Samhälle
Detaljerna börjar att klarna kring stockholmsbombaren. Tydligen var det hans fru som blev alltmer radikal, och äktenskapet började att knaka i fogarna. Hon ville skilja sig, möjligen för att maken inte var lika dedikerad. Detta var givetvis ett stort misslyckande för bombaren, då paret hade tre små barn tillsammans. Han försökte förtvivlat att leva upp till fruns krav. Och förmodligen är detta bakgrunden till att han i muslimska nätverk annonserade efter en andra fru.
Bombarens liv blev alltmer kaotiskt, han levde separerad från frun (och barnen?), men de hade ännu inte skilt sig formellt. Kanske gick han i självmordstankar och planerade att ta sitt liv i en självmordsattack för att bevisa att han minsann vågar och har den rätta tron. Väl på plats i Stockholm insåg han det meningslösa i dådet, och utlöste blott en av laddningarna som räckte för att ta honom av daga, men lämnade omgivningen oskadd.
En kvalificerad gissning om hur invandrarkillen från Tranås blev internationell terrorist.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, stockholmsbombaren, bomben, bombaren, terror, terrorism
Det verkar som om media och debattörer dömt exministern Littorin på förhand. När Aftonbladet anklagar honom för sexköp hakar de flesta på och ser det som en sanning.
Och det skulle inte vara första gången som media dömer någon, se det berömda fallet med obducenten och allmänläkaren, där kvällspressen piskade upp stämningarna så infernaliskt att det t.o.m påverkade rättegången. Medan de faktiska bevisen var pinsamt tunna, för att inte säga obefintliga.
Brottet som Littorin skulle ha begått är preskriberat, därför har exministern ingen möjlighet till juridisk prövning, och inte heller möjlighet att rentvå sig själv i juridisk mening. Ord står mot ord.
Möjligen har krishanteringen i det moderata kansliet fungerat dåligt, eller kanske inte? Varje kris är unik i sin karaktär, och det är lätt att vara efterklok, med vad som skulle ha gjorts eller inte gjorts.
Att Littorin avgick anses av många vara ett slags erkännande, men vem skulle orka med dels ett kvällstidningsdrev och dels en infekterad vårdnadstvist samtidigt? Det ljumma stödet från kollegorna anses också vara ett slags tyst medgivande.
Nu bedyrar Littorin sin oskuld via advokat, menar att han enbart ägnat sig åt sexchatt. Men då har mediedomstolen redan tuggat färdigt; i allmänhetens ögon har Littorin begått ett brott.
Frågan är hur Aftonbladet fått tag i informationen? Det är tveksamt om det var den f.d prostituerade Anna som kom med uppgifterna. Sökte kvällstidningen upp henne i ett senare skede för att bekräfta det påstådda brottet? Möjligen har man även lämnat över en ansenlig summa pengar för att få Anna att träda fram. Talar hon sanning?
Och om det inte var från Anna, varifrån kommer informationen och anklagelserna? Låt oss konstatera att om man nyttjar uppgifter från en persons dator så är det ett brott, och med all säkerhet inte preskriberat.
Vilka skulle kunna tänkas tjäna på att knäcka arbetsmarknadsministern i ett parti som vann förra valet med just arbetsmarknadsfrågorna?
Det ska bli intressant att se vilken vändning den här historien tar.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Littorin, Littorinaffären, Aftonbladet
Saxat från Aftonbladet:
Jag är 14 – och har bättre jobbförslag än Sahlin
Och pojken, som heter Elias Giertz, har ju helt rätt! Och då försöker jag inte ens göra mig lustig på sossarnas bekostnad. Sahlin har ju inte riktigt de där stora visionerna, inte de rationella svaren, eller ens de pragmatiska lösningarna. Nej, hon har ingenting.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, Sahlin, citat
Socialdemokraterna vill höja den statliga arbetslöshetsersättningen, samtidigt som avgifterna till den samma ska sänkas. I dessa kristider då många går arbetslösa finns det givetvis möjligheter till grumligt röstfiske.
Klart att de arbetslösa vill ha mer. Men varifrån kommer pengarna? Jo de kommer från alla oss som arbetar, vår börda blir ännu större. Och för varje krona som skatten höjs minskar vår möjlighet till konsumtion, som i sin tur innebär att företagen går sämre, vilket i förlängningen leder till ännu högre arbetslöshet.
I rådande system anser jag att staten ska erbjuda en ersättning som precis täcker den arbetslöses väsentliga utgifter. Detta signalerar att arbetslöshet inte är ett normaltillstånd, att vi snarast möjligt måste skaffa oss nya försörjningskanaler. Det är arbete som ger trygghet, inte a-kassa.
Om vi vill ha mer pengar under arbetslösheten kan vi teckna tilläggsförsäkringar via fackförbunden. Staten ska inte agera försäkringsbolag eller bank. Det är medborgarnas pengar vi bollar med, deras drömmar och framtidsplaner. Dessa pengar ska absolut inte slösas bort, eller användas för röstfiske.
Kanske vann oppositionen valet med detta utspel? Opinionsmätningarna pekar sedan länge på en rödgrön seger. Om inte de borgerliga partierna kan förklara varför politikerna ska hantera mina och dina pengar varsamt, så är slaget förlorat, och vi kan se fram emot fyra år med skattehöjningar och ökad styrning av vår ekonomi, fler regleringar och allsköns social ingenjörskonst.
Om inte den gröna bubblan brister vill säga. De rödgrönas framgång är miljöpartiets framgång, sossarna och vänsterpartiet står mer eller mindre still. Valet 2010 handlar inte bara om klassiska höger- och vänsterfrågor, och vilken väg Sverige ska välja, det handlar lika mycket om skräck inför ökade koldioxidutsläpp, klimatförändringar och miljöhot. Men om denna rädsla mattas av är det kört för de rödgröna.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, val 2010, valet, val2010, valet 2010
Det är lite stiltje här på bloggen, passar på att publicera en skön skämtruta, inte av mig själv utan av en okänd mästare. Annars har jag inga kommentarer till vare sig vårbudgeten, prinsessan Madeleines inställda bröllop eller askmolnet från Island…
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om organiserad brottslighet, maffia, staten, politiker, politik, samhälle
Beatrice Ask vill att personer misstänkta (ej dömda) för brott hängs ut inför släkt, vänner och allmänhet. Och härmed begår hon ett allvarligt brott emot de västerländska principerna om rättsstaten, där alla och envar är oskyldiga tills motsatsen bevisats.
Om det rör sig om dumhet, okunskap eller ett medvetet förakt för de mänskliga rättigheterna vet jag ej; hursomhelst så är det här om möjligt ännu värre än FRA-lagen. Och ett hån mot den grund varpå det moderna demokratiska samhället vilar.
Börjar västvärlden att bli gammal? Befinner vi oss i en hellenistisk period, det dekadenta slutet av en framgångsrik era, på gränsen till det nya okända? Den utlevande grekiska världen som besegras av de fantasilösa, fyrkantiga militärt överlägsna romarna. Eller en Weimarrepublik som väntar på sin Hitler? Vad är detta?
Den borgerliga alliansen når nya bottennivåer i det politiska arbetet. Det olyckliga samboförhållandet mellan blaskig nykonservatism och unken socialliberalism fortsätter av gammal vana och aggregerad tristess. Vi liberaler har snart inga alternativ, vart ska vi lägga vår röst?
Det är numera helt bevisat och bortom allt tvivel att tomten bor i Sverige! Vi kan i höst se fram emot att välja mellan blå eller röda tomtar till tomteverkstäderna på Helgeandsholmen och Rosenbad. Jag föreslår att renarna får hålla till i ett närbeläget parkeringsgarage, så är arrangemanget komplett. Och att arbetsförmedlingen tar hand om rekryteringen av ett stort antal nissar. Är ni intresserade?
Att flytta till ett annat land blir snart ett alltmer lockande alternativ, även med tanke på klimatet, och vintern som aldrig tar slut. Om Sverige, ett litet perifert land i norr, ska fortsätta att vara ett intressant alternativ för människor och företag så krävs det en uppryckning av gigantiska mått.
Hellenistisk tomte under ytan. Källa: Trifter.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, bearice ask, lagar, demokrati, alliansen
Det har talats en hel del om alliansens nya logotyp, framtagen av Garbergs. Många har sågat den med fotknölarna, och eftersom jag själv är i formgivar-branschen tänkte jag skriva några rader.
Om vi börjar med färgen så tycker jag att de har gjort ett bra val. Att den ska vara orange är givet, det har med deras varumärke att göra, men det finns många nyanser av orange och just den här brandgula nyansen är klar, distinkt utan att vara irriterande.
Vad gäller formen och val av typsnitt så har man sneglat på 60- och 70-talet. Det är retro, lekfullt, det känns lite tecknad film eller affisch och lite popkonst.
Varför har då flera framstående grafiska formgivare gett tung negativ kritik?
För det första så bryter loggan med det som är modernt och inne i vissa kretsar. Många är fortfarande inne på sans serif, mycket luft, svart, vitt, grått, samt en viss stelhet. Se t ex loggan för detta företag. Designbyrån Neumeister, vars ägare Peter Neumeister gått väldigt hårt åt alliansens nya grafiska profil. Vad kan man då säga om hans eget formspråk? Ännu sämre, menar jag. Fegt, trist.
Lars Hall är en annan tung kritiker till alliansloggan, när man tittar på hans företag är det lika illa där. Sans serif, versaler, tomt, trist, tråkigt, dessutom funkar sajten lite sisådär.
Den duktiga designern Thomas Kurppa är också negativ, han menar att alliansens logga bl a är omodern. Själv har han en webbplats som blinkar så mycket att det närmast framkallar ett epileptiskt anfall.
Vi hoppas att det handlar om skomakarns barns syndromet.
Jag kan inte helt hålla med i de fina herrarnas kritik, alliansloggan är visserligen lite apart, men att den skulle vara omodern håller jag inte med om. Modernism och moderniteter har inget med logotyper att göra enligt mig, det finns olika syften med olika logotyper, det primära syftet är inte att vara modern. Ty det moderna blir lätt omodernt väldigt snabbt, se bara Telias och 3:s logga.
Alliansens logga är väldigt distinkt, typisk, och kan närmast liknas vid ett bomärke. Och det är viktigt för att nå effekt, igenkänning. Att den eventuellt är ful är egentligen irrele
vant, många bra loggor är fula, men de funkar för kunden och målgruppen i det givna scenariot.
Kvintessensen av kritiken handlar om att loggan är barnslig, och barnens värld hör ju inte ihop med viktiga saker som politik. Kanske är kritiken lite förmäten? Jag menar om budskapet är barnslighet och lekfullhet bör ju loggan utformas på dylikt sätt.
Kanske har man inspirerats av sina politiska motståndare?
Politik är skoj.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, alliansen, logga, alliansens logga, alliansens nya logga, grafisk form, logotyper, grafisk design
Sanna Rayman begrundar maktfördelningen i det rödgröna blocket, och kommer fram till att vänsterpartiet har en hel del att säga till om, med hot om avhopp som främsta vapen. Därför blev det ett gemensamt och tydligt nej till det s.k RUT-avdraget.
För de borgerliga småpartierna är det svårare, eftersom samarbetet inom alliansen är mer etablerat, att hota med avhopp blir patetiskt. Därför bestämmer oftast det största partiet moderaterna, därmed basta.
Visst är det så, men vänsterpartiets makt inom den rödgröna alliansen kan förklaras på fler sätt. Inom både socialdemokratin och miljöpartiet finns det starka vänsterkrafter. Det handlar om väljare som har grundläggande socialistiska värderingar. Att de inte väljer att rösta på v kan ha med vissa sakfrågor att göra, eller med politiskt arv och tradition. Likväl finns där en vurm för vänstern, och när Ohly gör ett socialistiskt utspel är det inte bara från det egna partiet som hurraropen skallar. Nej, det kastas blommor från alla möjliga håll.
Det här är givetvis ett problem för de mer mittenorienterade socialdemokraterna och miljöpartisterna. De tvingas att dras med en massa vänstermänniskor, vars idéer och tankar knappast passar in i dagens allt mer liberala och globaliserade Sverige.
Problemet är välkänt, inom socialdemokratin har kampen ofta varit hård mellan vänster- och högerfalangerna. I dagsläget är det högern som bär fanan, men vänstergänget får tung ammunition från Ohlys traditionella socialism.
Varför delar man då inte på sig? I en mer praktisk ideologisk värld hade 60-70% av sossarna gått över till folkpartiet eller centern, medan resten fördelat sig inom miljöpartiet eller vänstern. På pappret behövs det knappt ett socialdemokratiskt parti. Och den energi som går åt till att jämka och aggregera de skilda åsikterna skulle kunna användas till viktigare saker.
Men nu är det inte politiken som är socialdemokratins storhet, utan dess storlek, historia och maktbas. Viljan att dominera riksdag och regering är större än någon sakfråga, Andreas Bergh skriver humoristiskt om detta. Kappvändandet och det politiska trolleriet tar sig ibland otroliga proportioner.
Därför kommer de rödgrönas väljare aldrig att veta vad de röstar på. Är det mittenpolitik med gröna förtecken, eller en vänsterkrok med vokabulär och metodik från 70-talet? Vem vet?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, vänsterpartiet, de rödgröna, ohly
