Konflikt
Den här kartan gjorde jag till min engelska blogg Grafeus.com. Och jag tror många blir förvånade över att våra demokratiska traditioner är så korta. Det handlar alltså om när man senast tog sig ur en ockupation, diktatur, militärjunta, statskupp el dyl, eller när man tillät rösträtt för alla vuxna medborgare i nationella val.
Det ser mörkt ut i öster, men flera central- och östeuropeiska länder hade faktiskt demokrati lika tidigt som i norr, men man förlorade den under andra världskriget och vid kommunismens intåg.
Schweiz hyllas ofta för sin långa demokratiska tradition, men kvinnlig rösträtt inträdde inte förrän 1971, därav det dåliga betyget. Och närliggande Lichtenstein är fortfarande en monarki, där fursten har politisk makt, landet syns inte på kartan pga sin ringa storlek.
I övrigt är det förmodligen många som undrar hur det ser ut i Ryssland, Ukraina och Turkiet, där demokratifrågor och människorättsfrågor anses vara på glid. Formellt sett är de emellertid demokratier.
Enligt min karta är det Finland som har den längsta obrutna demokratiska traditionen i Europa.
Cyperns president Anastasiades besökte Israel häromdagen och kom hem med beskedet att de bägge länderna ska samarbeta om försvaret av de nyupptäckta gasfyndigheterna i östra Medelhavet. Israelerna ska få tillgång till en flygplats i Paphos, vilket givetvis ökar deras räckvidd avsevärt.
Cypern vänder sig bort från Europa en aning, och förhandlar till sig ett militärt samarbete som man trodde att EU kunde garantera. Så var dock inte fallet. EU dras med stora interna problem, och det lyckliga Europa vi skulle bygga finns inte längre. Cyperns dåliga ekonomi är delvis ett resultat av Bryssels politik, och den grekiska skuldavskrivningen, som drabbade de cypriotiska bankerna och satte snöbollen i rullning.
Både Israel och Cypern är ensamma i världen. Grekland bidrar inte med särskilt mycket hjälp, utan har istället snarare stjälpt Cypern både inom EU och 1974 då Turkiet ockuperade 30% av ön. Och Israels mäktiga bundsförvant USA finns enbart där pga den starka judiska opinionen i landet. Om opinion skulle svänga, kommer USA sakta att ta bort sin skyddande hand.
Jag antar att Turkiet inte kommer att gilla detta. Landet har på senare tid visat tendenser till stormaktsambitioner i regionen. Cypern har också sagt sig vara intresserade av att samarbeta med andra grannländer, utom just ovannämnda land.
Även om Israel alldeles nyligen bad Turkiet om ursäkt för en omdebatterad militär aktion, så har deras relation inte stärkts mer än på pappret. Och möjligen har Turkiets roll inom Nato försvagats i och med Israel och Cyperns samarbete.
Britterna har ju sedan tidigare militärbaser på Cypern. Nästa steg av Cyperns president är förmodligen att stärka samarbetet med den forna kolonialmakten England. Om detta blir av då är relationerna till Bryssel inte så viktiga längre.
Apropå Jan Björklunds utspel om att bestycka Gotland till tänderna mitt i försvarsnedläggningen.
Jag undrar om försvarsdebatten i Sverige är resultatet av någon slags avancerad politisk taktik, eller bara ren klantighet? Först skär man ner det till oigenkännlighet, och skapar därmed en debatt om huruvida Sverige kan försvara sig överhuvudtaget. SEDAN föreslår man upprustning och patriot-missiler på Gotland.
Håll med om att man inte skulle kunna ha föreslagit något dylikt med äran i behåll, utan att ha kört försvaret i botten först? Att det här enbart skulle vara ett utspel av Björklund och Fp känns inte helt troligt. Om det verkligen är så har Fp definitivt hittat några extra procent i väljarkåren, och har chans på fler platser i riksdagen till nästa val. Nedrustningen har passerat nivån där bara gamla officerare och hemvärnsmän engagerar sig, nu tycker även Medelsvensson att det gått för långt.
Vi lever i en ganska orolig värld, ekonomiska kriser, arabvärlden kokar, Kina rustar. Och vår granne Ryssland har rustat i flera år nu, utan att den politiska debatten i Sverige påtalat detta irriterande faktum. Man kan ju fråga sig vad Ryssarna ska med avancerade trupplandsättningsfartyg i Östersjön?
Jag är verkligen inte någon vän av krig och kapprustning, men ett land bör ha ett grundläggande dugligt försvar, och om man inte har det så kommer någon annan att försvara oss. Frågan är hur alliansfri man är efter en sådan intervention? Och hur mycket det finns kvar av frihet och självbestämmande?
Det finns mängder av konspirationsteorier på nätet, det kryllar av bilderbergare, illuminati, frimurare, nazi-UFO:n, ultrasionister och utomjordiska ödlehärskare. Men är det någon som avslöjat den största sammansvärjningen av dem alla? Nej, det talas väldigt lite om den Anglo-germanska maktsfären och dess inflytande på världen.
På nästan alla viktiga positioner i världen sitter folk med Anglo-germanskt påbrå, dvs med rötter i Storbritannien eller Nordeuropa. Till och med president Barack Obama har Anglo-germanska rötter, trots att han hellre lyfter fram sitt afrikanska arv.
USA och Nato styrs av Anglo-germaner, och den här konstellationen styr i princip hela världen, då inga andra länder eller folk förmår att utmana dess dominans. Och skulle Nato utmanas slås motståndet urskillningslöst ner.
Även inom näringslivet är det Anglo-germaner som styr de största företagen, som exempelvis EXXON, Shell, Apple, Wallmart, Microsoft etc. På topp 50-listan av företag med störst omsättning är 30 från Anglo-germanska länder.
På listan över nominell BNP kommer USA först, Tyskland trea, och Storbritannien på sjunde plats. Listan över BNP per capita är ännu mer slående, av världens 20 rikaste länder är 14 Anglo-germanska.
Ända sedan Romarriket föll har världen mer eller mindre dominerats av Anglo-germaner. Germanerna var talrika inom den romerska hären, och de var de som gjorde uppror och erövrade västra Romarriket och Italien. Frankerriket skapades av germaner, liksom det Tyskromerska riket och det Habsburgska. Även Ryssland dominerades ursprungligen av nordiska vikingar. Och det nordiska varangiska gardet hade en särställning inom det Östromerska riket.
Det var britter som upptäckte och koloniserade stora delar av världen, och det var britter och amerikaner som vann de två världskrigen – som i praktiken var ett krig mellan olika germanska folk. Tyskland och Österrike på ena sidan mot Storbritannien och USA. En intern maktuppgörelse Anglo-germaner emellan.
Nåväl, nu är jag ju inte en konspirationsteoretiker av stora mått. Jag tror också att man ska vara försiktig med att tillskriva vissa folkslag specifika egenskaper. Vi är alla individer, och vi är alla olika.
Man kan betrakta min beskrivning av Anglo-germanerna som ett tankeexperiment. Värt att fundera på innan man anklagar judar, araber, kineser eller andra folk för att konspirera och ta över världen.
Ja, nu har det hänt igen, iranska soldater har beslagtagit en drönare, dvs ett obemannat fjärrstyrt strids- och spaningsflygplan.
Det har debatterats en hel del om de farliga drönarna, hur de kan slå till var som helst, och att de är ett fantastiskt vapen i kampen mot terrorismen.
Ja, drönare är nog bra, om fienden är obeväpnad och befinner sig på stenåldersnivå. Eller om man använder drönare mot civila.
Om fienden har vapen blir det mer besvärligt. Mot luftvärn eller jaktflyg har den här typen av farkoster ingen chans.
Ska vi addera det här till ett i raden av Obamas misslyckade projekt?
Länge har palestinska Hamas skjutit raketer mot den israeliska gränsen, understödda och beväpnade av Iran. Tills Israel valde att sätta stopp för våldshandlingarna. Vedergällningen blev brutal, flygattackerna skördade offer både bland militärer och civila i den lilla palestinska enklaven. Just nu råder en bräcklig vapenvila. Konflikten har mycket djupa rötter, och en fullkomlig lösning finns som vanligt inte i sikte.
Ofta väljer man sida i konflikten utifrån vilken politisk färg man har. Höger brukar stödja Israel, och vänster Palestina.
Antingen tycker man att Israelerna är ockupanter, att de beter sig som rasistiska kolonialister, där den arabiska ursprungsbefolkningen är satt på undantag. Sionisterna är tillika understödda av supermakten USA, och allt är del i en större komplott som handlar om att kontrollera Mellanösterns digra oljereserver, och sprida en västerländsk livsstil som anfräter den muslimska kulturen.
Medan motståndarsidan menar att muslimerna krigat mot kristna och judar i över tusen år. Under historiens gång har den islamska expansionen nått så långt som till Wien i Österrike och Tours i Frankrike, med ändlösa barbariska krig mot västerlandets gränser. I det här perspektivet är det förlåtet att araberna får smaka lite egen medicin. Dessutom har det alltid bott judar i Israel, vilket per automatik neutraliserar debatten om ockupanter.
Bägge sidor har rätt, och bägge sidor har fel. Låsningarna är så många och fundamentala att något verkligt samtal inte kan ske. För den israel eller palestinier som bara vill leva i fred med sin familj och vårda sin täppa finns ingen lösning i sikte.
För en tid sedan kunde man läsa på bloggen Zero Hedge att Schweiz rustar för att vara förberedd på den eventuella krisen i EU. Man frågade sig om landet i fråga visste något som vi inte vet?
Några dagar senare hittar vi samma nyhet i SvD som också länkar till Aftonbladet.
Samma nyhet i två av Sverige största tidningar. Och det är knappast första eller sista gången. Man ser en tydlig trend. Det skvallrar om att att gammelmedias undersökande journalister mest lägger krutet på att läsa utländska bloggar, istället för att undersöka saker själva.
Själv tyckte jag att bloggposten (om att Schweiz utökade sitt försvar p g a Eurokrisen) inte riktigt höll måttet. Landet har alltid haft ett hyggligt försvar och kommer förmodligen att fortsätta med det oavsett EU.
