Den nya fattiga klassen
En miljon arbetslösa, förtidspensionerade, långtidsjukskrivna är resultatet av 70 års socialdemokratiskt styre. En ny klass har skapats, bestående av människor som står utanför samhället, vars enda intäkt är bidrag. De har dåligt med pengar, dålig självkänsla och är beroende av någon annan för sin försörjning – och den som är satt i skuld är inte fri.
Detta är Sveriges nya “trasproletariat”, de som står längst ner på stegen, deras röster hörs ej och ingen för deras talan. För att kunna försörja dessa massor måste vi varje år hitta på nya sätt att driva in mer skatt. Det kostar en hel del att försörja en miljon människor, närmare bestämt 200 miljarder om året ifall vi slår ihop posterna för Arbetsmarknad och Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp i statsbudgeten 2006.
För att jämföra med något så kostar Hälsovård, sjukvård och social omsorg 39 miljarder.
Ändå måste sjukvården dra åt svångremmen; höggravida skvinnor skickas runt mellan sjukhusen pga platsbrist, daghemmen har inte renoverats sedan 1975 när de byggdes. Skolbarnen har sönderklottrade böcker, och vi bryr oss snart inte om att polisanmäla lägenhetsinbrott, eftersom det inte leder någon vart. Detta är Svea rike i nådens år 2006.
Dagens samhälle är gåvan från partiet som lovade lyfta arbetarklassen ur misären, ge dem utbildning, rösträtt, drägliga löner och delaktighet i samhället. Detta är resultatet av 70 års socialdemokratisk politik.
Och i höst när folket går till valurnorna kommer de ännu en gång att lägga sina röster på Sveriges socialdemokratiska arbetarparti, i tron och hoppet om ett bättre samhälle. För i Sverige röstar vi som vi alltid gjort, vi tar inte reda på vad de andra partierna står för, vi tycker dessutom att politik är krångligt och tråkigt. “Det är samma skit alltihopa”, är den allmängiltiga sanningen runt fikaborden på arbetsplatserna. Det pratas om politikerförakt och brist på engagemang, vi har fått de politiker vi förtjänar, och vi har bara oss själva att skylla.
Instämmer till fullo.
Och hur tro min herre att det skulle se ut om ingen fick hjälp.
KAS
Självklart ska staten ta hand om arbetslösa, långtidssjukskrivna etc.
Mitt inlägg handlar om ett misslyckande, en miljon människor ska INTE behöva befinna sig utanför arbetsmarknaden.
Förslag på åtgärder handlar om att skapa ett bra klimat för företag, så att arbetslösa kan få arbete.
Min utgångspunkt är att folk vill försörja sig själva och inte vara beroende av offentliga medel för sitt uppehälle.
Offentliga medel ska framförallt användas till vård, omsorg, skola, utbildning, rättsväsende etc.
Ja, det är för djävligt att sossarna de senaste 25 åren har blivit alltmer borgerliga. Resultatet är skrämmande.
-och hur i helvete är en miljon på bidrag ngt borgerligt??? Jag sitter själv i bidragsfällan sen 5 år tilbaka och det är det mest nedbrytande iaf jag upplevt under mitt 30-åriga liv, fattar du inte att priset för hela den här bidragsutopin är avsaknaden av jobb??? Krossa sosse-samhället!!!
Psykot från Dalaplan
Mycket bra och välformulerat inlägg! Har hittat en ny blogg att följa….
Håller med föregående talare.
Den här åker in i Feedreader
Det är sorgligt att se alla sosseröstare stå och försvara sin största fiende.
Men indoktrineringen är djupt rotat hos svensken.
Finns ju inget alternativ till sossarna. För vänstern och miljöpartiet flummar för mycket. Och dom borgerliga kan man ju definitivt inte rösta på. Då får man det ju ännu sämre på jobben. Är nog jävligt nu.
Anonymous.. själv är jag liberal (mer liberal än folkpartiet), men jag kommer ändå rösta på borgerligheten. Helt enkelt eftersom det alternativet är mindre dåligt än socialdemokraternas vansinnesfärd in i väggen.
Du skriver “Då får man det ju ännu sämre på jobben. Är nog jävligt nu.”
Vilket nog kan ses som direkt osant. Det borgerligheten vill göra är att se till att fler har ett jobb att gå till. Det enda socialdemokraterna gör är att se till att ingen vill anställa.
Tänk dig följande:
Du får inget jobb eftersom bolaget har tvingats att heltidsanställa Erik som jobbade 3 månader varje sommar och nu efter 5 år automatiskt fått rätt till heltidsjobb (ja. regeringen har på förslag att man skall ha RÄTT till ett heltidsjobb om man jobbar mer än 14 månader för samma företag under en femårsperiod).
Bolaget behöver egentligen din kompetens och inte Erik:s. Men du blir inte anställd eftersom Erik är anställd nu istället, påtvingat av staten. Eftersom du inte blev anställd så går det sämre för företaget eftersom Erik inte kan sitt jobb ordentligt. Företaget måste nu säga upp Erik, och två andra.
Exemplet ovan är bara en av väldigt många missriktade lagstiftningskonstigheter som socialdemokratin håller på med.
Hej Attila, håller inte riktigt med dig och utvecklar detta på
http://johansjolander.blogspot.com/2006/03/hgern-har-upptckt-klassamhllet_09.html
Bara så att du vet (i nätetikettens namn.)
…och Jan Sjölander du kan läsa vidare i mitt senaste inlägg. Önskar god läsning.
Johan. Och tack för inbjudan!
Det är inget misslyckande att många inte har jobb, det är snarare positivt. Problemet är dock att vi fördelar de jobben som finns dåligt. Vill vi fortsätta jobba 8 timmar om dagen eller vill vi vara mer fria? Måste vi utveckla massvis med varor av mer eller mindre styrt tvång? Varför inte utveckla efter behov vilket sedan bestäms direkt demokratiskt? Alla gillar inte sina jobb, alla får inte de jobb de vill ha, varför då inte minimera jobbtiden drastiskt? Arbetsmarknaden styr i stort vilka utbildningar vi väljer, det är inte alltid vår egentliga villja, för då kan man stå där utan jobb sedan och behöva omskolning!
Om du inte vill arbeta, eller arbeta mindre, så måste någon annan försörja dig, antingen dina nära och kära eller staten i form utav våra gemensamma skattepengar. Och jag vill inte försörja dig. Jag ger hellre pengarna till mina barn, eller använder pengarna till något jag tycker är intressant. Jag har inte lust att vara solidarisk med folk som inte vill jobba.