Debatten rullar på; det handlar om omdaningen av Sveriges försvarmakt. Läs här, här, här & här. De flesta är eniga om att vi behöver ett inre och ett yttre försvar. Statens primära uppgift är att värna medborgarna; utan lag och ordning kan vi inte bygga sjukhus, skolor, infrastruktur etc. För att staten ska klara sina åtanganden behövs det parlament, rättsväsende, polis, räddningstjänst och tillika en försvarsmakt. Och för att försvaret ska lyckas värna medborgarna finns det egentligen blott två alternativ, antingen ingå i en försvarsallians eller skaffa sig fullvärdig militär kapacitet.

I realiten handlar det om att gå med i Nato ELLER skaffa kärnvapen.

Risken att ett annat land skulle angripa Sverige vore minimal om vi var Natomedlemmar eller kärnvapenbestyckade. Däremot kan vi dras in i en konflikt om någon av Natobröderna hamnar i trångmål, givetvis är alliansfrihet att föredra, men det kräver som sagt kärnvapen.

Det finns egentligen inget tredje alternativ om vi framgångsrikt ska värna oss från yttre hot, ändå har vi valt att lägga oss mittemellan. Våra politiker försöker hålla sig väl med allt och alla, men ger sken av att vi är alliansfria och kan freda oss själva. Dagens försvar är trögrörligt och tar åratal att mobilisera, men kostar ändå en rejäl slant för skattebetalarna.

Jag förespråkar varken kärnvapen eller Nato, men önskar att våra folkvalda vore något tydligare med att vi i dagens läge INTE kan freda oss från angrepp, och att staten misslyckats (upphört?) med en av sina mest primära funktioner. Dagens oanvändbara försvar är både dyrt och och andas oärlighet. Under dessa förutsättningar vore det ärligare att avveckla alltihop och öppet deklarara att landet saknar militär kapacitet.

—

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, försvaret, försvar, militär, nato, kärnvapen