Iran nästa?
Jag trodde i det längsta att vi kunde undvika ett krig i Iran, men när vi ser de senaste dagarnas styrkedemonstrationer med missiler – som enligt uppgift når ända till Israel – då vet vi att USA kommer att reagera. Kanske kommer en militär aktion att genomföras redan i höst, eller så får den nyvalde presidenten problemet i knät.
Det var förmodligen ett misstag att invadera Irak, ett misstag som breder ut sig, muterar, och numera lever sitt eget liv. Vilka står på tur efter Iran – Pakistan, Kina?
Bästa sättet att besegra ett folk är genom att handla med dem, bygga McDonalds, Starbucks och Wall Marts i varje gathörn och plugga in 243 kanaler med kabel-TV. Det är effektiv krigföring, som skonar liv, men vinner terräng överallt. Ibland tar det lite längre tid, men det finns egentligen inget motmedel. Här hjälper inga missiler eller hemmagjorda bomber.
Romarna byggde akvedukter, badhus och arenor, det var nästan lika effektivt, men även de misslyckades i mellanöstern. Kanske kommer det nya Rom att lyckas bättre? Vem vet?
Många historiker menar att Roms fall började när de slutade att erövra, att det var själva erövrandet som var Roms själ. När de feta, skäggiga, grekinspirerade kejsarna tog över försvann gnistan, och de romaniserade germanerna – som blivit bättre romare än romarna själva – började knapra på gränserna.
Med denna logik har USA många år kvar som imperium; det finns ingen mättnad, inga feta kejsare, ingen gräns för ambitionerna.
För den enkla medborgaren, vars vänner, familj, privatekonomi och självförverkligande står i fokus – blir dessa imperieambitioner emellertid ett hinder. Det blir allt svårare att resa, visum krävs allt oftare; vi avlyssnas, kontrolleras, registreras och beskattas allt mer. Ty medborgarna måste offra en smula av sin frihet varje gång det goda slår till mot det onda, och snart riskerar vi att bli lika ofria som de samhällen vi bekämpar.
Vi beundrade länge USA, de hade fria val medan vi stackare fortfarande drogs med kungar, aristokrati och prästerskap. Allt var möjligt i landet som byggts av medborgarna för medborgarna. Privilegiesamhället var bortblåst, med dina händer och dina idéer kunde du skapa en framtid som var omöjlig i den gamla världen.
Givetvis bör dessa idéer spridas till folk som fortfarande styrs av kungar, där lagarna är orättvisa, där folket är förtryckt, där ord och tankar inte växer fritt. Och jag är den förste att tillstå att nationer och folk ibland behöver ta till våld för att kuva det onda och sprida det goda. USA:s kamp mot nazityskland är ett paradexempel. Vietnamkriget och irakkriget tillhör dessvärre inte i denna kategori. Och förmodligen inte irankriget heller.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, USA, Iran, krig, konflikt
tänkvärt skrivet, har länkat till det här inlägget från min blogg, där jag bland annat citerat en bit av ditt inlägg då jag skrivit om problemen i mellanöstern. gå gärna in och läs och se vad du tycker om mina tankar om problemen på min blogg vanbaalen.blogg.se
USA:s kamp mot nazityskland? Tillåt mig att skratta.
Rutger,
Utan USA hade det givetvis blivit svårare att besegra nazisterna, men du är kanske av en annan åsikt?
Jag håller med om att det hade varit en smula svårare annars, men deras insats motsvarar inte på något vis den extrema glorifieringen utav den som pågått i femtio år ungefär.
USA:s gick in i kriget för att de blev angripna och kände sig hotade utav Japan, inte för att de ogillade Nazityskland.
80% utav wehrmachts förluster var på öst fronten. De trupper som de anglo-allierade mötte i normandie var till större delen förband som tagits ur strid för återuppbyggnad.
Dessutom finansierades Nazitysklands upprustning till en del utav amerikanska och brittiska lån. Till på köpet var användandet utav atombomber helt onödigt ur strategisk och politisk synvinkel.
Rutger,
Hade säkert varit bättre om Sovjetunionen “befriat” resten av Europa också?
Nix pix, men om jänkarna hade pushat på mer så hade antagligen järnridån dragits längre österut, och det skulle väl vara helt okej ur liberal synvinkel?
Reid L,
“Om de hade pushat på mer”? Du menar börjat kriga med Sovjet?
Nej inte alls, om de hade lagt in mer resurser i europa hade de sannolikt kunnat påverka gränsdragningen en smula.
Reid L,
Mycket vill ha mer… Jag tror att de flesta är nöjda med att USA lade ner resurser i Europa överhuvudtaget. Det fanns många amerikanska politiker som ville hålla sig utanför, och frågade sig varför de skulle blanda sig i vårt europeiska krig?
“Jag tror att de flesta är nöjda med att USA lade ner resurser i Europa överhuvudtaget”
Det är de nog, men myten om deras insats motsvarar inte deras verkliga ansträngningar. Därmed tror jag att kalla USA:s insats för ett paradexempel är en sorts överdrift.
Reid L,
“myten om deras insats motsvarar inte deras verkliga ansträngningar”
Märklig analys. USA bidrog med massor av trupp och materiel både i Europa och Stilla havet. Utan stöd från USA hade förmodligen både UK och Sovjet kroknat, och skrivit någon slags fredsavtal med Hitler, vilket inneburit en alternativ europeisk historia.
Dessutom fanns det inget annat land som skulle kunna ha hjälpt oss européer, så nog var den amerikanska insatsen både viktig och unik, oavsett om du tycker att de inte gjorde tillräckligt.
“om jänkarna hade pushat på mer så hade antagligen järnridån dragits längre österut”
Du tar inte heller hänsyn till den känsliga relationen till Sovjet. Om jänkarna “pushat” mer i Europa hade de förmodligen kommit på kant med ryssarna, vilket i sin tur hade inneburit ett helt annat scenario. Dessutom socialiserades inte öststaterna förrän ca 1948, innan dess tillät sovjet demokrati, parlamentarism etc. Sovjet drog sig dessutom helt och hållet ut ur Österrike.
“USA:s gick in i kriget för att de blev angripna och kände sig hotade utav Japan, inte för att de ogillade Nazityskland”
Fel. USA spärrade av Stilla havet. Japanerna kände sig tvingade att anfalla, vilket gav en giltig anledning till USAs inblandning.
USA satte tillsammans med Canada och UK in cirka två miljoner man i Normandie, en styrka som var dubbelt så stor det tyska försvaret, som var utspritt över hela Frankrike, trots detta tog det anmärkningsvärt lång tid att nå fram till den tyska gränsen.
“Utan stöd från USA hade förmodligen både UK och Sovjet kroknat”
De amerikanska materiel försändelserna motsvarade ungefär tre procent utav Sovjets krigsindustri. Ingen avgörande hjälp direkt. Planekonomi må vara rätt värdelöst i längden, men det kan ha förbluffande effekter på ett lands förmåga att framställa krigsmateriel.
“Du tar inte heller hänsyn till den känsliga relationen till Sovjet.”
Nej det gör jag inte, bevisligen. Men i Potsdam konferencen så tilläts Sovjet att annektera just dessa öststater, trots amerikanska löften till exempel Polen, som hade lovats att få behålla sin självständighet efter kriget.
“Fel. USA spärrade av Stilla havet. Japanerna kände sig tvingade att anfalla, vilket gav en giltig anledning till USAs inblandning.”
Vilket inte förändrar mycket. USA gick in i kriget för att komma åt japanerna.
Reid L,
“USA satte tillsammans med Canada och UK in cirka två miljoner man i Normandie, en styrka som var dubbelt så stor det tyska försvaret, som var utspritt över hela Frankrike, trots detta tog det anmärkningsvärt lång tid att nå fram till den tyska gränsen”.
Två miljoner man är inte illa med den tidens tranportmöjligheter och logistik.
Att det tog anmärkningsvärd lång tid att nå fram till tyska gränsen är din analys – i jämförelse med vad? Det är alltid “lättare” att försvara, man känner till terrängen, har lokalbefolkningens stöd etc etc etc.
“USA gick in i kriget för att komma åt japanerna”.
Och därför skickade de MILJONER man till Europa…? Sanningen är den att USA hade fått det ganska svårt i en värld uppdelad mellan Stalin, Hitler och Hirohito.
*
Hela din argumentation bygger på missnöje med att USA inte tog en konflikt med Sovjet. Hade de gjort det så skulle förmodligen öststaterna befriats, och allt hade varit frid och fröjd. Om USA klarat det är en annan fråga.
Men visst, som ungrare tycker jag också att jänkarna skulle ha fortsatt hela vägen till Moskva! Men jag är ändå tacksam för “det lilla” de gjorde, dvs besegrade Hitler.
Dessutom var det kampen mot nazismen vi pratade om, inte kampen mot sovjetkommunismen.