Barack Obama, karikatyr

Jag har en del andra strängar på min lyra förutom griniga bläckplumpar. Politiska karikatyrer lever måhända en tynande tillvaro, men det är en konstart som åtminstone tilltalar mig. I redaktionella sammanhang kan en karikatyr locka fram ett skratt, och kanske få en måttligt intresserad person att läsa en artikel hon annars hade hoppat över. En karikatyr behöver inte heller vara elak eller förnedrande. Det går en luddig gräns mellan karikatyrer och rena nidbilder, där t ex 30-talets antisemitiska kroknäsgubbar utgör ganska gräsliga exempel.

Trots att karikatyrer blir allt sällsyntare kan de ibland väcka uppseende och debatt, vilket de danska muhammedteckningarna tydligt visade. Personligen gillar jag inte rena nidbilder, det är ett ganska enkelt grepp för att få uppmärksamhet. Ska man vara elak måste man också vara underfundig, annars blir det bara tarvligt.

En karikatyr ska helst vara lite dubbelbottnad, ha något slags syfte. Även om bilden här ovan mest är dekorativ, smålustig och måhända driver en smula med den amerikanska klämkäcka umgängesstilen.

Obama är iof ganska avslappnad och jordnära, men uppvisar på sin kampanjsida en för svenska ögon överdriven familjelycka och kärnfamiljsnostalgi. Eller är det måhända vi svenskar som har problem med att definiera glädja, lycka och sociala band? Vad vet jag.

Den här mannen kommer förr eller senare att bli president, om inte denna gång så nästa. Han är karismatisk, mycket skicklig talare, en kämpande self made man med enkel bakgrund, emedan hans protektionistiska ekonomiska politik får en del nationalekonomer att sucka högt. Han vill avsluta irakkriget och förbättra USA:s skamfilade rykte. Det är en bra början.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Comments are closed.