Pseudodemokrati


Blogge skickade en utmaning till mig för en tid sedan, och jag ska göra mitt bästa. Det gäller begreppet demokrati, och att svara på följande frågor:

a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system?
b) Hur ska vi lösa det?
c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system).

Jag har skrivit om saken vid flera tillfällen och riskerar att upprepa mig, och SvD hade en ledare häromdagen med liknande budskap.

Problemet med dagens demokratiska system är att den inte är särskilt demokratisk. Ordet är grekiskt och betyder folkstyre, vilket vi aldrig får glömma. Interna parti-nomineringar håller effektivt folket borta, färdigtryckta valsedlar hjälper till, och 4%-spärren stänger slutligen dörren. Om ämbetsmännen inte sköter sig kan vi bara se på medan de gör en pudel och därefter får en ambassadtjänst. JO, som förr om åren granskade och fällde makthavarna är tandlös. Folket kan svårligen påverka, nominera eller ställa till svars, vilket i princip innebär att politikerkåren upplyft sig själva till aristokrati. Vi kan välja mellan de blå och de röda aristokraterna, som driver olika varianter av samma politik, förändring finns bara på valaffischerna. Folket känner att avståndet hela tiden växer mellan dem själva och politikerna, av detta föds ointresse och politikerförakt.

Det är ganska lätt att lösa problemen, åtminstone på skrivbordet. Kräv att partierna håller omröstningar om vilka som ska bli partiledare o dyl. Inför personval, tillåt oberoende kandidater, och ta bort 4%-spärren. Ge tillbaka JO makten att fälla ämbetsmän som misskött sitt arbete. Detta skulle rasera hela dagens politiska etablissemang, vare sig Sahlin eller Reinfeldt hade haft en chans till partiledarposterna, och 90% av riksdagsmännen/kvinnorna skulle bytas ut. Nya partier skulle komma in i riksdagen, på gott och ont, men demokrati ska inte vara en skyddad verkstad för välkammad överhet. Det ska svettas i kammaren, hårda ord och dispyter är en del av det mänskliga umgänget, precis som beröm och kyssar.

Är demokrati det bästa systemet? Ja. Även om det finns en rad problem, som t ex trögrörlighet, byråkratism och medborgerligt ointresse – så är demokrati det bästa systemet. Av den enkla anledningen att vi kan rösta bort en knäppgök. Vi kanske inte alltid väljer rätt, men när vi väl tröttnat på någon så får denne obevekligen foten. Göran Persson är ett lysande exempel, vars bravader fick cementerade gråsossar att trängas kring de nya moderaternas valstugor.

Givetvis så har demokratin olika ansikten runt om i världen, USA dras förmodligen med problemet att de inte följer sin egen konstitution, och att presidentämbetet måhända har för stor makt. Rysslands problem handlar snarare om att verklig yttrandefrihet saknas, medier, gator och torg styrs av Putins städtrupper. Medan EU-länderna i stor utsträckning dras med samma problem som Sverige. Rent generellt ser vi en tendens att politiker gärna vill skydda sin verksamhet, hålla medborgarna borta genom diverse hinder och vallgravar. På detta sätt stärks aristokratin, byråkratin och statsapparaten – på bekostnad av medborgarnas inflytande. Fenomenet skär genom partigränserna, oavsett om makthavarna är socialkonservativa, socialliberaler eller socialdemokrater. Kanske är det prefixet social som spökar, vem vet? Problemet är inte demokratin, utan att vi har en pseudodemokrati.

Nåväl, mitt svar dryper inte av filosofiska djupsinnigheter, men glöm aldrig – det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Jag skickar vidare utmaningen till Danne Nordling, om han har tid med detta mellan marginalskatteberäkningar och funderingar kring altruistisk bestraffning.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, demokrati


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.