Det jag vänder mig mot är den begreppsförskjutning som verkar ske på vissa håll, från den ursprungliga definitionen som jag åskådliggjorde med mitt exempel, mot en definition som inkluderar allt politiskt motiverat våld mot demokratier. En sådan förändrad definition ser jag inga fördelar med, utan däremot vad jag uppfattar som grava problem.

Det jag syftar på har beröringspunkter med ditt exempel i inlägg 13, och på andra situationer där man befinner sig i gråzoner, eller där en demokrati i snabb takt urartar till en diktatur, vilket ju som bekant historiskt har inträffat. Terrorism är med rätta ett starkt negativt värdeladdat ord. Metoderna (i terrorism enligt den klassiska definitionen) är oftast avskyvärda, och de är intimt förknippade med attentat mot demokratier, eftersom det ju fungerar bättre med hot mot befolkningen om befolkningen har något att säga till om.

Vad händer nu om vi vidgar begreppet terrorism till att omfatta även väpnade revolter i en demokrati? Som jag ser det kommer den negativa laddningen “smitta av sig”, inte bara på angrepp mot demokratin, utan även på begreppet väpnade revolter i sig; ett begrepp som i dag har en tämligen neutral laddning, då ju revolter även sker för att avsätta diktatorer. Risken att så sker är väl inte så stor om vi betraktar det uppenbara fallet där alla är ense om att det rör sig om en diktatur, men betrakta fallet med en demokrati i snabb förändring mot att bli en diktatur. Vid vilken punkt upphör en revolt mot säg en Chaves (vi antar här _rent hypotetiskt_ att han vill avskaffa demokratin) eller en tidig Hitler att vara terrorism?

Frågan låter kanske akademisk och ointressant. Betänkt dock att om man bygger upp ett system av drakoniska antiterroristlagar, kompletterade av rädsla för terroristattentat hos befolkningen, och dessa inkluderar väpnade revolter i sin definition, så kan en diktator i vardande utnyttja dessa till att kväsa tidiga försök att avsätta honom, samt även räkna med folkets stöd! Nej jag tror det är betydligt bättre att behålla de etablerade definitionerna – terrorism är terrorism, och revolt är revolt. Båda är oförsvarbara när de riktas mot demokratier, revolt i en diktatur är ofta befogat, och ibland kan även terrorism i en diktatur vara försvarbart.

Jag vet att mit inlägg blev långt, men jag hoppas att det framgår vad som är min ståndpunkt, det vill säga att denna begreppsförvirring inte har några fördelar, men väl grava potentiella nackdelar.

Jo, det är precis vad det betyder. Ideologiska och religiösa motiv kan dra åt helvete med sin väpnade kamp i en demokrati. Här är det folkmajoriteten som väljer politikerna och politikerna som stiftar lagarna. Om folket har valt äganderätten, så skall din milis passa sig, oavsett vad den har för våldsmetoder. Sticker den upp mot folkviljan och kränker de rättigheter som folkmajoriteten vill ge sig själv, så bör vår stat visa våld på riktigt.

“V-v-våld. V-v-våld”, bräker de bortskämda, sekteristiska och hjärntvättade. Men folkets stat och demokratins civila självförsvar kommer inte att tala, utan agera.

Antag att en organisiation är socialistisk/komunistisk/whatever, och vill att administrationen av en bestämd fabrik skall tas över av ett arbetarråd. Jämför två scenarier:

1) En väpnad milis organiseras, och fabriken tas över med vapenmakt.

2) Chefer/förmän/ägare hotas fysiskt, blir utsatta för skadegörelse, torteras eller mördas – med avsikt att förmå dem “frivilligt” lämna över fabriken.

Samma mål, vapen används i båda fallen, kanske även lika många döda – i det första scenariot är det väpnad revolt, i det andra terrorism.