Partierna försvagas – medborgaren blir starkare
Det verkar som om de färdigförpackade åsikternas tid är förbi. Våra politiska partier tappar medlemmar i rasande fart. Mona Sahlin menar att socialdemokraterna inte existerar som parti om 10-15 år ifall utvecklingen fortsätter.
Vi medborgare värjer oss mot prefabricerade åsikter, där partierna vid olika möten och stämmor bestämmer vad som ska tyckas och tänkas. Socialdemokraterna är t.ex i full fart med att genomlysa sin politik med allehanda rådslag, för att på detta vis finna nya aggregerade åsikter.
Politik är människor, och människor tycker olika. Sahlin valdes inte till partiledare, hon nominerades av en inre krets. Partimedlemmarna fick inte kandidera, eller ens välja mellan personer som ville bli valda – och därigenom via den nya partiledaren förnya och utveckla partiet.
Demokrati är folkstyre, och fria val ska genomsyra hela det politiska systemet – fria val inom partierna om vilka som ska hamna på valsedlarna – och därefter fria val till riksdag, landsting och kommun.
Det råder en inre kamp om åsikter, idéer och ideologisk värdegrund. Socialdemokraterna är splittrade i en höger och en vänsterfalang, och klyftan är djup; det är som om folkpartiet och vänsterpartiet skulle samsas om ett gemensamt valprogram. Så stora är skillnaderna i det socialdemokratiska partiet, vars ledare väljer att gå balansgång istället för att leda och inspirera.
I framtiden kommer vi i större utsträckning att rösta på personer, som representerar olika ideologier och sakfrågor. Besluten tas i riksdagen, de ska inte vara avgjorda på förhand genom partipiskor och hot.
Ta förslaget om FRA:s avlyssning; jag kan tänka mig att många liberaler och även socialister tycker att idén är huvudlös, ändå röstar de enligt partiernas linje – fast det kanske inte ens finns mandat för förslaget – om riksdagsledamöterna röstade efter eget huvud!
Frågan debatterades inte särskilt mycket under valrörelsen, då pratade vi mest om arbete och skapa nya jobb. Inga partier lovade mer avlyssning, datalagring och signalspaning. Om de borgerliga riksdagsmännen/kvinnorna röstar nej (dvs mot partilinjen) vem sviker de egentligen? Ja, inte är det medborgarna i alla fall.
Fram för personval, oberoende kandidater, bort med 4%-spärren och ge JO tillbaka makten att fälla och döma ämbetsmän för fel begångna i tjänsten.
Och kära riksdagsmän/kvinnor, rösta nej till FRA:s ökade möjligheter till avlyssning. George Bush och hans rigida socialkonservatism är snart ett minne blott. Låt er inte inspireras av gårdagens tankar, blicka framåt, tänk själva.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, partipolitik, partier, politiska partier, FRA, riksdagen, avlyssning, demokrati,
Lysande inlägg! Detta är ett STORT demokratiskt problem och vi, medborgarna måste återerövra makten som håller på att bli hamna hos en elit som vi redan har nedkämpat sedan 1789, dvs adeln och dess priviliegier.
Frågan är hur det ska gå till? Ingen grupp har historiskt lämnat ifrån sig makt frivilligt. Partierna kommer inte att
göra det nu heller utan kamp tror jag. Eller blir det så att när siste man släcker lampan i möteslokalen så kan vi andra
gå in och ta över klubban?
Dagens system bygger på ett hirarkiskt organisationsstruktur som infördes i Industrin i samband med löpande bandet och inom
alla andra sektorer i samhäller har vi gått ifrån denna modell utom inom det demokratiska systemet, som om man hårdrar kan
ur en demokratisk synvinkel ifrågasättas.
Sedan när det gäller många frågor så har allmänheten betydligt sundare åsikter än dom som sitter i riksdagen trots att dom teoretiskt ska representera oss och tekniken att genomföra folkomröstningar
har vi ju med hjälp av IT.
Måhända är det system vi ändå har det som gör minst skada?
Gubben,
Kan du förklara lite mer? Om det är så att staten ska äga bolag så finns tex Volvo Car för en billig penning och säkert en drös andra. Sedan kan ju staten skydda dessa jobb vilket i praktiken gör att då har vi igen infört socialism och då stagnerar landet. Staten ska sätta villkoren för marknaden inte verka i den. Detta är fundamenta och vi har lång väg pedagogiskt innan alla förstår det.
Inte bara personval. Gå ett steg längre: Kontinuerliga personval.
Konceptet beskrivs mer utförligt på http://www.aktivdemokrati.se/
Så här! Vi röstar på partiprogram – och får lite av det majoriteten röstat på bortsett från att små samverkanspartier (för-)stör med sina hjärtefrågor (speciellt tydligt vad gäller MP). Folkomröstningar i stort och smått tror jag definitivt är fel väg. Erfarenheterna så här långt imponerar ju inte… högertrafikomröstning, EU, kärnkraften.
Bättre då att låta största partiet styra ensamt utan att behöva ha kravet på >50% bakom sig… Då har vi en mycket tydlig regering att ställa till svars…
“Om de borgerliga riksdagsmännen/kvinnorna röstar nej (dvs mot partilinjen) vem sviker de egentligen? Ja, inte är det medborgarna i alla fall.”
- Det finns två aspekter på denna fråga. Det sägs att vi har personval i Sverige, men i praktiken har vi inte det. Inslaget av personval är alldeles för svagt. Människor röstar på ett parti, om sedan riksdagsledamöterna röstar emot partiet, är inte det då ett demokratiskt problem?
Hade vi istället röstat på personer, i motsats till att partierna utser riksdagsledamöterna, då hade det varit rätt och riktigt av riksdagsledamöterna att rösta efter eget huvud, de är ju valda av folket.
Problemet i Sverige är att vi inte praktiserar maktdelning. Riksdagen fungerar inte i praktiken som ett granskande organ av regeringen, av den enkla anledningen att det är riksdagen som utser regeringen. Man kritiserar ogärna sig själv. Dagens system gör att riksdagsledamöterna är lojala mot sitt parti, inte mot medborgarna.
Anne-Marie Pålsson skriver förståndigt och mycket läsvärt om detta på DN.Debatt:
“Svensk maktkoncentration den värsta i hela OECD”
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=754411
Peter Albertsson,
Ja, vi röstar på partier, och personvalsinslaget är litet. Men hur du än vänder och vrider på saken så består ett parti av människor, och det gör även riksdagen.
En riksdagsman/kvinna som röstar emot sitt parti är och ska inte vara en anomali. Hon representerar till syvene och sist sig själv, annars kunde 5-6 pers göra upp om svensk politik, och vi hade inte behövt en riksdag.
Jag antar att det i praktiken tyvärr går till så idag, men man vågar inte avskaffa riksdagen, därför har den fortfarande stor makt, som tyvärr sällan används.
Vägen till det som jag tror att vi både vill ha, ligger nog i att ha två val. Ett val för att utse våra rikdagsledamöter i riksdagen (kongressen), och ett val för att utse statsminister (president). Då får vi riksdagsledamöter i riksdagen som representerar medborgarna i första hand och det blir naturligt för dem att gå emot sitt parti. De är ju tillsatta av medborgarna och inte av sina partier. Det är så jag vill ha det. Inte oväntat så är det just socialdemokraterna och vänsterpartiet som motsätter sig en sådan ordning.
Vad menar du med att “avskaffa riksdagen”? Missförstånd?
Jag ser med spänning fram emot vad grundlagsutredningen kommer att komma fram till, ett ökat inslag av maktdelning är att vänta, frågan är om det kommer att vara tillräckligt radikalt i liberal anda? Sossarna har ju redan börjat opinionsbilda mot en författningsdomstol, men miljöpartiet kommer antagligen ställa sig positiva till en sådan och det blir då möjligt att köra över socialdemokraterna och vänsterpartiet vad gäller den frågan.
Peter A,
Om riksdagsledamöterna bara röstar efter politisk färg, så behövs de ju egentligen inte – eller hur? Då kan ju en liten elit göra upp om politiken runt lunchbordet. Så går det till i praktiken idag. Därför behövs egentligen inte riksdagen i detta system – vilket är helt fel.
Jag menar att riksdagen HAR makt, och att de borde utöva den, istället för att böja sig för partilojalitet och dogmatism.
Det exakta politiska systemet kan diskuteras, men jag tror att det är viktigt att vi väljer personer, och att partierna också väljer företrädare, dvs ej interna nomineringar, tillåta oberoende kandidater, samt avskaffa 4%-spärren. Sen är jag självklart emot monarki, och en president bör givetvis röstas fram.