Finansminister Anders Borg tycker att det är provocerande att SEB, Swedbank, Handelsbanken och Nordea håller uppe sin lönsamhet genom att ta ut höga räntemarginaler på hushållens bolån. Nu öppnar han upp för att införa nya skatter för de fyra bankerna och övriga aktörer i finanssektorn.
Det är nästan lite skrattretande.
Ska bankerna gå dåligt istället? Så att staten (med Anders Borg i spetsen) får gå in och hjälpa dem, eller till och med rädda dem, som i så många andra länder? Har finansministern för lite att göra? För lite uppmärksamhet? Vad sysslar han med egentligen?
Det amerikanska kriget mot terrorismen sedan 11 september 2001 beräknas kosta över 4 biljoner dollar. En biljon motsvarar en etta följd av 12 nollor. Stora siffror är ofta svåra att smälta. På amerikansk engelska kallas det för triljon, som på svenska betyder något annat – bara för att förvirra ytterligare.
Den totala amerikanska statsskulden är ca 14, 2 biljoner, bara för att ha något att jämföra med. Dvs kriget kostade ca 28% av den totala skulden.
Notera att det inte var Saddam Hussein som låg bakom attentatet på World Trade Center, vilket gör Irakkriget mer till en slags symbolhandling, än en legal vedergällning.
Om man ska vara lite elak kan man säga att Onkel Sam slog fel kille på käften, och fick veckopengen indragen under nästan ett helt år.
En annan intressant jämförelse kan göras med OS i Athen 2004, som kostade närmare 15 miljarder dollar. Jämfört med Greklands statsskuld på ca 580 miljarder dollar är det en ringa slant. OS kostade ca 2% av statsskulden. Som sagt, stora summor gör oss inte bara förvirrade utan också mållösa.
Och slutligen, Greklands statsskuld är ca 4% av USAs motsvarande underskott, om jag nu räknat rätt.
Många nollor blir det.
En sak är säker, om du och jag hade skött vår privatekonomi på liknande sätt så hade vi inte bara stiftat bekantskap med kronofogdemyndigheten, utan även med fångvården.
– Det handlar om 10-20 filmer eller ett tusental musikfiler, ungefär där går gränsen för när jag i normalfallet tycker att det handlar om fängelse.
Detta säger fildelningsåklagaren Henrik Rasmusson i SvD 2011 12 30. Vi har alltså kommit till ett stadium i utvecklingen där ett brott som tidigare betraktades som ringa, numera leder till fängelse. Att dela ut några filmer på nätet är alltså fullt jämförbart med exempelvis misshandel.
Film- och musiklobbyn har gjort ett extraordinärt arbete med att övertyga våra politiker om att deras förlegade affärsmodell måste skyddas till varje pris. De flesta människor som har en minsta insikt i hur internet och digitalisering fungerar inser att det här är orimligt och fullkomligt löjeväckande.
Makthavarna tvingas in i en ond spiral där de bygger upp ett fullskaligt övervakningssamhälle, för att spåra och kalkylera våra förehavanden på nätet, ty det det enda sättet att snärja fildelarna.
Det är inte alldeles självklart att gratis kopiering, delning och spridning av digitala filer är ett brott. Inget fysiskt har stulits eller förstörts, det är också svårt att kalkylera eventuella skador eller uteblivna intäkter till följd av en enskild individs aktivitet.
Fildelning är ett resultat av ökad digitalisering, en fantastisk teknisk revolution, som påverkar oss på ett liknande sätt som Gutenbergs tryckpress på 1400-talet. Istället för att köpa sällsynta, dyra handkopierade böcker så kunde kunskap spridas snabbt och billigt till var man, och inte enbart till de privilegierade och rika.
Men munkarna som satt och kopierade böcker dagarna i ända blev arbetslösa. Särintressen vill ofta konservera marknaden, till sin egen fördel, på bekostnad av framsteg, utveckling, nya marknader och affärsidéer.
Historien upprepar sig. Jag tror att våra politiker måste börja bygga nya fängelser, det lär bli ett extra tillskott på ca en halv miljon eller fler interner.
Vi har sett på Kina med avund de senaste åren, deras enorma ekonomiska tillväxt, storskaliga satsningar på infrastruktur och modernisering av urbana områden. Hundratusentals arbetstillfällen flyttar österut, medan väst avindustrialiseras.
Men utvecklingen följer ju sällan linjära mönster, hur länge kan detta fortsätta? Är Kinas framgångssaga snart slut?
Det är ingen hemlighet att när lönerna i Sydostasien går upp kan man inte längre fortsätta att masstillverka billiga produkter, då måste man satsa på kvalitet och egna innovationer istället, som t ex Japan, Korea & Taiwan. De började också som billiga plagiatörer på 60-70-talen men blev snabbt ledande inom sina gebit, med varumärken som exempelvis Sony, Samsung & Acer.
Om vi tittar på Kina så har man inte i lika hög utsträckning satsat på egna starka varumärken, många fabriker är utlandskontrollerade, och tydligen så säljer man produkter med minimal vinst för att hålla fabriker och folk i schack. Vi får inte glömma att Kina fortfarande är en totalitär stat, även om folk i väst lovordar stabiliteten i landet.
Kampen om tillverkningsindustrin är mångfacetterad. Många jobb utlokaliseras till det ännu billigare Afrika, eller till den gamla brittiska kronkolonin Indien, där vi västerlänningar gör oss enklare förstådda med språk och kultur.
Vad händer med Kina när väst har stora ekonomiska problem, och den värdefulla exportmarknaden sviker? Lägg därtill dyrare råvarupriser, sinande olja och naturgas.
Trångboddhet, miljöproblem, fattigdom och ofrihet kan skapa oro och politisk instabilitet, vilket de kinesiska makthavarna vill undvika till varje pris.
Kanske kommer vi i framtiden att se en renässans för europeisk industri och tillverkning? Här finns ju enorma resurser vad gäller arbetskraft, kunnande och kreativitet – och ju längre finanskrisen pågår desto billigare blir vår arbetskraft – på gott och ont.
Inom de närmsta 50 åren tror jag att vi kommer att se en harmonisering av tillverkningsekonomin, utvecklingsländer industrialiseras och närmar sig standarden i väst. Konkurrensen blir på mer lika villkor, tillslut finns det inga billiga länder att flytta tillverkningen till.
Om man kalkylerar in själva kostnaden för flytten, upplärning, stigande löner, kulturkrockar och kvalitetsaspekter så börjar vi snart närma oss skärningspunkten där det inte längre är lönt att flytta produktion till andra sidan jordklotet.
När nu Grekland ska folkomrösta om EU:s gigantiska åtstramningspaket så väcker det en del irritation hos andra medlemsländer. Om Grekland inte väljer att strama åt så blir det förmodligen statskonkurs och skilsmässa från EU. Det finns de som befarar stora finansiella oroligheter om detta skulle ske.
När blev demokrati en fara? Att folkomrösta om viktiga ting anses i många andra sammanhang vara både vackert och självklart. Vi ser vart EU är på väg, den gigantiska överstatliga politosaurusen tillåter minimalt med insyn och möjligheter att påverka. Lagar stressas igenom i europaparlamentet utan att ledamöterna hinner begrunda dem, riktlinjerna dras upp i slutna rum av en maktfullkomlig elit. Medborgarna är varken intresserade eller engagerade, det blir lätt att smyga igenom alla möjliga och omöjliga lagar.
Demokrati är inte på modet längre. Är det någon som missat det? Förmodligen ganska många.
Kanske är det en ödets ironi att landet som anses ha uppfunnit demokratibegreppet nu utövar det för att sänka en begynnande oligarki.
Det blir säkert en svår väg för grekerna att vandra, och det kommer att bli tufft. Men jag önskar dem lycka till!
En fyrarums hyreslägenhet på 170 kvm i centrala Limassol på Cypern utannonserades häromdagen för 750 euro i månaden, och enligt mäklaren är priset förhandlingsbart. Ett slutpris på mellan 650-700 euro per månad vore en rimlig gissning.
Notera att här finns inga kommunala hyresbolag att tala om, och inga reglerade hyrespriser. Limassol är Cyperns andra stad och centrum för handel och sjöfart. En motsvarande lägenhet i Sverige skulle förmodligen kosta det dubbla.
Man kan alltid argumentera att lönerna är lägre på Cypern, och därför även lägre hyror. Men det statistiken inte visar är att cyprioten ofta dubbelarbetar, det blir även lite svart eller grått ibland, och han har ofta har en ansenlig summa undanstoppat i mark och/eller fastigheter.
Utbud och efterfrågan. Fastigheter med uthyresskyltar duggar tätt, det är bara att välja och vraka. Och du kan själv bestämma i vilken stadsdel du vill bo, och inte hyresköplatsen. För en exstockholmare är det här nästan lite overkligt.
Under hösten har det skett omfattande provborrningar utmed Cyperns södra ekonomiska havszon, och det verkar som om det finns godartade chanser till kommersiell utvinning av naturgas och/eller olja. Optimisterna tror på en oljeboom, och att det finns enorma reserver i östra Medelhavet.
Problemet är att naturgasen måste skickas vidare och förädlas. Det enklaste sättet vore att nyttja Turkiets naturgasledningar, vilket är en politisk het potatis, ända sedan 1974 då Turkiet ockuperade norra sidan av ön (…eller om vi ska vara korrekta ända sedan 1472 då turkarna erövrade Konstantinopel…).
Nåväl, det är ingen hemlighet att greker och turkar har monumentala umgängesproblem, MEN hör och häpna, det ryktas om att diplomater i lönndom redan börjat att förhandla om hur fyndigheterna skall transporteras. Vilket vore en smärre sensation.
Det finns ju en hel del att vinna för bägge sidor. Även de ständiga och fruktlösa förhandlingarna om öns återförening verkar ha lyfts till en lite högre nivå. Det FN:s toppdiplomater med Kofi Annan i spetsen inte klarat på decennier verkar funka bättre om man smörjer med lite olja…
Våra politiker är tillsatta i fyra år, valda av folket att vara deras förlängda arm, och agera på deras uppdrag. Det är en del av den representativa demokratitanken.
Under dessa fyra år kan politikerna stifta allsköns lagar och förordningar som främjar eller inskränker medborgarna både ekonomiskt och praktiskt. Skattehöjningar och övervakning på internet är exempel på det senare.
Politikerna kan också ta enorma lån för att förverkliga sina politiska ambitioner. Men efter fyra år är politikerna borta, några andra tar vid, men lånen är dessvärre kvar. Det är detta som har hänt i länder som Grekland, Irland etc.
Den genomsnittlige irländaren eller greken kan vara hur skötsam och sparsam som helst. Men om staten misslyckas med att sköta den gemensamma ekonomin drabbar detta alla, i form utav skattehöjningar, åtstramningar, och andra statliga sparåtgärder.
Mot bakgrund av detta förstår man varför greker och många andra folk försöker undvika att betala skatt. Varför ska de försörja inkompetenta politiska visioner som de kanske inte ens delar?
Dagens statsekonomiska skuldkris inom EU är ett perfekt exempel på mina tankar. Här har politikerna misslyckats totalt, den gemensamma valutan har fått hela det vackra projektet att kapsejsa.
Stater i söder med svagare ekonomi har fått låna pengar till samma villkor som de rikare länderna i norr. Resultatet har blivit ett skuldberg utan like, och utan någon som helst lösning i sikte.
För att förhindra liknande saker i framtiden talar våra folkvalda om att reglera finansmarknaden ytterligare, tvinga banker att skriva av skulder, och andra ingrepp i den privata marknaden.
När alla egentligen vet att felet är politikernas, och om något borde regleras så är det politiken. Har politikerna mandat att ta miljardlån? Och spela bort våra skol-, vård- och pensionspengar?
De folkvaldas spelplan borde begränsas rejält. Personer som sitter i parlamentet i några år, och därefter slipper allt ansvar, utan skuld eller påföljd ska inte ha möjlighet att skicka in oss i ett ekonomiskt Limbo.
Repris från DI 2008.