Under 60- och 70 talet frodades den alternativa musiken. Massor av progressiva band dök upp som svampar ur jorden och revolterade dåtidens musikscen. Det mesta samlades under ett vänsterparaply och kallades för proggmusik.

Idag utgör låtarna ett nostalgiskt arv, som på något sätt berättigar alla de galna idéer och felsteg som vänsterrörelsen gjorde. Vi kanske var på kant med politiken, men det svängde i alla fall om vänstern, brukar de gamla skäggen haspla ur sig. Musiken var en förenade enhet, och en dålig ursäkt för att man engagerade sig i totalitära partier på yttersta vänsterkanten.

Som så mycket annat med 60- och 70-talets vänsterrörelse så stämmer inte heller detta. Musikrörelsen var inte en fri och inspirerande kraft utan en intern klubb för förtryck. Det skulle sjungas på svenska, texterna skulle bära upp de politiska idéerna, och man skulle definitivt inte gå till de stora kommersiella skivbolagen.

Turid som var en gigant på den tiden gjorde fel, hon gillade att sjunga på engelska, och och bytte sedermera från det alternativa skivbolaget Silence till Metronome. Turid blev utmobbad av musikrörelsen, och vad jag vet jobbar hon idag på posten. Och hon var knappast ensam om sitt öde. Den som inte rätade sig i de marxistiska leden blev utfryst eller i bästa fall ignorerad. Många menar att de politiska tvisterna blev proggens död. Så mycket svängde det om vänstern.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, progg, proggen, Turid, vänstern

Den samlade kulturvänstern gick i taket i går när liberalen och sanningssägaren Mario Vargas Lllosa tilldelades Nobels litteraturpris. Indignationen visste inga gränser, somliga skribenter gick t o m till ytterst låga och närmast komiska personangrepp mot den kontroversiella peruanen.

Han kallas ömsom högerliberal och stockkonservativ, och många har uppenbarligen svårt att placera honom i de gängse politiska facken. Enligt Vargas Lllosa själv så kämpar han både mot konservatism och socialism, och prisar självklart frihetliga tankar på en kontinent som så länge härjats av totalitära ideologier.

Kanske är det hans drogliberala ställningstaganden som väcker flest frågor. Men med tanke på att knarkförbudet har skapat en global storbolagsmaffia som omsätter miljarder, och inte bara kan köpa poliser, domare och politiker utan hela länder – så är hans åsikter måhända inte så kontroversiella. Kanske är själva förbudet ett mindre problem, sett i proportion till det Frankensteins monster det skapat.

Vi kan konstatera att det var länge sedan Nobelpriset i litteratur tilldelades en så intressant person.

—

Läs en intervju i magasinet Neo med Mario Vargas Llosa.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, litteratur, Nobelpriset, Nobel, litteraturpriset

Min hjälte från tonårstiden, rocklegenden med den urstarka rösten Ronnie James Dio dog den 16 maj kl 7:45. Han utvecklade och förändrade rockmusiken som medlem i Rainbow, Black Sabbath och det egna bandet Dio. Han blev 67 år gammal. Här kommer en låt från tiden i Black Sabbath:

Och en till:

SvD sågar falsettsjungande Neo med fotknölarna. Det talas om gayschlager från helvetet eller handlar det om recensenten utan referenser? Vad ska man annars kalla en dylik recension, där kopplingar till artister som t ex Leo Sawyer eller Bee Gees gått obemärkt förbi. Kanske har man lyssnat sig döv på atonal indie från någon svartsotig stad i nordöstra England? En sympatipostning för Neo således!

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om neo, human frontier