Jäg kann stavva til strukturomvandling
Sverige ska bli ett kunskapssamhälle, vi ska utbilda oss ur massarbetslösheten och utanförskapet som föddes i oljekrisens, varvsnedläggningens och textilindustridödens 70-tal.
Därför satsade politikerna på skola och utbildning, släppte in allt fler elever och studenter utan att höja skolornas anslag i samma takt – skattepengarna var ju vikta åt att försörja massarbetslöshetens offer. Idag går närmare 43% av den totala offentliga budgeten till socialt skydd, 13% går till utbildning. Stress, stora klasser, ointresserade elever gjorde att läraryrket förlorade i status. Att kommunerna tog över ansvaret från staten gjorde inte saken bättre.
Kontentan blev fortsatt massarbetslöshet, företagsflytt samt en chanserad skola. Vi får hoppas att utanförskapet minskar tills nästa lågkonjunktur, annars fortsätter den onda spiralen att accelerera. 1,3 miljoner (!) befinner sig fortfarande utanför, trots alla satsningar på jobb och utbildning.
Boven i dramat är den s k strukturomvandlingen, ett nödvändigt ont som drabbar välfärdsstater, där gammal tillverkningsindustri försvinner och ersätts (förhoppningsvis) av mer kvalificerade skrivbordsjobb. I mellanperioden, som tydligen är ganska lång, tvingas staten pumpa in massor av pengar i a-kassor och andra sociala skyddsnät. Omställningens offer måste försörjas och utbildas inför framtidens arbetsmarknad.
Personligen tror jag att näringslivet konstant står inför strukturomvandlingar. För att ta ett exempel från telefonibranschen, som under knappt 70 år bytte från enkla manuella telefonväxlar till automatiska, och vidare till AXE-växlar, och snart använder man inte fast telefoni längre, utan mobiltelefoner, bredbandstelefoni och e-mail.
Denna teknikomställning har påverkat samhället och arbetsmarknaden oerhört, men en gång i tiden var vi beredda på omställningar, varje år var en ny tid, sedan dess har den moderna människan ersatts med den postmoderna, och vår horisont och förändringsbenägenhet har grumlats.
Att 70- och 80-talets strukturomvandlingar slog så hårt mot Sverige handlar om att landet inte längre är särskilt företagarvänligt, vi har mycket högre arbetslöshet än t.ex Danmark, Holland, Irland etc. Vi behöver knappast tävla med t ex Kina, men kanske med våra grannländer som tacklat den s k strukturomvandlingen bättre?
Tyvärr kommer vi knappast att vinna fajten med krackelerade skolor och universitet. Strukturomvandlingen, massarbetslösheten och skolmisären kommer att permanentas, precis som proletariatets diktatur gjorde i det forna Sovjetväldet. Det blev aldrig en folkets lyckostat, det bidde ingenting.
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, skola, utbildning, näringsliv
Kommentarer
2 Responses to “Jäg kann stavva til strukturomvandling”
Jag tror inte på det där med strukturomvandlingar. Kan det inte vara så att när ett land höjer sin levnadsstandard så föds idén att alla måste få del av välfärden (nu talar jag inte om den skattefinansierade välfärden). Man vill inte ha något “bottenskrap” i samhället. För att alla ska få del av rikedomarna, måste alla ha höga löner. Alla, inklusive de som har en lägre produktivitet än vad sådana löner motsvarar. När man då sätter höga minimilöner så bli alla med produktivitet under denna nivå arbetslösa. Och dessa jobb hamnar utomlands istället. Jag menar, att länder ökar sin produktivitet betyder ju inte att *alla* invånare ökar sin produktivitet, bara att invånarna i genomsnitt gör det. Det måste rimligen alltid finnas människor som bara klarar av enkelt handarbete.
Det lutar väl åt det hållet. Jag tror att enda sättet att bibehålla välfärdsstaten är att erbjuda låga bidrag/ersättningar, vill man ha ytterligare pengar får man teckna tilläggs-försäkringar. Det finns redan idag hos fackföreningarna. Och visst blir det synd om de vars ekonomi havererar vid t.ex arbetslöshet, men det är bättre att några få får dra åt svångremmen, än att hela landet stagnerar. Och jag tror att alla partier, oavsett färg, kommer att tvingas att sänka ersättningarna för att klara välfärden, skolan, vården och rättsväsendet. Ska bli intressant att se hur Mona Sahlin förklarar nedskärningarna vid nästa lågkonjunktur, om hon har makten vill säga.