Att kalkylera med mord
Om straffet för att ta någons liv blott är ett år, då bör vi vara beredda på att vissa kommer att kalkylera med risken. Ja, det kanske till och med blir värt att förlora ett år av sitt liv för att få bort en misshaglig individ. Speciellt om det rör sig om stora pengar, hat eller hämnd.
Rättsäkerheten och respekten för människans liv och leverne fick sig en rejäl törn idag, då straffet utmättes i det s k kungsholsmfallet, till – ja just det – ett år.
Jämför med mannen som sålde sprit till tonåringar i sin livsmedelsaffär, han riskerar upp till sex års fängelse. Hur ska vi tolka detta, att det är viktigare att färsvara alkoholmonopolet än att värna medborgarnas liv?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kungsholmsfallet, mord, dråp, ungdomsvåld, våld, brott, straff
Dags att bli egenföretagare mao. Kills’R'Us AB. Murder for hire.
1. Kungsholmsmålet handlar inte om “kalkylerat mord” utan om ett fyllebråk som spårat ur efter att offret bl.a. slagit en flaska i huvudet på en av gärningsmännen. Rubriceringen är grov misshandel och grovt vållande till annans död. Ett kalkylerat mord hade renderat 16-åringarna en “vårdtid” om cirka tre år att jämföra med ett år som de nu får.
2. Spritförsäljaren är inte 16 år gammal – om han var så ung hade det varit helt uteslutet med fängelse. Naturligtvis får han inte heller som vuxen maxstraffet på sex år utan betydligt mindre.
3. Från “sluten ungdomsvård” dvs. ungdomsfängelse sker ingen villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. För en relevant jämförelse med ett fängelsestraff ska vårdtiden alltså multipliceras med 1,5.
Det är ju groteskt, men speglar väl samtidigt essensen av detta skitsamhälle. Fy f-n!
Jonas,
Jag är fullt medveten om att jämförelsen haltar, vilket också framgår om du klickar på länkarna. Men jag anser trots detta att straffen är orimliga, i bägge fallen, utifrån de olika aspekterna.
Är det jämförelsen du ogillar? Eller förespråkar du lägre straff, 9 mån, 7 mån, kanske 4 mån? Räcker det kanske med fotboja och samhällstjänst?
Och vad gäller langaren, oavsett om han får 1 år, 2, 3 eller 4 – är det proportionerligt?
Är det rimligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att försvara ett dylikt system?
Trevligt med respons!
Att jämföra två helt olika slags brott, som begåtts med olika motiv och där förövarna av det ena dessutom är minderåriga är en äpplen och päron-situation. Det vänder jag mig emot, plus att du framställer det som att langaren faktiskt skulle kunna få sex års fängelse vilket är helt orealistiskt.
Jag vet ju inte hur mycket sprit langaren har sålt, men i allmänhet anser jag att det är nödvändigt med fängelsestraff för den som säljer betydande mängder alkohol till underåriga. Vid sådan systematisk brottslighet i vinningssyfte ska man få kalkylera med risken att bli inburad. Eftersom straffmätningen utgår från straffminimum blir det nog inte mycket mer än sex månader. Det har jag inget problem med.
Dödsmisshandeln på Kungsholmen är en grov våldshandling med värsta tänkbara konsekvenser. Den har dock inte varit planerad och har föregåtts av en rejäl provokation. Enligt hovrätten skulle en vuxen ha fått sex års fängelse. En 14-åring skulle inte ha straffats alls, utan tagits om hand av socialen. Att 16-åringarna nu får motsvarande 1 1/2 års fängelse tycker jag i det perspektivet är ganska rimligt. Ett kortare straff än så förespråkar jag inte, snarare ett något längre.
Rättssäkerhet brukar ju definieras i termer av förutsebarhet, att prövningen ska ske utifrån tydliga principer och att lika fall bedöms lika. Ur det perspektivet är hovrättens dom klart bättre än tingsrättens, som hade en klart hårdare påföljd än i andra liknande fall. Att hela journalistkåren av någon anledning skriver om Kungsholmenfallet gör inte att det blir värre än liknande fall som får mindre uppmärksamhet.
Jonas,
Langaren riskerar faktiskt upp till 6 års fängelse, eftersom han anklagas för grov olovlig försäljning. Hur sedan rätten dömer, och under vilka omständigheter kan vi inte förutse.
Trots att misshandeln på Kungsholmen föregicks av en provokation, trots förövarnas ringa ålder så misshandlade de unga männen de facto offret till döds. Och dråp är ett av de mest allvarliga brotten på straffsskalen, och bör bestraffas därefter.
Flera jurister och politiker tycker att straffet blev väl lågt. Varför tycker du att det är rimligt?
Jo, med grundläggande kunskap i svensk straffrätt kan vi förutse att langarens straff hamnar nära straffminimum – om han inte langat lastbilsvis med sprit under flera år, förstås. Den övre halvan av straffskalan för mindre allvarliga brott används mycket sällan.
Ungdomarna dömdes inte för dråp, utan för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Jag tycker att straffet är ganska rimligt – om än i kortaste laget – eftersom det är beräknat enligt de principer som gäller för ett så allvarligt brott begånget, efter viss provokation, av personer som nyss blivit straffmyndiga.
Jag är för övrigt både jurist och politiker…
“Jag tycker att straffet är ganska rimligt – om än i kortaste laget – eftersom det är beräknat enligt de principer som gäller för ett så allvarligt brott begånget, efter viss provokation, av personer som nyss blivit straffmyndiga.”
Är det din position som politiker som påverkar dig att egentligen inte tycka något alls? Du tycker BÅDE att straffet är rimligt och att det är i kortaste laget.
Ang langaren/försäljaren. Tidningarna menar att brottet rubriceras som grovt eftersom han sålde sprit från sin affär, vilket kan ge mellan 6 mån till 6 års fängelse. Känns meningslöst att spekulera i den exakta strafflängden eftersom vi inte känner till exakta bakgrundsfakta.
Ett av argumenten som framförs för de konstiga proportionerna i straffskalor mellan olika typer av brott, är att vissa brott utförs med kall beräkning på straffet (t ex olovlig försäljning), medan andra brott (dråp) anses vara mer okänsliga för höjning av straffet, för att förhindra dem.
Jag anser dock att Attila har en stor poäng. Om man tjänar på våld så kommer en del individer att börja använda sig av det för att nå högre social status i den grupp de befinner sig. Detta måste stävjas tidigt.
Sedan är allmänprevention inte det enda motivet för straff, det finns ett hämndmotiv och ett motiv att sona sitt brott. Det får man inte glömma.