I EU-parlamentet röstar man om ett slags incitament till förbud av pornografi. Det låter kanske lite märkligt och lustigt, och ämnet är möjligen för vågat för att seriösa debattörer ska våga sticka ut hakan. Icke desto mindre är det värt att omnämna saken, ty det är en av alla dessa lagar som kommer att leda fördärv och avdemokratisering av Europa.
Men är det inte bra att förbjuda porr? Det är kvinnoförnedrande, menar kritikerna. Man skulle iof kunna säga raka motsatsen, att porr upphöjer kvinnorna, så tyckte man under den sexuella frigörelsen under 60-talet. Bara för att få lite perspektivet på saken.
Vad är egentligen porr? Ja, det är ju inte helt lätt.
Vi inser att det handlar morallagstiftning, ty det är upp till betraktaren att avgöra vad som är porr eller ej, och om den är bra eller dålig. Åsikterna om vad som är en vacker kärleksskildring eller pornografi kan skifta radikalt.
I det här fallet är det våra politiker och tillika lagstiftare som avgör var strecket ska dras, och strecket kan nog dras lite varsomhelst. Moralagstiftningens främsta kännetecken är godtycklighet, vilket rimmar illa med det västerländska rättsväsendet där man (åtminstone förr om åren) gjorde allt för att undvika godtycklighet. För att alla ska vara lika inför lagen krävs en väl genomtänkt, logisk och stabil lagstiftning.
EU:s hälsokommissionär John Dalli avgick häromdagen, inblandad i en mutaffär där snustillverkaren Swedish Match erbjöds en lagändring om att inte förbjuda snus inom EU – mot pengar. Men Swedish Match gick till domstolen istället.
Det har varit så många långdragna diskussioner om snusets vara eller inte vara, trots att massor av undersökningar faktiskt stödjer snusets goda effekter på rökavänjning, och låga cancerrisk.
EU-byråkraterna har emellertid inte lyssnat på argumenten; vi inser nu såhär i efterhand att det var cash de ville ha i ett brunt kuvert under bordet.
Det man undrar är om det ofta går till såhär när EU-politikerna bereder och stiftar lagar?
I´m back. Och jag har publicerat några inlägg som jag skrivit på andra bloggar och sammanhang.
En kort reflektion om Systembolaget som vill köra hem varor, men samtidigt sitter vakthund framför svenskens spritskåp. Det rimmar illa. Och det har alltid rimmat illa.
Jag kommer ihåg att mitt gamla lokala systembolag i centrala Stockholm sålde till alkisar som stank sprit. Det kändes ju sådär, anledningen till att enbart Systembolaget hade rättighet till försäljning (och att jag fick stå och köa) hade ju med tillgängligheten att göra. Att inte vem som helst skulle få köpa närsomhelst…
Det är bra att Systembolaget inser sin meningslöshet och sakta avvecklar sig själv.
Jag satt och läste etiketten på en brittisk ölburk, ett av världens största varumärken inom sitt gebit, och noterade att det fanns ett rekommenderat maxintag. Enligt producenten var det ej hälsosamt att dricka mer än 3-4 burkar (50 cl) om dagen, och för kvinnor gällde max 2-3 burkar.
Oj, det var mycket, var min första reaktion.
Tror inte att denna info finns på svenska ölburkar. Socialstyrelsen vill nog ha monopol på dylik information, och det är väldigt sällan man överhuvudtaget nämner en maxgräns för dagligt intag.
Enligt svenska puritanska politiker ska man helst inte dricka alls, och om man dricker ska det ske under helgerna, då det är tillåtet att flippa ut rejält. Men under veckan är 100% alkoholfritt som gäller.
Men ärligt talat hur mycket kan man dricka om dagen, vad är farligt och ofarligt? Sett ur ett rent medicinskt perspektiv – utan kristen moralpredikan eller socialistisk nykterhetspropaganda?
Den liberale debattören Mattias Svensson har nyligen givit ut en bok om förmynderi, Glädjedödarna. Han beskriver hur politiker och experter försöker skydda medborgarna från tecknade serier, dansbanor, barngungor etc. Inget är tydligen för litet eller fjuttigt för att undslippa förmyndarnas ögon. Det ska bli intressant att läsa boken, ser fram emot det.
Här på Cypern är läget annorlunda. Förståsigpåarna har inte lika mycket att säga till om. Jag noterade till exempel att den lokala vinbutiken öppnade igen kl 20.00 efter siestan på fredagskvällen.
Ur kundernas och butiksägarens synvinkel är det givetvis logiskt, för det är väl på fredagskvällen som folk behöver köpa vin? När annars?
De oreglerade öppettiderna har knappast bidragit till ohämmat fylleri, jag har nog inte sett en enda full människa hittills. Jag förmodar att man får åka till turistorten Ayia Napa om man vill se fyllerister, som till råga på allt ofta är av skandinaviskt ursprung.
Ibland känns det som om jag är väldigt långt borta från Sverige.
Häromdagen skrev jag om hur oändligt länge man måste vänta för att beställa ett nytt pass i Stockholm. Idag skulle jag hämta familjens resehandlingar, vilket också resulterade i fiasko. Först fick jag vänta i en halvtimme, vilket i och för sig är absurt, jag skulle ju bara hämta något som redan var beställt och klart.
Därefter vägrade de att lämna ut min sons pass, ty personalen hade glömt bort att anteckna att det gamla passet makulerats, och som alla vet kan man ju inte ha två fungerande pass samtidigt. Bevisbördan låg tydligen på mig, och eftersom jag inte hade det makulerade passet med mig (varför skulle jag ha det?) så fick jag gå hem utan sonens pass. Det är bara att komma tillbaka imorgon och köa igen.
Jag tyckte mig skymta Franz Kafka vid entrén, men jag kanske bara inbillade mig.
