Fängelse för fildelning av 10 filmer?!

– Det handlar om 10-20 filmer eller ett tusental musikfiler, ungefär där går gränsen för när jag i normalfallet tycker att det handlar om fängelse.

Detta säger fildelningsåklagaren Henrik Rasmusson i SvD 2011 12 30. Vi har alltså kommit till ett stadium i utvecklingen där ett brott som tidigare betraktades som ringa, numera leder till fängelse. Att dela ut några filmer på nätet är alltså fullt jämförbart med exempelvis misshandel.

Film- och musiklobbyn har gjort ett extraordinärt arbete med att övertyga våra politiker om att deras förlegade affärsmodell måste skyddas till varje pris. De flesta människor som har en minsta insikt i hur internet och digitalisering fungerar inser att det här är orimligt och fullkomligt löjeväckande.

Makthavarna tvingas in i en ond spiral där de bygger upp ett fullskaligt övervakningssamhälle, för att spåra och kalkylera våra förehavanden på nätet, ty det det enda sättet att snärja fildelarna.

Det är inte alldeles självklart att gratis kopiering, delning och spridning av digitala filer är ett brott. Inget fysiskt har stulits eller förstörts, det är också svårt att kalkylera eventuella skador eller uteblivna intäkter till följd av en enskild individs aktivitet.

Fildelning är ett resultat av ökad digitalisering, en fantastisk teknisk revolution, som påverkar oss på ett liknande sätt som Gutenbergs tryckpress på 1400-talet. Istället för att köpa sällsynta, dyra handkopierade böcker så  kunde kunskap spridas snabbt och billigt till var man, och inte enbart till de privilegierade och rika.

Men munkarna som satt och kopierade böcker dagarna i ända blev arbetslösa. Särintressen vill ofta konservera marknaden, till sin egen fördel, på bekostnad av framsteg, utveckling, nya marknader och affärsidéer.

Historien upprepar sig. Jag tror att våra politiker måste börja bygga nya fängelser, det lär bli ett extra tillskott på ca en halv miljon eller fler interner.

Repris från DI 2008.

Juholt tjärar den ruttna skutan

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt gjorde en ordentlig pudel på en presskonferens för några timmar sedan, och dessutom har förundersökningen mot honom lagts ner.

Det handlar om att han fått otillbörlig ersättning för sin partners lägenhet under flera år, en kvinna som han dessutom kallar för sin särbo. Man undrar var karln bor någonstans egentligen? I sin hemort Oskarshamn?

Det har visat sig att riksdagen inte haft ordentligt med regleringar kring ersättningar för riksdagsmännen, vilket är ganska humoristiskt med tanke på alla lagar som stiftas av denna församling, som inskränker oss vanliga medborgare. Om du eller jag hade tagit hundratusentals kronor av skattebetalarna pengar hade detta givetvis uppfattats som både moraliskt förkastligt och brottsligt.

Märkligt nog är det varken ett brott eller ett etiskt dilemma när någon ut den moderna aristokratin gör något dylikt. Juholt visste inte, och det gjorde tydligen inte riksdagens tjänstemän heller. Kanske är det ok att få sin flickväns lägenhet betald av skattebetalarna, vad vet jag? Om man sitter i riksdagen och uppbär en fet lön så verkar det tydligen vara i sin ordning.

Juholt kommer förmodligen att sitta kvar, om kvällstidningarna inte gräver fram något nytt och ännu värre. Hans och flickvännens slarv har diskuterats tidigare. Samt att Mona Sahlins skugga vilar över socialdemokratin, även hon är en person som slarvat med skattebetalarnas pengar.

Stundtals har det känts som att socialdemokratiska Aftonbladet lett drevet, tillsammans med några icke namngivna interna källor inom partiet. Smålänningen med mustaschen verkar knappast ha hela arbetarrörelsen med sig. Kanske förebådar det här någon slags maktkamp mellan olika falanger inom rörelsen?

Ja, det är en enda röra; och som politiskt kraft betraktat verkar sossarna helt slut. De kör vidare med mantrat om att moderaterna samhälle är hårt och ogästvänligt, men de har egentligen inga större förändringar att komma med själva. Sossarna är ett maktparti som tappat makten, och nu vet de inte riktigt vad de ska göra. Och när rekryteringen till toppositionerna falerar, då börjar hela fundamentet att vittra sönder.

Massmördarens manifest

Det pratas mycket om massmördaren Anders Behring Breiviks manifest som han publicerade strax innan sina bägge vansinnesdåd. I en youtube-film och i ett 1500 sidor långt dokument beskriver han islam som ett hot mot Europa, och vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra dess spridning. Han nämner olika historiska personer som slagit tillbaka islams utbredning, t.ex El Cid, Vlad Tepes mm. Han lyfter också fram tempelriddarna och främjar en världsordning baserad på kristen monokultur.

Det pratas ofta om hur smart denne Breivik är och att han planerat sina dåd så väl. Själv ser jag en ensam kille, med frånvarande pappa, som mestadels uppfostrats av sin mamma. Notera att fadern arbetat i den sprängda byggnaden. Utmärkande är att han redan i 20-årsåldern lyckades förvärva över en miljon kr genom goda aktieaffärer, men förlorade det mesta genom fortsatta spekulationer, trots att marknaden var stark. När dådet genomfördes var han i princip bankrutt och skyldig pengar till mängder av kreditkortsföretag, samt sin hyresvärd etc.

Vad gäller Breiviks ideologi så är det ett sammelsurum av allsköns konspirationsteorier. Det handlar om en mutation mellan Dan Brown och amerikansk kristen konservatism. Det mesta är ideologiskt bråte, som sorterats av en halvbildad person som inte riktigt orkar eller förmår att sätta sig in i materialet. Märkligt nog verkar han imponerad av islamisternas metoder, eftersom han använder liknade terror själv.

Sammanfattningsvis kan man säga att Breiviks ideologi präglas av kollektivism och strukturalism. Ett synsätt som är mycket vanligt hos socialistiska och konservativa grupper. Han ser inte enstaka människor och individer, utan olika falanger, religioner, ideologier etc. Han avmänskligar oss alla, och ser oss blott som komponenter i någon grupp styrda och anförda av antingen ödet, Gud eller någon mäktig härförare. Den enskilda lilla människan är ointressant i sammanhanget – förutom han själv som är utvald av högre makter. På detta sätt kan man legitimera slakten av judar, kapitalister, muslimer, kulturmarxister etc –  eller de oskyldiga barn som offrades på Utøya. Mönstret återfinns inom fascismen, nazismen, stalismen, maoismen etc.

Hans kunskaper om vapen och explosiva ämnen var goda, men bombtillverkning är inte raketforskning och recepten är lätta att hitta. Och i Norden, där jakt nästan betraktas som något heligt, så är vapenlicens snarare regel än undantag. Vi har också ett arv av värnpliktsarméer, hemvärn etc.

Det finns många där ute som sitter inne med lika bra kunskaper som Breivik, om inte bättre, men de kommer aldrig att bli terrorister. Även hans synsätt delas av många, islam ses som ett hot av mången arg ung man, men de beger sig sällan till politiska ungdomskonvent för att ta medlemmarna av daga, inte heller planerar de att spränga regeringen i bitar.

Breivik är säkert speciell på många sätt och vis, men det finns ingen större intelligens bakom hans dåd, även om media gärna vill måla upp massmördare som särdeles smarta och beräknande.

Kanske var det avsaknaden av en fadersgestalt i hans liv, brist på bekräftelse i kombination med empatistörningar som ledde fram till massakern? Ett barn som vill bli sett, som medvetet eller omedvetet döljer sin önskan bakom historiska och religiösa lapptäcken.

Nu ser alla Breivik, och han tittar leende tillbaka, all världens media bevakar Norge, men om några månader är han återigen bortglömd och vi tittar på någon annan, och den intelligente massmördaren kommer med all säkerhet att spendera resten av sitt liv i fängelse eller på någon annan institution.

 

Norden – centrum för politiskt våld?

Det är en djup tragedi som skakar Norge, där en 32-årig man detonerat en kraftfull bomb invid regeringskvarteren i Oslo, och kort därefter skjutit över 80 personer på ett politiskt ungdomsläger.

Terroristen som odlade rasistiska och nationalistiska värderingar, hade vapenlicens och tillgång till vapen, samt stora mängder kemikalier som kan användas för tillverkning av bomber.

Som bloggaren HAX klarsynt konstaterar så gick gärningsmannen helt under polisens och statsmaktens radar, bestående av övervakningslagar och rigorösa säkerhetsåtgärder som inrättats efter 11-september-katastrofen i USA. Kanske något att fundera på för alla politiker som plöjer ner miljarder i denna verkningslösa fåra.

Håller Norden på att bli ett centrum för politiskt våld? Jag tänker på mordet på Olof Palme och Anna Lind, Lasermannen, skotten i Malmö och nu Osloskytten.

Ministermord, politikermord och skott mot etniska grupper brukar annars vara något som utspelar sig i diverse bananrepubliker långt borta någon annanstans, men definitivt inte i Norden.

Är den mörkret, kylan och ensligheten som skapar dessa ensamma och missnöjda gärningsmän? Det är svårt att förstå. På ytan är de flesta överens, konsensus är ju en nordisk paradgren, man tvistar inte offentligt, man gör sig inte till åtlöje.

Men det verkar tydligen vara väldigt många som knyter handen i fickan, och biter sig i tungan. Och ibland är det någon av alla dessa som dessutom har en skruv lös, eller två.

Då händer det. Och det räcker inte med att kasta ägg på politiker eller meningsmotståndare, nej, man skjuter dem. Gärna på ett kallblodigt och germanskt effektivt sätt. Rykten gör gällande att Osloskytten planerat dådet minutiöst, skrivit en bok om tillvägagångssättet, publicerat material på Youtube, samt ev. filmat händelsen.

Nåja, jag ska inte raljera över en sån djup tragedi. Vi måste alla kämpa för att tolerans, broderskap och medmänsklighet övervinner hatet och våldet.

Vi måste också verka för att det politiska samtalet förs ner på gräsrotsnivå, att medborgarna känner sig delaktiga och hörda. Att alla på något vis kan delta i samhället, och har en förståelse för den politik som förs, och förstår vart vi är på väg. Vi måste överbrygga den väldiga avgrund som finns mellan politiken, politikerna och folket.

Ju djupare klyftan blir, desto fler ensamma gärningsmän i nattmörkret.

Sveriges största mordgåta förblir olöst

Det har spekulerats länge och väl om vem (eller vilka) som sköt Olof Palme en kall fabruarinatt 1986. Både från professionellt håll, och från diverse amatörer s.k privatspanare.

För att gå till pudelns kärna så är det ett stort problem för Pettersson-anhängarna att vittne nr 1 bodde i samma kvarter som Christer Pettersson, och kände honom både till namnet och utseendet. Om Pettersson var gärningsmannen skulle vittne nr 1 känt igen honom.

Vittne nr 1, som befann sig på platsen när brottets begicks, är egentligen den enda som vi med säkerhet vet såg mördaren. När gärningsmannen lämnat platsen, korsningen Sveavägen Tunnelgatan, och sprungit upp längs trapporna till Malmskillnadsgatan så blir spåren allt svagare. Flera personer sprang omkring i området pga skottljudet. De efterföljande vittnena kan mycket väl sett en springande pundare el.dyl.

Lisbeth Palme sköts bakifrån genom kläderna, och klarade sig genom ett mirakel, chockad böjde hon sig över Olof Palme. Kriminologen Leif GW Persson menar att hon kanske inte ens såg gärningsmannen. Kanske grumlade sig hennes minne av den första förbipasserande som var rejält påstruken? Vem vet?

Förhållandena för en vittnesiakttagelse var ganska dåliga, och att det mesta består av gissningar och spekulationer efter att mördaren lämnar scenen via trapporna upp till Malmskillnadsgatan.

Många anser fortfarande att det var Christer Pettersson som gjorde det. Andra bygger mer eller mindre stora konspirationsteorier, där polisen, säpo, politiska fiender mm är inblandade.

Vi vet att Palme rörde sig på stan utan livvakter. Dagligen förflyttade han sig utan skydd mellan hemmet på Västerlånggatan i Gamla stan till Riksdagen och Rosenbad. Det handlar om ett relativt begränsat område i Stockholms innerstad.

De som vidhåller att det var en ensam galning som sköt (Pettersson) menar att ett riktigt proffs hade tagit Palme av daga under dessa dagliga promenader, utanför hemmet eller på Mynttorget på väg mot riksdagshuset. Mordplatsen vid Sveavägen anses därför tyda på slump och inte god planering.

Man glömmer emellertid att området runt Pamles bostad och arbetsplats kryllar av säpovakter och poliser. Här finns Riksdagen, slottet, diverse departement etc etc. Och Gamla stans myllrande gränder skänker inte så mycket skydd som man tror, ty en gärningsman måste ju med all sannolikhet lämna ön förr eller senare. Och Västerlånggatan var på den tiden visserligen inte knökfull av turister, men det fanns alltid folk i rörelse, som skulle kunna vittna och peka ut en mördare.

Att mörda Palme på den dagliga turen till arbetet är kanske inte en så bra idé som man tror. I teorin är idén logisk, men i praktiken blir nog en planerande gärningsman avskräckt av blotta tanken på närheten till alla officiella byggnader, poliser, säpovakter, militärer etc. Dessutom kan vi ju inte veta om säpo höll ett inofficiellt vakande öga på Palme. Detta måste en gärningsman ta med i beräkningen.

Sammanfattningsvis får vi nog trots allt göra bedömningen att valet av plats och tidpunkt var ganska bra uträknat. Och om det nu var en ensam galning så måste han haft en otrolig tur, och varit ganska organiserad och sansad för att inte prata bredvid mun under alla dessa år.

Sveriges största mordgåta förblir olöst.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Om du inte passar dig spärrar vi dina kort

Henrik Alexandersson skriver intressant om Assangeaffären, där han lyfter fram att amerikanska staten genom påtryckningar fått flera stora finansbolag att stoppa Assanges betal- och kreditkort. Detta utan någon substantiell anklagelse.

Här är ett exempel på hur de amerikanska terrorlagarna börjar att användas på ett mer vidlyftigt sätt. Att spärra utländska medborgares bankkonton hade varit omöjligt innan 11-september-katastrofen.

Att Master Card, Visa och Paypal går med på detta utan protester får mig nästan att börja gå över till kontanter igen. Dylika smutsiga allianser mellan stat och näringsliv är signifikativt för ett politiskt system som ingen vettig människa vill ha.

Assange – jagad över hela världen

Om man under Romarrikets dagar hamnade i onåd fanns det ingenstans att fly, ty hela världen var Rom. Kanske har vi hamnat där igen, då Pax Amerikana inbegriper större delen av västvärlden.

Australiensaren Julian Assange, grundare av den kontroversiella webbplasten Wikileaks är häktad i sin frånvaro och efterlyst över hela världen. Anledningen är en påstådd våldtäkt som skulle ha ägt rum vid ett besök i Sverige. Assange har enligt sin advokat gått med på förhör, som inte har genomförts av olika anledningar, bl.a att en av utredarna varit sjuk. Assange lämnade sedermera landet, vilket till en början inte ansågs som något problem, men han är alltså numera efterlyst.

Ni som följt fallet känner till att den påstådda våldtäkten är omdiskuterad, det rådde samtycke till sex, däremot avslutades samlaget på ett sätt som inte passade motparten, Assange satte inte på kondom el.dyl.

Det handlar om en dum fadäs som många män gjort sig skyldiga till, utan att bli häktade och efterlysta i hela världen. Men de flesta män driver inte en webbplats som avslöjar statshemligheter och andra obekvämligheter. Det är Wikileaks avlöjanden om Irakkriget som är det verkliga brottet. Att Wikileaks även skulle ha lämnat uppgifter om oskyldiga är omstritt, då utgivningen gjordes i samråd med flera stora amerikanska medier, enligt gällande pressetik. Varför sitter inte chefredaktörerna för de amerikanska mediehusen i kurran?

Julian Assange är en politisk flykting, som möjligen gjort en överträdelse mot yttrandefrihetens inskränkningar. De flesta länder har emellertid lagar om meddelarfrihet, dvs att man har rätt att avslöja oegentligheter som statsmakten eller andra instanser gör sig skyldiga till. Om han sätts i fängelse blir han en politisk fånge, precis som frihetskämparna i Kina, Burma, Iran etc.

Det är olustigt att Sverige, som har så hög svansföring i flyktingfrågor, inte hjälper denna politiske flykting. Istället bistår man det amerikanska paranoida rättsväsendet på jakt efter verkliga och inbillade terrorister. USA:s säkerhetstjänst har svällt åren efter 11-september-katastrofen, numera sitter tusentals tjänstemän över hela världen och tolkar information från internet, mobilsamtal, banktransaktioner etc.

Att söka en person för ett sängkammargräl, inte höra honom, låta honom lämna landet, och därefter efterlysa honom i hela världen – tyder inte bara på dåligt omdöme, utan på att det svenska åklagarväsendet följer en främmande och tvetydig agenda. Något som absolut inte hör hemma i ett säkert och humant rättsväsende, utan mest påminner om KGB:s metoder under det kalla kriget.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Beatrice Ask reagerar

Justitieminister Beatrice Ask menar att vapenlicenser ska kunna omprövas:

Att man vid ett givet tillfälle kan få en licens betyder inte att man är lämplig för resten av sitt liv.

På polisens webbsida står följande:

Sedan juli 2000 utfärdas vapenlicenser för enhandsvapen och helautomatiska vapen med tidsbegränsning på högst fem år.

Politiker är sällan proaktiva, de reagerar när något redan har hänt. I det här fallet har en person med vapenlicens troligen försökt att skjuta ett antal människor i Malmö. Och därför ska vapenlicensen tidsbegränsas – vilket redan är åtgärdat för handeldvapen av den typen som användes i Malmö.

Är det vapenlicensens fel att en galning härjar i Skåne? Kanske handlar det om gärningsmannens taskiga uppväxt? Trasiga leksaker? Psykisk sjukdom? Utanförskap? Social fobi? Vem vet?

En sak är emellertid säker, våra lagar och förordningar blir aldrig tillräckligt bra. De måste ständigt ändras, korrigeras och justeras, vilket garanterar jobben i många år framöver för våra kära politiker.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Har Aftonbladet rent mjöl i påsen med Littorinaffären?

Det verkar som om media och debattörer dömt exministern Littorin på förhand. När Aftonbladet anklagar honom för sexköp hakar de flesta på och ser det som en sanning.

Och det skulle inte vara första gången som media dömer någon, se det berömda fallet med obducenten och allmänläkaren, där kvällspressen piskade upp stämningarna så infernaliskt att det t.o.m påverkade rättegången. Medan de faktiska bevisen var pinsamt tunna, för att inte säga obefintliga.

Brottet som Littorin skulle ha begått är preskriberat, därför har exministern ingen möjlighet till juridisk prövning, och inte heller möjlighet att rentvå sig själv i juridisk mening. Ord står mot ord.

Möjligen har krishanteringen i det moderata kansliet fungerat dåligt, eller kanske inte? Varje kris är unik i sin karaktär, och det är lätt att vara efterklok, med vad som skulle ha gjorts eller inte gjorts.

Att Littorin avgick anses av många vara ett slags erkännande, men vem skulle orka med dels ett kvällstidningsdrev och dels en infekterad vårdnadstvist samtidigt? Det ljumma stödet från kollegorna anses också vara ett slags tyst medgivande.

Nu bedyrar Littorin sin oskuld via advokat, menar att han enbart ägnat sig åt sexchatt. Men då har mediedomstolen redan tuggat färdigt; i allmänhetens ögon har Littorin begått ett brott.

Frågan är hur Aftonbladet fått tag i informationen? Det är tveksamt om det var den f.d prostituerade Anna som kom med uppgifterna. Sökte kvällstidningen upp henne i ett senare skede för att bekräfta det påstådda brottet? Möjligen har man även lämnat över en ansenlig summa pengar för att få Anna att träda fram. Talar hon sanning?

Och om det inte var från Anna, varifrån kommer informationen och anklagelserna? Låt oss konstatera att om man nyttjar uppgifter från en persons dator så är det ett brott, och med all säkerhet inte preskriberat.

Vilka skulle kunna tänkas tjäna på att knäcka arbetsmarknadsministern i ett parti som vann förra valet med just arbetsmarknadsfrågorna?

Det ska bli intressant att se vilken vändning den här historien tar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,