Idag gick jag ur facket

Idag gick jag ur facket. Jag motsätter mig att betala över 500 kr i månaden till en organisationsstruktur som falerat fullständigt. Blott 250 kr av månadsavgiften går till A-kassan, resten är förbundsavgift, inkomstförsäkring o dyl. Man kan fråga sig vad de gör med alla pengarna? Kanske är det bäst för sinnesfriden att inte veta.

Jag motsätter mig också den behandling som salladsbaren Wild n´ Fresh fick utstå, då fackföreningen HRF utsatte baren för blockad, med anledning av att de inte hade kollektivavtal. Det fanns inga fackligt anslutna anställda, en advokatbyrå konstaterade att barens avtal väl motsvarade de gängse – ändå utsatte fackförbundet den pyttelilla rörelsen för en helt oproportionerlig blockad. Efter flera månaders strid valde ägarinnan att sälja verksamheten.

I min värld är fackförbund stiftade av fria individer, som går samman, för att tillsammans förhandla med arbetsgivaren om skäliga löner, semestrar, arbetsmiljö etc. Jag tror precis som marxisterna att det råder en spänning mellan arbetstagare och arbetsgivare. Till skillnad från den skäggige profetens anhängare tror jag att denna spänning INTE enbart beror på arbetsgivarens överläge, den kan också bero på att arbetstagaren har ett överläge, eller att organisationen är felaktigt utformad, att personkemin inte stämmer, att någon eller några har felaktig kompetens. Jag anser vidare spänningen ibland inte ens existerar, då många av oss gladeligen går till jobbet, tycker det är kul att jobba och gillar chefen.

Jag tror inte heller att denna konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare är historiens starkaste drivkraft, och att den kommer att resultera i en samhällsomvälvning där arbetarna kommer att ta makten över samhället och avskaffa det privata ägandet, upphäva familjen och äktenskapet, utfärda kvinnogemeskap, upphäva fri handel, upphäva nationen, samt expropriera all jordegendom, konfiskera allt kapital och införa en statlig monopolbank, införa offentlig och obligatorisk barnuppfostran, förena uppfostran med den materiella produktionen samt upprätta lika arbetstvång för alla och skapa industriella arméer (saxat ut Karl Marx Kommunistiska manifest).

Ändå är det dessa tankar som ligger till grund för många av våra fackförbund, om än i förvanskad och starkt moderniserad form. Och det är detta arv som tillåter storskalig mobbning av oskyldiga individer, speciellt om offret tillhör den förhatliga s k petit-bourgeoisien.

Intressant.se. Andra bloggar om: , , , , , ,

Personal på Wild´n Fresh – bilda ett eget fackförbund!

Omständigheterna kring restaurangen Wild´n Fresh i Göteborg, vars ägarinna inte skrivit på fackliga kollektivavtal, blir ett sorgligt exempel på hur välvilja kan urarta. Fackföreningarna, som förr om åren hjälpte arbetarna till skäliga löner och avtal har blivit rigida och maktfullkomliga. Även om en arbetsgivare erbjuder högre löner än avtalen medger, ska de skrivas under. Att personalen inte verkar särskilt intresserad tas inte heller med i argumenteringen. Givetvis borde facket haft de anställda på sin sida, annars faller det hela platt. Facket är till för arbetarna, inte tvärt om. Huruvida Wild´n Fresh erbjuder högre löner än snittet är emellertid ifrågasatt. Å andra sidan kostar det en hel att ansluta sig till kollektivavtalen, något som också påverkar de anställdas löner. Enl uppgift tjänar de anställda 97 kr/h medan den avtalsenliga lönen är 87 kr/h, ägarinnan tar ut 40 kr/h.

En av uppsidorna med de starka svenska fackföreningarna anses vara att få konflikter går till arbetsdomstolen, de flesta löses genom fackliga överläggningar. I många andra länder är situationen den omvända, mängder av tvister går vidare till arbetsdomstolar och löses där. En kritisk person bör fundera över hur det står till med rättssäkerheten på arbetsmarknaden när tvister löses genom fackliga överläggningar? Hotas det med blockad även där?

Hur är läget i klasskampen egentligen när restaurang-ägarinnan, som tjänar dåligt och som dessutom själv är arbetare, hindras att bedriva sin verksamhet? Restaurangen är satt i blockad, och snart ska hela saluhallen bojkottas genom utebliven sophämtning. Här drabbas givetvis tredje part, och det hela kan svälla till en manifestation, som ytterst måhända riktar sig mot den nya borgerliga regeringen.

Problemet med klasskampsretoriken är att det enbart utmålas ett offer: arbetaren. I verkligheten är det så att arbetare och arbetsgivare står i ett symbiosförhållande till varandra. Om en anställd inte kommer till jobbet en vacker dag uppstår problem. Arbetsgivaren bistår med lönen, arbetstagaren med arbetet. Om endera parten upphör med sina åtaganden falerar verksamheten, framförallt för ett litet företag i en konkurrensutsatt, arbetsintensiv bransch där det dessutom är svårt att rekrytera duktig personal.

Snart är det avtalstider, under våren 2007 ska fackförbunden dela kakan med kapitalet. Vi får kanske se Wild´n Fresh-cirkusen som en maktdemonstration. Frågan är om inte spektaklet gett facket dålig publicitet? Att jaga en hårt arbetande småföretagare som tjänar 40 kr/h sprider dålig stämning. Högerblocket ställer sig som vanligt på arbetsgivarens sida, emedan vänstern stödjer facket. Alla, mig själv inkluderad, hittar finfina argument för endera sidan i konflikten.

Det finns emellertid en lösning – som samtidigt utmanar våra invanda begrepp – att personalen på Wild´n Fresh bildar ett eget fackförbund.

Intressant.se. Andra bloggar om: , , , ,

A-kasseavgiften, facket och pengarna som försvann

Jag är medlem i SIF, men kommer snart att lämna fackförbundet. Och ni kommer att förstå varför när ni läst klart artikeln. Min avgift är 365 kr per månad, uppdelat i förbundsavgift: 240 kr och inkomstförsäkring: 35 kr, samt 90 kr i A-kasseavgift.

90 kr av totalt 365 kr går till A-kassan!

Mitt liv har gått i 200 km/h de senaste åren, framförallt efter att barnen föddes. Jag erkänner att analys av räkningar och specifikationer inte är min starka sida. Det kom som en överraskning för mig att A-kasseavgiften är så låg och att förbundsavgiften är så hög. Jag gick med i facket under it-kraschen, då jag fick lite kalla fötter, men har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv. Jag skulle dessutom aldrig lämna över förhandlingar och överläggningar till en facklig representant, eftersom jag själv har alltför djupa erfarenheter av kohandel – efter min tid som säljare i ett välkänt svenskt mediebolag.

Så varför är jag med? Inte länge till.

När nu regeringen vill ändra på avgiften för A-kassan borde de flesta förstå varför. Det finns knappast någon anledning att ställa sig på barrikaderna för att försvara ett ganska lumpet system där fackföreningarna formligen äter våra pengar, utan att ge särskilt mycket tillbaka. A-kasseavgiften bör ha formen av en försäkring, och därför höjas. 90 kr/månad lär knappast täcka de arbetslösas ersättningar. Fackföreningarna överlever nog även om de måste sänka förbundsavgiften, kanske inser de att folk vill mer tillbaka än just räkningar i brevlådan. Min fackliga avgift på 3300 kr/år kan användas till mycket trevligare ändamål.

Andra bloggar om: , , , , , intressant.se

Borgerliga LO-medlemmar har det inte lätt

LO uppmanar sina medlemmar att inte rösta på de borgerliga partierna. På valaffischerna står det att “vi inte har råd med en borgerlig regering”. Den exakta poängen är oklar, men jag antar att de är rädda att borgarna ska köra folkhemmet i dokumentförstöraren, dumpa strimlorna i Nybroviken och därefter garva häcken av sig tillsammans med resten av pingvinorkestern, bestående av direktörer, grevar, baroner, generaler och avdankade tennisproffs.

Hur bör en borgligt sinnad LO-medlem bete sig? Lämna fackförbundet? Men om inget annat förbund passar? Byta politiska åsikter?

Förväntas alla LO-medlemmar rösta på socialdemokraterna? Är det rätt att använda fackförbundets pengar till dylika kampanjer?

Så här ser LO:s affischer ut. Enligt gammalt beprövat manér är det en person, gärna en man eller kvinna av folket, som korthugget berättar varför en borgerlig regering är pest och kolera.

Det ges ingen förklaring till hur den rödgröna alliansen skulle kunna uppfylla deras drömmar om bättre vård, skola, jobb och framtid – eller varför de rödgröna inte hunnit göra det under de två senaste mandatperioderna. Däremot är alla LO:s affischpersoner eniga om att det måste “satsas” och “att det måste komma alla till del”. Märkligt, det står samma sak på de borgerliga valaffischerna.