuella globala uppvärmningen är väldigt tunn.
Det religiösa styret i Iran faller
Arabisk vår följs av persisk vår. Folket ställer sig tillslut på tvären även i Iran, och efter månader av demostrationer och upplopp väljer mullorna att avgå. Landet förbereder sitt första demokratiska val.
Vladimir Putin avgår som Rysslands president
Efter massiva protester och folkligt missnöje med valet och dikatorfasonerna väljer Putin att avgå och tillsätta en övergångsministär, som förbereder inför nyvalet samma år.
Ron Paul vinner presidentvalet i USA En skräll av hittills okända mått. Libertarianen vinner först stöd hos frihetstörstande republikaner, men lyckas snart även charma desillusionerade demokrater. Ett enormt politiskt-, ekonomiskt reformprogram inleds som får världens politiker att sätta kaviarsnittarna i vrångstrupen. Börserna däremot får glädjefnatt.
Flytten till Cypern har knappast gett liv åt bloggen. Jag befinner mig i ett nytt land, med en annan politisk kultur. Saker jag tidigare retat mig på finns inte längre, den svenska politiska debatten känns avlägsen, medan de cypriotiska samhällsproblemen ännu inte är helt greppbara. Jag kan helt enkelt för lite.
Mitt politiska intresse är på lågvarv. Det finns så mycket annat att fundera på; att lära känna en ny stad, nya människor, nya affärsrelationer, se till att barnen trivs på sina skolor, och att vi hittar ett hus som passar oss.
Jag ber att få återkomma när saker och ting lugnat ner sig en smula.
