Flytta Israel till Europa?
Irans president Mahmoud Ahmadinejad menar att staten Israel borde flyttas till Europa, han föreslår någon provins i Tyskland eller Österrike. Ahmadinejad hyser också starka tvivel om att förintelsen ägt rum, dessutom anser han att judarna inte har några historiska band till Israel. Läs vidare i DN 051208
För en normalintelligent person framstår hela resonemanget närmast dråpligt. Man skulle kunnat rycka på axlarna och skrattat åt saken om det inte vore en president som stod bakom orden.
Jag tycker det är sorgligt, och jag ser en framtid där klyftan mellan muslimer, kristna och judar ökar.
Militärstrategerna i Pentagon vänder allt oftare sina blickar mot Iran, det smids planer, det utmålas scenarion och förr eller senare förvandlas tanke till handling. Som världens enda supermakt har man ansvar, skyldigheter och intressen. Jämför med kriget i Jugoslavien, först kritiserade alla USA och undrade varför de inte bombade serberna tillbaka till stenåldern. När USA sedan skickade trupper blev plötsligt alla förfärade över att de lade sig i…
De flesta håller nog med om att Ahmadinejad spelar ett farligt spel. Hans pokerhand säger att USA inte har råd eller politiskt mandat att invadera Iran. Men Bush sitter med en jättearmé i Irak, ett land som sakta men säkert börja inse fördelarna med den västerländska friheten. De flesta Irakier sväljer sin stolthet när amerikanska militärkonvojer kör förbi, det är bättre än att få fingernaglarna utdragna eller att bli ihjälgasad.
Jänkarna skulle kunna slå till lika snabbt och effektivt mot Iran som Irak, och det skulle förmodligen gå ännu smidigare, eftersom de nu har en armé av veteraner som kan klimatet och de taktiska förutsättningarna. Dessutom tror jag att Bush drömmer om att gå till historien som presidenten som skapade fred och demokrati i Arabvärlden.
Ingen av oss som vuxit upp på 60-, 70-, 80- och 90-talen tror på allvar att konflikterna ska upphöra i Mellanöstern, men vi slutar aldrig att hoppas. Och vi blir lika förvånade varje gång en operettdiktator utmanar världens enda supermakt, han må heta Kadafi, Saddam eller Ahmadinejad, och det kommer som vanligt att sluta illa. Och vi som drömmer om fred, vi får drömma vidare.
Vi lever i en värld där det finns en supermakt som bestämmer vad man skall tycka och tänka. Och om man är “normalintelligent” så kommer man naturligtvis att tycka och tänka på detta utstakade sätt. Vi lever ju i en “fri” värld där vi själva kan skaffa oss all information vi behöver för att ta ställning till hur saker och ting faktiskt ligger till.
Problemet är bara att all information som står till buds är andrahandsinformation. Vi skapar inte informationen själva. Det är media som gör det åt oss. Man kan visserligen tycka att vi lever i den upplysta delen av världen och att vår “tro” således borde vara den rätta. Men vad spelar det för roll när merparten av världen har ett annat synsätt? Fast det är klart, om informationen kommer från DN, ja då måste den ju naturligtvis vara sann.
Att dunka in demokrati i huvudet på folk och tro att man gör en god gärning är lika välmenande som att erbjuda svarta avpigmentering. Vår “upplysta” bild av världen är lika vinklad som den vi påstår att andra förfalskar. Men det är klart, om man inte håller med, så är det bara för att man inte är tillräckligt intelligent. Man vet inte vad som är bäst för alla människor. Man vet inte ens vad som är bäst för en själv. Det vet bara journalister och politiska makthavare i den civiliserade västvärlden.
Att skrattande avfärda avvikande uppfattningar med en axelryckning tyder på inskränkthet och nonchalans. Att inte göra det bara för att det är en viss person som står för uttalandet är naivt. Det är naivt, eftersom det sätter personen i fokus och inte budskapet. Fokuserar man bara tillräckligt starkt på person, så kan man i slutändan köpa vilket budskap som helst. Till och med att det är rätt att bomba in demokrati i huvudet på folk, vare sig de vill eller inte, under föreställningen att “de kommer att tacka oss efteråt”. Jo, jag tackar jag. Jag betackar mig synnerligen denna fasad av “välvilja” vars enda syfte är att försvara det “goda” USA mot den övriga “onda” delen av världen som är allting annat.
Youtman: Att tro att vissa människor är “lämpade” för demokrati och andra inte, är det största sveket mot mänskligheten.
Ett lika stort svek mot mänskligheten är inställningen att demokrati är en naturlag som inte ens kan ifrågasättas.
Till Youtman: Att vi lever i en demokrati är själva förutsättningen till att vi kan ifrågasätta saker. Att du och jag kan sitta här och skriva, utan risk att hamna i fängelse.
Många av oss är så vana vid friheten som vår demokrati ger, att demokratibegreppet blir en självklarhet, något osynligt. Något man kan förringa.
Vi saknar sällan det vi har, förrän vi förlorat det.
Att du och jag kan sitta här och skriva har inget med demokrati att göra, det har med Internet att göra. För femton år sedan innan Internet hade slagit igenom var enda praktiska möjligheten för vanliga människor att uttrycka sig att skriva insändare i tidningar. Men de insändare som togs in var endast de som låg i linje med tidningens inriktning eller policy. När Internet började göra sitt intåg bland vanliga människor var det anarkistiskt och vem som helst kunde göra vad som helst. Ingens ord vägde tyngre än någon annans, för det fanns ingen som bestämde vem som skulle få säga vad.
Nu när internet börjar struktureras enligt det mönster som den vanliga världen följer, så uppenbarar sig samma gamla tendenser, nämligen att moderatorer filtrerar det allmänna brus som den gråa massan producerar. Verklig åsiktsfrihet gäller bara namntunga individer som på ett eller annat sätt besitter någon position som passar in i en eller flera uttryckskanaler. Demokrati ger i sig inte någon frihet till någonting alls. Demokrati säger bara att det är folket som skall styra. Men det finns inte någon demokrati någonstans där folket har någon praktisk makt. Det enda folket kan göra är att rösta i demokratiska val. Där får de rösta på den eller de som de tycker bäst skall representera dem i någon form av parlamentariskt system.
Problemet är bara att representanterna på ett eller annat sätt måste marknadsföra sig mot väljarna för att väljarna skall kunna veta att de över huvud taget är valbara. Inte nog med det – de måste dessutom marknadsföra sig mycket bättre än sina motkandidater. Gör de inte det, så riskerar de att inte bli valda, oavsett hur bra deras representation skulle passa väljarna. Folk kommer därför inte att representeras av den som bäst representerar dess vilja, utan av den som är bäst på att sälja ett budskap. Att likställa demokrati med frihet är som att göra en skådespelare till president och tro att han kan styra ett land.
Demokrati är inte ett perfekt system, men det är det minst dåliga var det någon som sade en gång. Detta har blivit en oomkullrunkelig sanning som inte får ifrågasättas. Problemet är bara att det skapar en populistisk soppa som inte är ätbar. Allt mer av världen demokratiseras, men krig och svält består. Den demokratiserade världen fortsätter att suga ut tredje världen därför att marknadskrafterna medger detta. I den demokratiserade världen är det marknaden och pengarna som styr. Inte folket. Det enda folket gör är att konsumera för egen vinning. Ett sådant system kan aldrig mynna ut i något helhetstänkande.
Vem tar ansvar för det globala? Ideella lobbygrupper? Grupper som ofta tvingas gå emot folkviljan för att folket inte förstår bättre. Vi har miljöorganisationer som försöker rädda världen. Det skiter folket totalt i. I det demokratiska marknadsanpassade västerländska mönstersamhället är folket konsumenter. Konsumenter som endast konsumerar det budskap som marknadskrafterna producerar åt dem. Och de köper det vare sig de vill eller inte, precis som de köper att demokratin är det som gjort dem till fria medborgare i fria nationer där alla kan säga vad de tycker oavsett om någon hör dem eller ej.
Dear Mr Youtman,
Det är ingen slump att Internet föddes i världens största demokrati. Och att många innovationer som t ex den dator du sitter framför också utvecklades där, liksom de flesta program du använder.
Frihet föder kreativitet.
Och det är ingen slump att välstånd, ordning och rikedom kommer till de länder som demokratiserats – se fjärran östern, sydamerika.
Vi har mycket färre fattiga länder idag än under 70-talet. Det verkar ju gå åt rätt håll?
Och marknadskrafterna, som du ondgör dig över – kom ihåg att bakom varje multinationell koncern finns det tusentals arbetare, som genom sina jobb kan försörja sina familjer.
Det är enklare än att plöja en stenåker, och leva på existensminimum. Detta var mångas lott för 100 år sedan.
Vad tror du egentligen på istället för demokrati, fascism, kommunism, “back to nature”? Eller är du bara en gnällspik?
Internet föddes inte som ett verktyg för yttrandefriheten. Det var ursprungligen ett militärt projekt för att garantera informationsutbyte. Att koppla samman USA med demokrati i globala sammanhang är helt befängt. USA sätter sig i regel emot de flesta globala projekt eftersom de vill behålla kontrollen. USA’s genomgående motiv till att engagera sig utomlands är att avvärja olika hot mot nationens säkerhet. Irakkriget är ett typiskt exempel, där FN helt osidosattes.
Kreativitet kommer av nöd. Om du är fri, varför skall du då behöva vara kreativ? Det är först när du lider brist på något som de verkliga incitamenten för skapande står till buds. Den som är nöjd har ingen anledning att förändra någonting alls. Fast även om vi lever skyhögt över de fattiga mätt i ekonomiskt välstånd, så har jag hittills inte träffat på någon som är nöjd. Om vi fördubblar vårt välstånd, så kommer det fortfarande inte finnas någon som är nöjd. Varför skulle då vi då i grund och botten ha det bättre än tredje världen?
Att välstånd och rikedom kommer till de länder som demokratiseras säger inget om kvaliteten på demokratin som system. Tillväxt sker alltid på bekostnad av någonting annat. I Kina finns nu 100 miljoner som kan betraktas som motsvarande medelklass i Sverige. Vilka är det som betalar detta välstånd? De återstående 900 miljonerna som fortfarande inte har någonting med detta välstånd att göra? Eller är det kanske västvärldens länder som nu sakta men säkert ser sitt välstånd försvagas genom den ökande konkurrensen och arbetslösheten, när en stor del av produktionen flyttar och istället utförs billigt av “hungriga” kineser som obehindrat arbetar hårt för en billig penning, medan vi “mätta” sitter kvar i ett hörn och tjurar samtidigt som vi gnäller om kollektivavtal och avtalsenliga löner?
Vad menar du med att vi har mycket färre fattiga länder idag än under 70-talet? Oavsett hur det ligger till med den saken, så beror fattigdomen i världen i hög grad på att de rika länderna exploaterar de fattiga och suger ut deras resurser. Utveckling har alltid ett pris. Likställer man välfärd med tekniska prylar så har vi synnerligen utvecklats och dragit ifrån de fattiga länderna med stormsteg. Men det har skett på bekostnad av miljön och andra länder som inte haft samma förutsättningar att hänga med i detta race. Men på vilket sätt skulle det ligga ett egenvärde i att vara rik? Var går gränsen? Ett land utvecklas inte för att det skulle finnas ett behov av att utvecklas, utan blott för att det kan göra det. Men att tro att det måste utvecklas bara för att det kan göra det är ett stort misstag. Framförallt för att man varken definierat vad man menar med utveckling och vad man skall ha den till. Eller menar du att välfärd och lycka går hand i hand? Och vad menar du i så fall med välfärd och lycka. Och är du säker på att alla menar som du?
Marknadskrafterna med sina multinationella koncerner kan försörja tusentals arbetare. Fantastiskt. Tänk om de multinationella koncernerna inte fanns – då skulle människor inte längre kunna försörja sig. För människor har ju i sig själva ingen förmåga att kunna försörja sig själva. Undrar just hur de klarat sig de föregående 100 000 åren, då inga multinationella koncerner existerade. Att i sammanhanget lyfta fram multinationella koncerner som Guds gåva till mänskligheten, samtidigt som en stor del av jordens befolkning fortfarande faktiskt plöjer en stenåker och lever på existensmiminum är ju hårresande. Speciellt som en stor del av de multinationella företagen är orsaken till att en stor del av jordens befolkning plöjer en stenåker.
Hela din tolkning av demokrati bygger på att DU inte kan komma på något annat alternativ som passar DIG och att det är en naturlag att människan skall urbaniseras så till den milda grad att det enda man behöver göra är att ligga på soffan och kolla på TV. För det är ju i princip vart utvecklingen går. Det finns en tydlig koppling mellan fattigdom och svält. Det finns också en tydlig koppling mellan rikedom och fetma. Det finns inget som helst egenvärde i utveckling. Det blir vad man gör den till. Det var säkerligen inte bättre förr, men det var förmodligen inte sämre heller. Man är ett med sin tid och kultur, oavsett om man lever på stenåldern eller på 2000-talet.
Det spelar ingen roll om jag tror på fascism, kommunism, “back to nature” eller något annat, för det är inte det vi diskuterar. Oavsett om det är bra eller dåligt med demokrati, så handlar det om huruvida man är öppen för alternativa synsätt eller om man dogmatiskt stirrar sig blind på den lösning som för tillfället bäst gagnar en själv. För det kan knappast vara annat än ett självändamål att pracka på andra sin egen lösning, oavsett hur bra den än är. Det blir naturligtvis bäst om alla kör med samma system. Frågan är bara vems system man skall välja. Är det vad VI tycker är bäst eller är det vad DE tycker är bäst? Klart vårt system är bäst eftersom vi är mycket bättre än dem! Synd bara att inte alla håller med. Om alla tyckte som vi skulle alla få en bättre värld. Och när vi äntligen har lyckats få fred på jorden, så kommer det en massa terrorister och ställer till det. Det var ju typiskt.
Vi kan aldrig kan få en demokratisk värld, så länge vi har demokratiska länder.
Att Internet var ett militärt projekt spelar mindre roll om det gagnar mänskligheten idag. Eller hur?
De rika länderna exploaterar inte de fattiga per definition. Företag i rika länder flyttar ofta tillverkningsindustri till fattiga länder, vilket sakta men säkert leder till ökad levnadsstandard. De genomgår industrialismens vedermödor precis som västvärlden gjorde på 1800-talet.
Visst har mänskligheten klarat sig i tusentals år utan stora företag (jag är väldigt medveten om detta eftersom jag är arkeolog) men det är inte många människor som vill försörja sig genom, jakt, fiske, samlande och ålderdomligt jordbruk idag.
Jag är en anhängare av demokratiska system, mot bagrund av 1800-talets polistika utveckling, de två värdskrigen, kalla kriget. Jag ser inga andra ismer som kan fungera lika bra i dagsläget. Jag är ingen utopist.
Folk ligger mer sällan på soffan och tittar på TV idag. TV-tittandet går ner i alla åldrar, i förmån för nya medier som t ex Internet.
Du skriver inledningsvis att “vi lever i en värld där det finns en supermakt som bestämmer vad man skall tycka och tänka”. Hur kommer det sig då att så många är kritiska mot USA? Jag tycker att USA är ganska dåliga på att påverka våra tankar. De styr inte medierna, jag har själv arbetat inom media i många år. En betydande del av journalistkåren i Sverige är dessutom vänsterorienterad. Många journalister i USA är också starkt kritiska mot Bush.
Och för att gå tillbaka till där vi började… Jag sörjer inte massmördande diktatorer som t ex Saddam. Om Bush-administrationen vill investera hundratals miljarder dollar på ett krig för att få bort honom, oavsett skäl, så tycker jag att det gagnar världen.
Men “Attila”.. du är fanimej motbjudande
Motbjudande att förespråka demokrati istället för diktatur, realism isället för relativism?
Attila, att kalla USA för världens största demokrati är ju att förenkla bilden. Politikerna i USA är inte vem som helst, det är inte Lisa, Bojan eller Stina som kommer ifrån en arbetarfamilj. De kommer från välstående familjer med hög ställning inom de andra familjerna.
Dessutom, ockupationen av Irak har dödat uppmot 100 000 irakier. Även om saddam är en avskyvärd man och jag tar starkt avstånd från det han gjort så dräpte han inte i närheten av de antalet människor under sina 35 år vid makten.
Bra kommentar, den första hittills. Håller med dig om det moraliska dilemmat, alternativet är att Saddam får fortsätta att mörda folk, och att sedan Saddams son fortsätter att mörda folk, och sedan dennes son…
Förr eller senare borde det komma en revolt eller militärkupp. Och även där kommer det att dö människor…
Jag tar ibland USA i försvar, som djävulens advokat. Syftet är att väcka debatt. Givetvis är det anmärkningsvärt att jänkarna bränner otaliga miljarder dollar på ett land som gud glömt för länge sedan, vare sig landet har olja eller inte.
“Jag tar ibland USA i försvar, som djävulens advokat. Syftet är att väcka debatt. Givetvis är det anmärkningsvärt att jänkarna bränner otaliga miljarder dollar på ett land som gud glömt för länge sedan, vare sig landet har olja eller inte.”
Nu kommer jag framstå som väldigt kritiskt, men är det inte så att Bush den äldre har sagt att “Om Irak hade brocolli istället för olja så hade vi inte varit intresserade av dem.”
I övrigt är det en väldigt viktigt debatt du väcker.
//Kallberg
Och vad tyckte du om det första jag nämde, en fortsatt auktoritär stat styrt av Saddams söner? Fortstatt tortyr och folkmord. Och därefter eventuellt en blodig revolution? Skulle detta scenario blivit mildare än USAs invasion?
Du väljer dina kommentarer & svar efter “enkelhetsprincipen”.
Givetvis hade USA inte gått in i Irak om de odlat Broccoli. Vad menar du?
Kallberg:
Det var inte Bush d.ä. som sa de kloka orden om broccoli, det var anonyma kritiker av honom. Något som byggde på detta citat från honom.
Vad sade Ahmadinejad egentligen?
http://olydig.blogspot.com/2006/05/iran.html
Till olydig,
Ja, vad sade han egentligen? Du har knappast bringat klarhet i frågan. Eftersom du inte talar farsi och uppenbarligen inte är särskilt insatt borde du vara försiktig med att försvara en dylik diktator.