En av tretton


Sverige hyser en av världens 13 s k rotservrar, Autonomica/NORDUnet. Den drivs av Netnod, här dirigeras stora delar av europas och världens internetrafik. De flesta rotservrarna ligger i USA, samt en i Canada, en i Storbritannien och en i Japan. Om vi leker med tanken att någon (eller några) skulle vara intresserade av att reglera eller styra internet, då vore det förmodligen nödvändigt att involvera Sverige.

Mot bakgrund av den senaste tidens händelser – den nya signalspaningslagen, den hårda styrningen av voteringen i riksdagen, och därefter politikernas fullkomliga ignorans inför folkets kritik och farhågor – bör vi fundera på internets status som fri kommunikationsform.

Politikerna var länge märkligt ointresserade av internet, några menade t o m att det bara var en fluga. De flesta såg det som en hemvist för datorintresserade ungdomar, knappt mer än en tekniskt avancerad lekstuga. Synen på internet har emellertid förändrats allteftersom det förvandlats till ett exceptionellt forum för kommunikation, kulturutbyte, nyheter, kommers, handel etc etc.

Det var nog få som i mitten av 90-talet kunde förutse hur internet skulle förändra våra liv, att vi skulle hitta en partner på Match.com, kommunicera via Skype, handla på Ebay och Amazon, söka allsköns information på Google och Wikipedia, och ladda ner film och musik via Piratebay. Spela interaktiva spel på Second life, träffa polarna på Facebook, och skicka brev, filer, musik, foton mm via gratis Yahoo-mail – och sist men inte minst ta del av medborgar-journalistik på tusentals bloggar.

Detta inlägg, som du läser just nu, skulle förmodligen aldrig publiceras i någon av morgon- eller kvällstidningarna. Av olika skäl, bloggare är ofta frispråkigare än den genomsnittliga journalisten, bloggare har tid och tålamod att söka info, och vi sitter ofta inne med diverse specialkunskaper eller specialintressen. De etablerade medierna är långsamma pga strukturella orsaker, intern censur, hierarkier, tryck, pressläggning etc. De är rädda för frispråkighet, yviga ord, och vill inte grotta ner sig i avancerade resonemang. De vågar inte heller gissa eller spekulera. När en nyhet väl publiceras är den oftast testad och ratificerad av en lång rad instanser. Då är nyheten ofta gammal, och den riktiga debatten har hunnit vidare och befinner sig någon annanstans.

Det tog ganska lång tid för de traditionella medierna att reagera över den integritetskränkande FRA-lagen. Inte förrän hundratals arga bloggare skrivit tusentals kritiska inlägg vaknade de stora drakarna. Media har än så länge inte börjat utreda eller fundera på varför signalspaningen är så viktig för Sverige, ett land som aldrig hotats av terrorister eller andra kritiska yttre faror, och varför voteringen i riksdagen tvingades igenom med så hårda medel. Få artiklar skrivs om de reella skäl som skulle kunna tvinga fram en så kontroversiell lag.

Bland bloggare funderas det på olika alternativ, som att spana på ryssen, utbyta information med Nato och Echelon, eller privata små fjädrar i hatten på enskilda ministrar som reser mycket och trivs i stora statsmäns sällskap. Jag skrev själv ett inlägg för en tid sedan där jag argumenterade att FRA:s signalspaning i tråd vore effektivare för att bekämpa narkotikasmuggling än terrorister. Sanningen finns någonstans därute, och den som söker uppslag och vill skapa sig en bild över situationen tvingas läsa bloggar, ty de traditionella medierna ligger hopplöst efter.

Medborgarna har tagit makten över ordet och samhällsdebatten. Och detta gillas inte av den gamla världens makthavare, som som sent omsider vaknat och insett vilken gigantisk maktfaktor internet är. I Europa vill man reglera och registrera bloggar, allt i välviljan och den grumliga rättvisans namn. Vi bloggare är en fara för det politiskt skenheliga och det förljugna, ty det finns alltid någon liten rackare som lyckas nysta fram sanningen – och därefter sprider sig informationen med ljusets hastighet – genom rotservrar, fiberoptiska kablar, modem och hubbar – till en dator nära dig.

Och då har jag kommit tillbaka till där jag började, med den svenska rotservern. Ja, den är förmodligen viktig för att internet ska fungera. Idag är Gibraltar-klippan inte en ytterst viktig strategisk plats längre, som kontrollerar hela Medelhavet. Flygplan, missiler, satelliter och utvecklad kommunikation har fått den gamla militärbasen att tappa sin lyster. Däremot är kanske en rotserver viktig, i en värld där verkligheten är alltmer digital.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, internet, integritet, avlyssning


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.