Samhälle
Cyperns president Nicos Anastasiades lät i ett kritiskt brev till Trojkan förklara att han vill omförhandla de hårda villkoren kring nödlånen i våras. Den lilla önationen fick ta en mycket hård smäll när landets bankonton länsades för att delvis finansiera räddningsaktionen.
Många ansåg det orättvist att Cypern åkte på den här typen av behandling, speciellt med tanke på att krisen utlöstes av Greklands skuldnedsrivning, där cypriotiska banker förlorade miljarder.
Som den lite luttrade person man är undrar man vad syftet med ett dylikt brev är? President Anastasiades kanske på allvar tror att han ska få mer pengar från EU? Tonen i brevet avslöjar att det kanske inte är så; han är alltför kritisk och raljerande.
Under de senaste månaderna har Cypern stärkt banden med Israel, USA och Storbritannien. Och nya provborrningar är på gång i havet söder om ön, där man funnit rikliga fyndigheter med naturgas.
Är brevet ett sista försök till att reparera det trassliga äktenskapet med EU? Och om det inte går, kommer man att dumpa euron?
Kanske. Många ekonomer menar ju att man inte kan stå utanför, att lämna gemenskapen vore ekonomiskt självmord, trots att många länder klarade sig bra, t o m bättre, utan den gemensamma valutan. Och nu när fynden av naturgas konkretiseras alltmer, varför dela med sig till Bryssel? Om Cypern dessutom lyckas nå en överenskommelse med Turkiet om de ockuperade områdena i norr, ja, då kommer intresset för den trassliga Europeiska unionen att minska avsevärt.
NSA-läckan, Edward Snowden har blivit en stor belastning för den sittande amerikanska regeringen. Barack Obama skulle ju bli den snälle efterträdaren till Bush, den som skulle ställa allt till rätta, stoppa alla krig och släppa alla politiska fångar från det kritiserade Guantanamo bay-fängelset.
Så blev det inte. Även om kriget i Irak är på avveckling så finns det fortfarande trupper kvar i Afganistan. Kriget mot terrorn har flyttats till våra vardagsrum istället, datorer, telefoner, banktransaktioner djuptrålas av diverse sofistikerade avlyssningssystem, om något misstänkt sker hamnar ärendet på bordet hos någon utredare, och därefter vidtas ytterligare åtgärder om så behövs.
Alla är avlyssnade. Och det här händer även i Sverige, vi har ju vårt FRA. Information utbyts mellan olika säkerhetsorganisationer, vilket gör att de få integritets-begränsningar som finns överträds.
Man får en känsla av att våra regeringar gör det här för att de kan. Datorer och internet är ju en del av våra liv numera, och då vill myndigheterna hålla sig framme och visa framfötterna, att de också bemästrar den nya tekniken.
Fast det blir ju helt fel. Det sprättar ju våra brev, kikar i våra fotoalbum, buggar våra telefoner, undersöker hur mycket vi har på bankboken, kartlägger våra liv. Att det sker digitalt är ingen ursäkt. Det här är DDR i repris, inget annat. Att mannen bakom eländet är en Nobel-fredspristagare ursäktar inte saken. Det gör saken än värre. Obama kan inte ha det lätt nu.
Att läckan Snowden dessutom pratar utifrån patriotiska ordalag - Det här landet är värt att dö för - sänker politikerna i Washington ännu mer. Ibland undrar jag om Snowden inte har en överjävlig PR-byrå bakom sig, för det mesta han gjort har varit tämligen utstuderat. Och det med rätta. Ingen bör komma undan med dylikt. Inte ens USAs snällaste och heligaste president.
Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Så säger folk som inte ser övervakning och dataregistrering som ett hot, utan som ett nödvändigt ont i kampen mot terrorismen, drogerna eller vad helst det nu må vara.
För många känns det rationellt att resonera på det här sättet, men det är naivt, ty vi begår alla små små brott varje dag. Den moderna statsmakten skapar lagar och regleringar i parti och minut, och vi kan omöjligen hålla koll på allt.
Har du laddat ner en låt från internet, kopierat en låt, bjudit din 17-årige son och hans kompis på ett glas vin? Har du kvar de där lättklädda fotona på din flickvän när du och hon var 16-år? Hur har du egentligen byggt din veranda, hur ser tillbyggnaderna ut, har du dragit el själv i huset? Har du betalt rätt skatt, har du anlitat svart arbetskraft, jobbar du själv ibland utan att kräva kvitto? Är momsen ordentligt deklarerad? Har du glömt något? (Reason skriver mer om detta).
Allt kan vändas emot dig. Även dina åsikter.
Har du politiska idéer som motsätter sig de ledande politikernas? Skriver du om dessa åsikter på din blogg? Eller på Facebook eller Twitter? Brukar du kommentera på bloggar och forum? Ju fler läsare eller anhängare du har, desto större är chansen att politikernas radar upptäcker dig. Det gäller ju att hålla koll på de avvikande, och de trotsiga.
Det rena mjölet i påsen är en dröm. Något som inte finns. Själva poängen med den nya perfekta neokonservativa världen – som sträcker sig från Obamas USA, Rompuys EU, till Putins Ryssland och vidare över Xi Jinpings Kina – är att ingen ska ha rent mjöl i påsen. Vi ska alla känna oss skyldiga och rädda för statsmakten, ty det sker en långsam glidning från begreppet medborgare till undersåte.
Vi i väst har fortfarande en chans att stoppa den här utvecklingen på fredlig väg, medan det i Ryssland förmodligen kommer att krävas en andra revolution, och likaså i Kina.
Men även stora nyheter blåser snabbt förbi. Redan på den tredje dagen efter Snowdens stora avslöjande om USA:s massavlyssning började artiklarna och intresset att avta. Och om det vill sig riktigt illa så kommer stormen att lägga sig, och de berörda myndigheterna att fortsätta med sitt smutsiga hantverk.
På bloggar har skrivits en hel del om FRA och dess amerikanska motsvarigheter. Och det är många som motsätter sig att statsmakten övervakar oss alla, urskillningslöst, och inte bara de som är misstänkta för brott. Vi medborgare har degraderats till en fårskock som styrs av en bättre vetande elit, vars omdömen och förehavanden inte bör ifrågasättas. Så som det var en gång i tiden, för länge sedan.
För att hålla koll på fåren behöver fåraherden massor av modern teknik. Fåren är övervakade oavsett om de nyttjar internet, mail, telefon, sms eller banktransaktioner. Och detta känner de flesta upplysta människor till, men det blir inte VERKLIGHET förrän någon från t ex NSA läcker och öppnar sitt hjärta till någon ansedd tidning.
Det som rapporteras i bloggvärlden må förvisso vara sant, men det är inte stämplat och godkänt förrän traditionella medier publicerar saken. Så här har det i och för sig alltid varit, det som diskuteras vid kaffeborden blir inte sanning förrän det filtrerats av tidningar, radio och TV. Gammelmedia har fortfarande rollen som sanningsorakel, där allt måste passera för att få en rimlig chans till uppmärksamhet.
Hursomhelst, nu vet vi på riktigt att vi alla är övervakade av enorma tekniska system som sträcker sig över alla gränser. Och att vi inte har något att säga till om, statsmakten vet bättre än oss, det är politikerna som kontrollerar oss, och inte vi som som kontrollerar dem. Och vi bör förlika oss med tanken på att vi är undersåtar i denna nykonservativa värld.
*
Läs även: HAX, Den hälsosamme ekonomisten
När media diskuterar huruvida något sydeuropeiskt land skulle lämna EU – så beskrivs det ofta som orealistiskt, att det är svårt att stå ensam, och hur ska de klara sig själva?
Värt att fundera på dessa argument nu när arbetslösheten i Spanien och Grekland börjar närma sig 30%.
Det är högre än under depressionen i USA på 30-talet, där arbetslösheten var ca 25%. Vi börjar närma oss en fullkomlig katastrof. En allt mindre del av befolkningen ska via skatterna försörja både arbetslösa, barn, pensionärer och utslagna. En ekvation som blir allt mer ohållbar. Och hur tar man sig ur en dylik depression? Det kommer att ta många år att bygga upp ett näringsliv som slagits sönder och utarmats.
Undrar hur illa det måste bli innan sydländerna inser att EU är en falsk gemenskap? Att tryggheten, hjälpen och grupptillhörigheten som erbjuds av EU inte bringar mat på bordet. Inte utan att man skuldsätter sig för all framtid.
Om Grekland hade gått i statsbankrutt för några år sedan – samt tryckt upp ny valuta, och devalverat för att få fart på ekonomin – då kanske landet redan ridit ut stormen vid det här laget? Nu fortsätter krisen år efter år. Vad är nästa steg? 40% arbetslöshet?
Som boende utomlands, Cypern i mitt fall, är man beroende av sitt pass. Man visar det i tid och otid, ty det fungerar som legitimation när man besöker banker, myndigheter etc. Risken att man slarvar bort det ökar när man bär det med sig överallt, vilket jag fick erfara när jag häromdagen inte kunde finna den ack så viktiga pappersluntan.
Nu kan man ju ordna ett nytt pass på det flesta ambassader runt om i världen, inga problem, och jag var nog medveten om att det skulle kosta lite mer än i Sverige där det enligt uppgift kostar 350 kr.
Men att det skulle kosta 167 euro var lite svårt att smälta. Det motsvarar drygt 1400 kr. För en bit papper. Och det är normalpriset, det är vad man får betala även när passet går ut efter fem år, fast man inte slarvat bort det. Det handlar alltså inte om någon straffavgift. Möjligen ett slags straff för att man lämnat Sverige och vågar drista sig till att bo utomlands. Stort hål i plånboken för en familj med två barn, 5600 kr totalt.
En bit papper som jag egentligen inte behöver, men som våra länder/stater kräver att man visar när man passerar deras gränser. Kanske mitt livs sämsta affär. Närapå i alla fall.
Det börjar bli lugnt och fint i Stockholms förorter, i natt var det bara åtta bilar och en förskola som brann.
Åtta bilar sattes i brand under söndagsnatten och en förskola eldhärjades. Men polisen sammanfattar läget med att oroligheterna i Stockholms förorter är på väg att klinga av.
Det är ju tur att polisen börjar få kontroll på läget, och allt kan återgå till det normala. Vad nu det normala är? Vi får hoppas att inte kaostillståndet normaliseras, så att polisen rapporterar samma sak nästa vecka igen. - Jomen i natt var det lugnt, bara sju bilar och en livsmedelaffär. Inga problem.
Femte natten av våldsamma upplopp, ungdomar som vandaliserar sin egen stadsdel, bränner sina egna bilar, och fördärvar sin egen framtid. Det låter helt galet, men det är precis vad som händer runt om i Stockholms förorter idag. Vreden är både blind, döv och irrationell. Och nu brinner även polisstationerna.
Och det händer i det lyckliga landet, folkhemmet, välfärdsstaten, industrinationen, i den lilla välordnade delen av världen. Landet där vi delar på allt till och med vår lön, där hälften går till det offentliga. Där aggressioner undertrycks och undviks in i det längsta, där möten, förhandlingar och samförstånd utvecklats till en konstart, till den milda grad att engelska språket anammat låneordet “ombudsman”.
Den här typen av vandalism har aldrig förekommit i Sverige under modern tid. Och jag är ganska säker på att många gärna vill tysta ner Husbykravallerna och glömma dem så snabbt som möjligt. Men det borde bli en tankeställare, som skotten i Ådalen, Palmemordet eller Tsunamikatastrofen. Tre helt olika händelser som påverkat landet, dess makthavare och möjligen även vår färdriktning.
Många kommer att vilja dra politiska poänger av händelserna, både de som vill öka antalet poliser och de som vill minska dem. Både de som vill integrera och de som vill utvisa. De som vill se en kollektivistisk samhällsordning och de som vill lyfta fram individen.
Företag som bygger stängsel, murar, säkerhetsdörrar och larmsystem kommer att vädra morgonluft, så även försäkringsbolag, vaktbolag, vapenaffärer och sist men inte minst flyttfirmorna.
Sveriges anseende i världen har fått sig en repa i lacken. Landet Lagom luktar brandrök.
