Mina föräldrar flyttade till Sverige i slutet av 60-talet. Inom blott fyra år hade de skaffat sig en nybyggd villa, ny bil och en ordnad medeklasstillvaro. De hade ingen förmögenhet, de var vanliga arbetare. Vår familj var lyckligt lottad, vi red på efterdyningarna av de sk rekordåren, Sveriges fantastiska högkonjunktur som varade mellan 1945 och 1968.

Snart drabbades landet av två oljekriser, kris i näringslivet; företagen flyttade sin tillverkning till andra länder, många gick omkull. Massarbetslösheten och samhällskrisen blev permanent, och skatterna gick i taket för att samhället skulle kunna försörja alla arbetslösa. Och där befinner vi oss än idag.

I slutet av 60-talet betalade mina föräldrar ca 20% i skatt, ändå ståtade Sverige med vård och omsorg i världsklass, det samma gällde för utbildning och rättsväsende. Vi hade då som nu omfattande sociala skyddsnät och en en samhällelig grunddtrygghet. Begrepp som “moms, vårdköer, lärarlösa lektioner, obemmande polisstationer” existerade ej.

Det jag beskriver nu är ett samhälle som dagens socialdemokrater kallar “nyliberalt”.

Motkraven var något hårdare för de som levde på a-kassa eller andra former utav bidrag, men det var tillika ett socialdemokratiskt samhälle – knappast nyliberalt. “N-ordet” används numera som ett skällsord för alla politiska förslag som inte kläcks av vänstern. Många av dessa politiska idéer var förenliga med de socialdemokratiska värderingarna på 60-talet, och borde vara det än idag.

Jag kommer förmodligen aldrig att kunna köpa en stor nybyggd villa samt skaffa en ny bil, som min far gjorde, trots att jag är akademiker och har en hyffsad lön. Vår standard har sänkts, 70-talets massarbetslöshet består, vår valuta blir allt sämre i förhållande till grannländernas. Högkonjunkturerna i slutet av 80- och 90-talen förmådde inte lyfta oss ur krisen, vi föll tillbaka gång på gång. Nu befinner vi oss åter i en högkonjunktur, och vi hoppas att det äntligen ska vända.

Hemligheten bakom ett rikt och tryggt samhälle handlar om att alla arbetar. Att stimulera till arbete och företagande är det bästa sättet att öka skatteintäkterna. Desto fler som arbetar och betalar skatt, istället för leva på a-kassa, desto mer pengar flyter in statskassan, och desto färre pengar behöver betalas ut. Då är inte en skattesats på 20% omöjlig, med bibehållen standard på vård, omsorg, skola etc. Och denna dröm är knappast “nyliberal”, den är inte ens borgerlig – utan i allra högsta grad en socialdemokratisk dröm. Något att fundera på för alla er som sover tungt och drömlöst därute.

—
Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, skatt, välfärd, nyliberal, socialdemokraterna

Efter att ha sett de tre första avsnitten av Fichtelus intervjuserie om “Ordförande Persson” kan vi konstatera följande: Persson gillar att prata om sig själv och sina gärningar. Han gillar också att prata om sina kollegor och meningsmotståndare – inte alltför sällan i ganska hårda ordalag.

Beskyllningarna och ordväxlingarna verkar inte alltid stämma; åtminstone ett halvdussin av Perssons fd arbetskompisar ställer sig frågande inför den pensionerade sossepampens kommentarer. Hade vi befunnit oss i en domstolssituation vore saken avklarad – Persson ljuger – så många vittnen kan inte ha fel.

Då inställer sig följdfrågan: varför ljuger Persson? Karln är ju värre än den ökände baron Munchausen. Till och med under valrörelsen 2006 friserade han siffror och statistik, något som tillslut även SVTs Rapport reagerade på.

Även om vi inte delar ex-statsministerns politiska åsikter kan vi konstatera av karln haft en enastående karriär, han har blivit vald två gånger av folket för att styra landet. Han restaurerade statsfinanserna efter Kjell Olof Feldts överhettade ekonomiska politik, även om sossemyten säger att det var Bildts fel. En lågkonjunktur uppstår inte på en natt, inte ens på ett år, bakom varje ekonomisk kris döljs många år av politiska snedsteg.

Ändå är Persson inte nöjd, han vill uppenbarligen ha sista ordet, och tvåla till sina fiender en sista gång. Eller är det så att han tvivlar över sin politiska gärning?

Notera att Persson i programmen ofta berättar om allt mellan himmel och jord, men alltför sällan diskuterar politiska problem och utmaningar. Han pratar sällan om hur vården, skolan, rättsväsendet och arbetsmarknaden ska förbättras. Nej, den store personkännaren Persson är fullt upptagen med att dela ut omdömen och spy galla över sina medarbetare, och hur HAN lyckades lösa diverse interna kriser och problem. Perssons syn på politik närmar sig dokusåpa-genren.

Inte ett ord om hur landet Sverige ska förändras eller förbättras. Givetvis är han inte nöjd med sin gärning, självklart är det något som maler i bröstet på honom. Sverige är lika misskött som Katrineholm, staden där Persson en gång påbörjade sin politiska gärning.

Landet Sverige lider tillika av Munchausens syndrom; vi vet att arbetslösheten ligger på ca 8% enl internationella mätvärdet ILO, ändå pumpas budskapet (ca) 4,5% ut av medierna. Först under den borgerliga regeringen ger sig arbetsförmedlarna ut på arbetsplatserna för att ragga jobb åt sina klienter. Vi vet att vi har världens bästa vård med världens bästa läkarkår, ändå fungerar inte vårdapparaten tillförlitligt. Vi har europas längsta vårdköer, och psykvården har hamnat rejält under isen. Skolan dras med både pedagogiska utmaningar och ordningsproblem, vi har inte ens lyckats skapa ett hållbart betygssystem efter åratals träta. Rättsväsendet hinner inte med – två av tre brott avskrivs.

De flesta svenskar är ändå stolta och nöjda.

Det är inte bara Persson som ljuger, vi är alla lögnare.

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, Göran Persson, socialdemokraterna, ordförande Persson, humor, serier

Jag ska baske mig klå dig Fredrik! Passa dig! Nu när Göran är borta så ska vi baske mig skaffa oss både ideologi och politik!

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Göran Persson, socialdemokraterna, humor, serier

Människan har under de senaste hundra åren förorenat jordklotet på diverse olika sätt, utsläpp av tungmetaller, kemikalier, sopberg etc. Många klimatforskare hävdar att själva förbränningen är det största hotet mot människan, att våra bilar, flyplan, industrier och kraftverk har bidragit till en global uppvärmning, som kan resultera i en fullständig klimatkatastrof. Även fordom skeptiska politiker börjar numera anamma domedagsprofetiorna. Att vi befinner oss i en värmeperiod stämmer uppenbarligen, men är denna uppvärmning orskakad av människan? Kan s k växthusgaser överhuvudtaget bidra till global uppvärmning? Eller handlar det återigen om att en maktgalen elit vill ta kontrollen över våra liv och våra gärningar? Denna film tål att ses ännu en gång, varsågoda: “The Great Global Warming Swindle”.

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, klimathotet, klimatet, klimat, global uppvärmning, växthuseffekten, IPCC, miljörörelsen, miljöfrågor

Journalister och oppositionspolitiker varnar folk i förorten för att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Det kan bli en dålig affär, eftersom fastigheterna är nedgånga och kräver omfattande renoveringar. Det anses vara ett svek av den borgeliga regeringen att sälja ut allmännyttan, dvs de kommunala bostadsföretagen. Hyresrätterna är viktiga, sägs det; utförsäljningen anses bidra till segregering och ökade klasskillnader.

Om nu hyresrätterna är så viktiga, varför har de forna makthavarna låtit fastigheterna förfalla under så många år?

Oavsett vem som renoverar dem – de kommunala bolagen eller de nybildade bostadsrättsföreningarna – så kommer kostnaden att märkas antingen på hyran/avgiften eller på skatten. Det kostar att återställa efter decennier av vanvård.

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, bostäder, allmännyttan, humor, satir

Utbildningsväsendet ändras i takt med politikernas ambitioner, mål och slipsfärg. Förändringar i skolan är vardagsmat. Somliga pratar om det livslånga lärandet, kunskaper för det globala samhället, nya betygssystem och reformerade lärarutbildningar. Andra vill införa hårdare tag, uppmuntra friskolor, förbjuda andra språk än svenska, flytta på mobboffer eller mobbare. De flesta är dock eniga om att skolan inte klarar kunskapskraven.

När ska politikerna lämna skolan i fred, och överlåta beslutsfattandet till rektorer och lärare? Jag tror att de kan ämnet bättre än våra politiker. Har skolan blivit politikernas lekstuga?

Varför är skolan så viktig för politikerna?

Dels vinner goda reformer sympatier från elevernas föräldrar (väljarna). Våra barn är det käraste vi har har. Usla skolor kan få en regering på fall, det är jag helt säker på. Det finns inget som kan reta upp föräldrar så mycket som när ens barn blir negligerade. Kanske finns det även mer djupgående ideologiska skäl till att peta i skolan? Våra barn tillbringar ofta 4 år i förskola, 10 år i grundskola och 3 år på gymnasium, sammanlagt 17 år. Staten vill givetvis ta tillfället i akt att uppfostra våra barn, medvetet eller omedvetet. Genom utbildningsväsendet kan politikerna påverka arbetsmarknad, forskning och medborgarnas samhälleliga grundsyn.

Vi enkla gräsrötter har inte så mycket att säga till om, vi kan blott hoppas att våra politiker har goda värderingar och att deras ambitioner sammanfaller med våra.

—

Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, politik, skolan, skola, utbildning

Expressen.se stuvar om sajten, de lanserar en ny teknik samt ny design. Efter Aftonbladet.se:s framgångssaga på nätet är det dags för Expressen att ta upp fajten på allvar.

Aftonbladet var tidigt ute med att satsa på internet, de byggde dessutom sin sajt (var det slumpen?) så att den lätt indexeras av sökmotorerna. Detta bidrar till väldigt många besökare, man kan knappt söka på något numera utan att en artikel från Aftonbladet dyker upp. Sök på t ex “roliga recept” på Google. Fjärde länken är från Aftonbladet, ett bra resultat. Särskilt om man har ett arkiv med tusentals artiklar och sökbara fraser. Aftonbladets stora framgång beror dels på nätsatsningen och dels på att de valde en bra teknisk plattform.

Hur går det för Expressen då? Ganska bra, de har en stor sajt, men kommer inte i närheten av Aftonbladet.se. Rent allmänt kan vi konstatera att internet blir en alltmer populär mediekanal, medan tidningar och tidskrifter backar.

Vad tycker ni om Expressens nya design? Jag tror att många med mig är överens om att blått knappast är en kvällstidningsfärg, dessutom känns knappar och lister en smula passé. Designen andas inte 2007, dessutom saknas det lite “brötiga” stuk som utmärker kvällspressen.

Och vad gäller innehållet så ljusnar knappast bilden, “flickmord” och “sexmejlen till rymden” täcker första sidan. Skvaller, sex, våld säljer tydligen bra – eller är det bara en myt? Med tanke på Expressens dalande populäritet borde de kanske tänka om. Det är också värt att nämna hetsjakten på Carl Bildt häromveckan, det visade sig att Expressen gick ut med felaktig information, ett exempel på riktigt dålig journalistik. För att inte tala om alla falska skriverier kring Mikael Persbrandts liv och leverne.

Vad händer i tidningshuset i Marieberg? Vi vet redan att Expressen tappat fotfästet, men att degradera sig själva till fullskalig skvallarblaska är onödigt. Kvällstidningsjournalistik handlar om känslig balansgång, att skriva om det spektakulära och snarare vädja till människors hjärta än till deras förnuft. Men läsarna märker alltför tydligt när journalisterna tappar fotfästet och ramlar ner från linan. Och detta händer gång på gång. Få minns att Expressen en gång i den var en förkämpe för individens rättigheter och en stark kritiker av nazityskland. Nej, de tiderna är förbi, nu är det “sexmejl till rymden” som gäller.

—

Intressant.se Andra bloggar om: samhälle, media, expressen, aftonbladet, internet, design, webbdesign

Västländerna befinner sig i ett läge där en stor del brottsligheten har sitt ursprung i illegal droghandel. Vardagsbrott som bilstölder, inbrott etc förser brukarna med pengar till narkotikan. Grövre brott, misshandel, mord etc handlar ofta om konkurrens i den undre världen gällande knarkhandeln. Förmodligen bidrar dessa brott med större skada för samhället än själva drogberoendet och dess skadeverkningar.

Ändå fortsätter regeringarna i väst med sin hårdnackade inställning till droger. Försäljning av narkotiska preparat är förbjudet, medan accepterade droger som alkohol och tobak är hårt reglerade.

Här ser vi ett tragiskt exempel på att en marknad svårligen kan stoppas. Så fort det uppstår värden och behov så skapas marknader, legala eller illegala. Ett annat exempel är den svarta bostadsmarknaden i Stockholm. Eftersom hyrespriserna är starkt reglerade uppstår en alternativ arena där hyreskontrakt säljs till högstbjudande. Denna marknad är dessutom accepterad av många, ty alternativen är få för den som varken har pengar eller plats i hyreskön.

Den svarta marknaden i f d östblocket är ett ännu mer graverande exempel. I länder med förstatligat näringsliv uppstår mängder av alternativa handelsplatser, allt finns på svartabörsen, toalettpapper, jeans, tobak, reservdelar etc. Nästan alla öststats-familjer hade dessutom en liten täppa eller kolonilott, där grönsaker trängdes med hönsen och husgrisen. Utan dessa små jordbruksceller hade sovjetväldet förmodligen gått under redan på 40-talet. Den reglerade planekonomin kunde helt enkelt inte tillgodose medborgarnas behov, samhället delades upp i en öppen och en dold sfär.

Nackdelen med svarta marknader är att priserna drivs upp. De svarta affärsidkarna ägnar sig åt olaglig verksamhet, de riskerar böter och fängelsestraff, därför blir deras varor dyra. Dessutom uppstår det ofta intressekonflikter mellan de olagliga aktörerna, vilket kan få våldsamma konsekvenser. Ett bra exempel på detta är spritförbudet i USA, som bidrog till maffians uppkomst, samt de blodiga gängkrig som florerade.

Ska vi då tillåta alla marknader, även om de bidrar till sämre folkhälsa eller ekonomiska orättvisor? Frågan är snarare – går det att förbjuda en specifik marknad? Handelsplatser uppstår alltid oavsett om de är lagliga eller illegala. Många samhällen skulle dessutom bli utblottade utan svart arbetskraft och illegal handel.

Låt oss anta att försäljningen av narkotika legaliserades och reglerades; apoteken sköter försäljningen, läkare skriver ut preparaten med motkrav på regelbunda hälsokontroller. Priserna dumpas, de illegala handlarna försvinner eller startar legala företag, betalar skatt, redovisar intäkter etc. Kommer antalet narkomaner öka eller minska? Svårt att förutsäga. Däremot kan vi anta att antalet drogrelaterade brott drastiskt minskar.

Staten tjänar på att reglera istället för att förbjuda, givetvis är det skatteintäkterna som lockar, men även den juridiska makten över handeln. Risken finns annars att illegala aktörer växer sig starka och blir en stat i staten, t ex maffian i Italien eller knarkkartellerna i Colombia. Regleringarna får emellertid inte bli alltför hårda, då återuppstår den svarta marknaden. Det är med andra ord ingen slump att den svenska staten kontrollerar spel, läkemedel och alkohol.

Uppenbarligen räcker inte den nuvarande rättsapparaten till för att hindra narkotikans spridning. Frågan är hur många poliser som skulle behövas för att på allvar få bukt med problemet? Notera att kostnaden för HELA rättsväsendet uppgår till blott 2% av de totala offentliga utgifterna. Vi skulle – om vi ville – kunna fyrdubbla antalet narkotikapoliser, och det skulle knappt märkas på skattesedeln. Varför görs inget?

Kanske är det omöjligt att förhindra en lukrativ marknad?

—

Intressant. Andra bloggar om: samhälle, politik, marknad, ekonomi