Efter att ha sett de tre första avsnitten av Fichtelus intervjuserie om “Ordförande Persson” kan vi konstatera följande: Persson gillar att prata om sig själv och sina gärningar. Han gillar också att prata om sina kollegor och meningsmotståndare – inte alltför sällan i ganska hårda ordalag.

Beskyllningarna och ordväxlingarna verkar inte alltid stämma; åtminstone ett halvdussin av Perssons fd arbetskompisar ställer sig frågande inför den pensionerade sossepampens kommentarer. Hade vi befunnit oss i en domstolssituation vore saken avklarad – Persson ljuger – så många vittnen kan inte ha fel.

Då inställer sig följdfrågan: varför ljuger Persson? Karln är ju värre än den ökände baron Munchausen. Till och med under valrörelsen 2006 friserade han siffror och statistik, något som tillslut även SVTs Rapport reagerade på.

Även om vi inte delar ex-statsministerns politiska åsikter kan vi konstatera av karln haft en enastående karriär, han har blivit vald två gånger av folket för att styra landet. Han restaurerade statsfinanserna efter Kjell Olof Feldts överhettade ekonomiska politik, även om sossemyten säger att det var Bildts fel. En lågkonjunktur uppstår inte på en natt, inte ens på ett år, bakom varje ekonomisk kris döljs många år av politiska snedsteg.

Ändå är Persson inte nöjd, han vill uppenbarligen ha sista ordet, och tvåla till sina fiender en sista gång. Eller är det så att han tvivlar över sin politiska gärning?

Notera att Persson i programmen ofta berättar om allt mellan himmel och jord, men alltför sällan diskuterar politiska problem och utmaningar. Han pratar sällan om hur vården, skolan, rättsväsendet och arbetsmarknaden ska förbättras. Nej, den store personkännaren Persson är fullt upptagen med att dela ut omdömen och spy galla över sina medarbetare, och hur HAN lyckades lösa diverse interna kriser och problem. Perssons syn på politik närmar sig dokusåpa-genren.

Inte ett ord om hur landet Sverige ska förändras eller förbättras. Givetvis är han inte nöjd med sin gärning, självklart är det något som maler i bröstet på honom. Sverige är lika misskött som Katrineholm, staden där Persson en gång påbörjade sin politiska gärning.

Landet Sverige lider tillika av Munchausens syndrom; vi vet att arbetslösheten ligger på ca 8% enl internationella mätvärdet ILO, ändå pumpas budskapet (ca) 4,5% ut av medierna. Först under den borgerliga regeringen ger sig arbetsförmedlarna ut på arbetsplatserna för att ragga jobb åt sina klienter. Vi vet att vi har världens bästa vård med världens bästa läkarkår, ändå fungerar inte vårdapparaten tillförlitligt. Vi har europas längsta vårdköer, och psykvården har hamnat rejält under isen. Skolan dras med både pedagogiska utmaningar och ordningsproblem, vi har inte ens lyckats skapa ett hållbart betygssystem efter åratals träta. Rättsväsendet hinner inte med – två av tre brott avskrivs.

De flesta svenskar är ändå stolta och nöjda.

Det är inte bara Persson som ljuger, vi är alla lögnare.

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, Göran Persson, socialdemokraterna, ordförande Persson, humor, serier