Är verkligen KAPITALISMEN den bästa lösningen?
Vi liberaler är ofta så upptagna med att argumentera mot socialister och socialkonservativa angående kapitalismens förträfflighet att vi glömmer själva ursprungsfrågan – hur skapa den bästa ägarstrukturen för ett företag?
Kapitalism handlar om privat ägande av företag, och ska inte blandas ihop med diskussioner gällande den fria marknaden. Marknaden kräver inte att företag ska vara privatägda, det är fritt fram alternativa ägarstrukturer, vilket ju är själva essensen i en fri marknad eller blandekonomi.
Jag har varit inne på ämnet flera gånger; i en liberal demokrati är det fritt fram för medborgarna att starta gemensamt ägda företag, där man ordnar omröstningar vid viktiga beslut. Nya arbetare får köpa in sig, och vill man sluta blir man utköpt.
Måhända är det här en alltför besvärlig form för företagande, eftersom så få startar dylika arbetskooperativ. Förmodligen skulle man kunna knäcka nöten, och skapa fungerande riktlinjer för samägda företag, men de socialistiska ekonomerna verkar upptagna med viktigare ting.
Om gemensamt ägda kooperativ vore bäst på att locka till sig skickliga yrkesmän, samt skapade de bästa varorna och tjänsterna skulle kapitalismen i sin nuvarande form självdö.
Socialister förespråkar ofta statligt ägda företag, men det är ingen hållbar lösning, eftersom det då är politiker som ytterst styr verksamheten, tillsätter en styrelse, och makten försvinner från verkstadsgolvet eller kontoret. Arbetarna styr inte över sin vardag, och tar inga taktiska och strategiska beslut. I realiteten är det dessa statssocialistiska lösningar som prövats i socialistiska och socialdemokratiska länder, med mediokert resultat, framför allt vad gäller arbetarinflytande.
Ett annat alternativ till kapitalismen är s k “nätverksföretag”, där ett antal frilansare jobbar tillsammans, fakturerar varandra, men ibland uppträder som ett gemensamt företag utåt. Fenomenet blir allt vanligare inom t ex reklambranschen, men även inom it- och andra konsultbranscher. Dessa nätverksföretag är i motsats till arbetskooperativen snabbrörliga och anpassningsbara, och kan ibland konkurrera ut t ex stora byrån på Stureplan, både vad gäller pris och kreativitet.
Internet och datorer har medfört att vi kan jobba och nätverka med folk på andra sidan jorden, vi kan bilda allianser, arbetsgrupper och tillsammans skapa intressanta produkter. Alla enskilda frilansare sköter sin ekonomi, sin arbetstid, arbetsmiljö etc. Ingen är piskad att dra in pengar så att ägarna blir nöjda, ty alla är ägare, och alla har olika ambitioner och mål.
Så vad säger ni? Är det enbart socialister som hävdar att det finns ett alternativ till kapitalismen?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kapitalism, marknad, kooperativ, socialism, ideologi
Tja, liberaler kallar det där kapitalism. Kapitalism är möjligheten att kunna äga kapital, inte existensen av investerare eller stora företag. Dom senare kommer av det förra, men det är inte samma sak.
För mig spelar det ingen roll. Men inom i princip alla socialistiska strömningar så är “ägandet” och “makten” ett stort problem. Om arbetarna äger istället för “direktörerna” så kan man faktiskt prata om en slags socialism, fast i det här fallet på liberala premisser.
Jag tror att socialismen hade tagit en annan vändning om man inte satsat på statssocialism, utan på medborgarsocialism, där folket driver verksamheter tillsammans, och tillsammans sparar i ladorna för ev sjukdom, arbetslöshet o dyl.
Men det är ju kanske också liberalism/kapitalism
Tycker själv att konceptet “Nätverksföretag” låter spännande, och framför allt som en inspirerande arbetssituation, trots att det blir lite mer pappersarbete för den enskilde arbetaren. Skapar möjligen denna arbetsform möjligheten för en arbetarkonstellation (till skillnad från företag) att komma runt arbetsgivaravgiften iom att ingen är anställd hos någon annan?
Netzach,
Tyvärr, du betalar dina egna sociala avgifter. Men jag gillar också idén och försöker jobba på detta sätt.
Ah, hittade här hur stor (liten) skillnaden är på egenavgiften mot arbetsgivaravgiften:
http://www.foretagarna.se/sverige/newspage____96629.aspx
Vad är egentligen “Allmän löneavgift”? Är det ett annat ord för “vad vi nu väljer att använda pengarna till…”?
Anledningen till uppdelningen mellan inkomstskatt och arbetsgivaravgift är ju från första början för att lura den anställde att det är företagets pengar som går till arbetsgivaravgiften, och inte alls arbetstagarens lön.
Netzach,
Arbetsgivaravgiften finansierar pensioner, sjukförsäkring o dyl, men åtminstone häften är ren skatt, rätt ner i den allmänna grytan.
Det var mycket snack från borgerligt håll om att offentliggöra dolda skatter under valrörelsen, men nu är det lite tystare om detta.
Indeed, nu när man själv kan använda pengarna så är det inte lika intressant längre.
Vill börja att tacka för kommentaren på min blogg. Som du redan vet så brukar jag inte släppa in borgerliga debattörer då jag inte har ett intresse av att göra min blogg till ett polemiskt forum. Nog om det, och till ditt inlägg.
Jag kommer ju från en marxistisk idétradition och har en liten annan tolking av kapitalism. Enligt mig formuleras inte kapitalismen genom den formella möjlighetentill privatägande utan ett samhälle privatägandet är det härskande och som på så sätt också formar samhällets mest grundliga ekonomiska strukturer.
Marx’ka ekonomer har ett samhälleligt perspektiv. Den formella möjligheten till andra ägandeformer anses underordnade den “yttre tvångslag” som den reella konkurensen i ett kapitalistiskt samhälle utgör.
Jag kan hålla med dig om att det finns olika förvaltningsformer som i olika grad tillåter arbetare att agera för sina egna intressen. Precis som konsumtionskooperativen en gång drogs igenom av arbetarrörelsen i sverige. Men jag ser dem inte som en utomkapitalistisk kraft utan som ett sätt för en viss aktör inom kapitalismen att förbättra sin maktposition.
Så länge inte en ägarrefom är så betydande att den omformar vårt samhälles mest grundliga ekonomiska strukturer så ser jag inte heller hur de skall kunna vara utomkapitalistiska. Och det senaste försöket av något sådant jag kan minnas var löntagarfonderna.
Hur som helst glädjer det mig att se att det finns en ambition till en intellektuell debatt kring liberalism här. Jag saknar det nästan lika mycket som jag saknar det inom SAP.
Redundans,
Tack för ditt svar.
Jag pratar tveklöst om en “ägarrefom är så betydande att den omformar vårt samhälles mest grundliga ekonomiska strukturer”.
Ponera att dessa självägda kooperativ (som jag skriver om) lyckas bli attraktiva arbetsplatser, samt producera de bästa varorna och tjänsterna. Plötsligt vill alla arbeta i och/eller starta kooperativ. Fenomenet sprider sig som en löpeld. Detta skulle hypotetiskt kunna omvälva det kapitalistiska systemet som det ser ut idag. Se det som en slags revolution.
Samma sak gäller för nätverksföretagan, som saknar både patrons piska och ägarnas missnöje. Om dessa sprider sig tillräckligt mycket så omformas tillika det kapitalistiska systemet. Tillslut sker all handel mellan nätverk/kooperativ och konsumenter. Kooperativen avsätter delar av vinsten till fonder för sjukpenning/arbetslöshet, barnpassning etc. Och gör sig på detta sätt fria från den kapitalistiska staten och politikernas nycker. Vårt arbete blir mycket mer intressant och stimulerande genom egen påverkan samt den sociala/politiska dimensionen.
Du påstår att dessa fenomen blott skulle vara ett “sätt för en viss aktör inom kapitalismen att förbättra sin maktposition”.
Om alla sitter på makten – eller utövar så mycket makt man kan över sitt arbete – då existerar ju inte längre det kapitalistiska systemet. Kapitalismen är ju av ondo pga av förtrycket, makten och ägandet av produktionsmedlen.
Dessa premisser borde gälla både marxister och socialdemokrater. Marx problemformulering existerar inte under ovan nämnda premisser. Marx skulle överhuvudtaget inte kunnat skriva sina verk i ett dylikt kooperativt/nätverkssamhälle.
Därför tycker jag att du gör det extremt lätt för dig själv när du säger att det hela bara är ett “sätt för en viss aktör inom kapitalismen att förbättra sin maktposition”.
Nej, jag menar att i just denna reella situation vi har idag handlar nätverksföretag osv. om ett “sätt för en viss aktör inom kapitalismen att förbättra sin maktposition”. Inte att det vore så i ett frammålat fantasisamhälle som ser annorlunda ut än detta. Om ett sådant samhälle kan jag inte uttala mig om alls.
Men det som jag ser som det stora problemet i det du skriver här är avsaknaden av en analys över hur vi skulle komma till ett sådant stadium att den reella möjligheten att bygga samhället utifrån en annan ägandeform.
Du tar ju t.ex. i ditt inlägg upp en produktionssektor (informationsteknologi) som skiljer sig markant från produktionsutvecklingen i stort. Marx teorier om profitkvotens fallande tendens syftar till att visa att ju mer utvecklad kapitalismen blir ju större kapital krävs det för att starta en ackumulationscykel. Det blir alltså allt svårare för dem som inget kapital redan äger att starta en verksamhet. IT-sektorn är här ett undantag där det fasta och rörliga kapitalet blivit mycket billigare de senaste 30 åren. Och just därför är det ett farligt exempel för att styrka sin teori.
I större delar av världen är jordegendomen redan så pass centraliserad att en sådan ägandereform som du talar om vore omöjlig utan stora och våldsamma konfrontationer. Det som Marx talade om som en ursprunglig ackumulation fortgår ännu även i utvecklade kapitalistiska ekonomier där t.ex. kunskap som tidigare inte haft tydliga ägandeförhållanden inhägnas via patent- och upphovsrättslagar.
En mening som jag dock vill ta vara på i din senaste kommentar är denna:
“Vårt arbete blir mycket mer intressant och stimulerande genom egen påverkan samt den sociala/politiska dimensionen.”
Detta är också grunden i kommunismens vilja att frigöra arbetet ifrån kapitalismens tyglar.
Redundans,
Tack för din kommentar. Vi får se vems fantasisamhälle som har störst chans i verkligheten.
Jag gillar att du avslutar med meningen:
“Vårt arbete blir mycket mer intressant och stimulerande genom egen påverkan samt den sociala/politiska dimensionen.”
Jag vet inte om du har tänkt på saken, men de flesta människor oavsett ideologisk hemvist önskar just detta, fast på olika sätt förstås.
Äntligen en intressant diskussion om olika ägande/produktionsformer i ett i övrigt liberalt paradigm. För mig som liberal är det självklart att man får bedriva vilka företag som helst under vilka former som helst så länge ingen tredje part tar skada. Går ett företag runt så har det ett existensberättigande, annars inte. Simple as that.
Men som ekonom så är det en intressant fråga ur forskningssynpunkt – kan fördelarna med en kooperativ produktionsform överväga effektiviteten i kapitalmarknadernas resursallokeringsmöjligheter – eller kan de rent av förstärka varandra?
“Marx teorier om profitkvotens fallande tendens syftar till att visa att ju mer utvecklad kapitalismen blir ju större kapital krävs det för att starta en ackumulationscykel. Det blir alltså allt svårare för dem som inget kapital redan äger att starta en verksamhet.”
Fast ju mer utvecklad kapitalismen har blivit desto mer har utbudet kommit att bli allt mer tjänsteintensivt, vilket närmast per definition har väldigt låg kapitalintensitet. Och kunskaps- och strukturkapital har kommit att representera en allt större del av åtminstone vår ekonomi. När kapitalet och produktionsfaktorerna sitter i människors huvuden snarare än i en fabrik, är det lättare än nånsin att starta ett framgångsrikt företag för de som besitter den. Leder det till ett A- och B-lag av företag och ägandeformer?
Dan,
Ett annat fenomen som inte talar till Marx fördel är att “maskinerna”, produktionsmelden blivit allt billigare. Jag tänker framförallt på datorer. Fenomenet Google, Skype mm kan svårligen förklaras utifrån Marx förutsägelser.