Den kulinariske självplågaren

För den kulinariske självplågaren finns bloggen Den bruna maten, som gör en odyssé i 70-talets svenska kokkonst. Vad sägs om rätter som skinkägg i gelé, färserat vitkålshuvud eller våraladåb på höns?

Det är med en viss sorg jag läser om alla de märkliga recepten som återskapas, tillagas, äts – och gång på gång får sämsta betyg. Det handlar inte om att jag tycker att råvarorna misshandlas, att bloggaren tramsar och överdriver.

Nej, jag blir lite sorgsen för att man lägger ner så mycket tid på att skjuta 70-talets mat i sank, när dagens svenska husmanskost är minst lika dålig. Vad är egentligen skillnaden? Vi bor ju knappast i ett kulinariskt mönsterrike. Surdegsbröd, pecorino, prosciutto etc etc hittar sällan utanför de större stadskärnorna.

Det finns fortfarande många som lagar hårt stekt falukorv, med stuvade snabbmakaroner och ringlar över Felix tomatketchup. Anrättningen sköljs ner med ett stort glas mjölk.

Eller fiskpinnar stekta i margarin, med pulvermos, och remouladsås i flaska. Även detta sköljs ner med mjölk eller lättöl.

Eller vad sägs om en macka gjord på sött bröd från Pågens, lättmargarin, och hushållsmedwurst. Garnera gärna med en gurkskiva.

Jag tror jag provar den där hönsaladåben…

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om mat, kokkonst, recept, svensk mat, husmanskost, 70-talet