Det är allt jämnare mellan blocken. Alliansen knaprar in på oppositionens försprång. Kanske är det så att vi gillar att gnälla i mellanvalsperioderna, men när vi verkligen ställs mot väggen, och får välja mellan att behålla de ca 2500 kr i skattesänkning vi fått – eller att avstå – ja, då väljer vi givetvis att behålla. Att socialismen förlorat det politiska slaget – och mest bygger på avundsjuka och jantelagar, och att miljöpartiets klimatnojja är rena rama ljuget – gör inte saken bättre.

MEN, låt oss varken ta ut segern i förskott, eller prisa alternativen alltför mycket. Det finns en hel del saker i allianspartiernas politik som bör synas både en eller två gånger. Dels har de gjort bort sig vad gäller integritetsfrågorma, och dels tycker jag att reformer, skattesänkningar och avregleringar kommit av sig en smula. Visst är det bättre att ha 49% totalt skattetryck än 51%, men skillnaden är ju inte direkt avgrundsdjup… Nåja, små steg kanske är bättre än inga steg alls?

Kanske måste vi vänja oss vid tanken på att vi bor i ett land där vi har att välja mellan blå eller röda sossar? Och då väljer åtminstone jag givetvis de blå, även om det kanske inte är mina drömmars innersta politiska mål.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, val 2010, alliansen, oppositionen

Partierna mobiliserar inför höstens val, vi kommer att se massor av partiledardebatter, intervjuer och utfrågningar, men vilka är egentligen de stora frågorna? Här kommer en snabb politisk dummie inför valet 2010.

Vad är “trygghet”?
Är det jobb eller bidrag, och i så fall i vilken ordning? Är det trygghet att ha samma jobb i 20 år, eller är det tryggare att byta ibland? Är det trygghet att bo hela sitt liv på samma ställe, eller flytta dit jobb, kärlek, och nöjen finns?

Vad ska sjuka människor göra?
De flesta av oss kommer att drabbas av någon allvarligare sjukdom i livet, ofta under ålderdomen, men ibland tidigare. Efter en svår tid med operationer, behandlingar och sjukhusvistelser kommer de flesta hem till vardagen igen. Ibland med bestående åkommor som man måste lära sig att leva med. Hur ser framtiden ut? Ett liv som sjukpensionär? Eller ett mer aktivt liv, med ett arbete man klarar av, och utmaningar på rätt nivå?

Vad händer med den globala uppvärmningen?
Miljöpartierna i västvärlden har satsat allt på ett kort, den globala uppvärmningen. Andra miljöfrågor är nedtonade, närmast bortglömda. Nu när allt fler röster höjs mot den politiserade koldioxidforskningen, börjar tvivlet sakta men säkert att spridas. Om medierna på allvar börjar att ifrågasätta den globala uppvärmningen kommer miljöpartiet att rasa i opinionsmätningarna, och det är enbart de gröna som kan rädda oppositionen. Socialdemokraterna står och stampar, vänsterpartiet kommer knappt ovanför 4%-spärren. Miljöfrågorna kan avgöra valet.

Skatter?
Vad är en normal skattenivå? Vad får vi tillbaka? Är det rätt att höja skatten för “de rika”? Ofta är det ju dessa som driver och äger företag; riskerar vi då inte att jobben i allt större utsträckning försvinner till andra länder? Tillsammans med “de rika”? Och i förlängningen, kommer unga välutbildade och ambitiösa människor att lämna landet? Det finns ju många länder där både företagarklimatet och den sociala tryggheten är bättre. De typiska debatten handlar oftast om att man jämför Sverige med USA, vilka anses representera två motsatta politiska system, och därefter lyfter man fram diverse för och nackdelar, vilket brukar sluta med pajkastning. Men jämför med Canada, Australien eller Holland istället. Det blir lite knepigare, och tyvärr inte så fördelaktigt för vårt stolta land, som alltmer lever på fornstora meriter.

Det lär dyka upp fler frågor på vägen, men de ovan nämnda kommer med all säkerhet att följa oss fram till målsnöret.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, val, valet, val 2010, valet 2010, valrörelsen

Det blåser kallt. Finns fyrhjulsdrift som tillval för små smarta hybridbilar?

Säg aldrig aldrig igen. Efter två månader utan blogg blir man tveklöst sugen på att uttrycka sig.  Jag drar igång bloggen igen.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, klimat, global uppvärmning, klimatförändringar, serie, serier, skämt, humor

Jag har beslutat mig för att lägga ner den här bloggen. Ni som är intresserade av mina skämtbilder kommer i fortsättningen att hitta dem här:

http://www.tecknare.se/index.php/nyheter/

Ambitionen är att publicera en skämtbild i veckan på aktuella teman. Vg ändra adressen i era bloggrollar.

Och vad gäller mina längre politiska texter så kommer jag eventuellt att hitta ett nytt forum, eller inte fortsätta alls. Att blogga tar tid i anspråk från arbete, familj och vänner. Och vi måste alla göra våra prioriteringar. Givetvis handlar det även om lust, och just nu saknas den. Jag har sagt det jag vill säga i detta sammanhang, och slutar innan jag blir en trött och tråkig typ.

Vi hörs
/Attila

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, bloggosfären, Attila

I ett intressant inlägg förklarar den alltid lika påläste Danne Nordlig varför socialdemokraternas “jobbkongress” kan betraktas som en bluff. Inga konkreta idéer presenterades, den socialdemokratiska politiken är lika vilsen som tidigare.

Jag vill också tillägga att jobbfrämjande politik tyvärr inte tillhör sossarnas kärnverksamhet, utan det är den s.k tryggheten som sätts i första rummet. Och här avses statliga bidrags- och ersättningssystem. Det är snarare så att dylik politik fungerar lite bättre när det finns påtaglig arbetslöshet, då kan socialdemokraterna hjälpa de svaga.

Medan alliansen uttryckligen gått till val på att sänka skatterna – då måste de förenkla för företagen så att de kan anställa fler – vilket ökar antalet skattebetalare som då medger skattesänkningar.

Här finns med andra ord inneboende partipolitiska kontraster. I praktiken skulle sossarna kunna var ett mer arbetsfrämjande parti, det finns ingen motsättning mellan detta och den socialdemokratiska ideologin. Men de har sedan 70-80-talet gjort ett val, där bidrag och ersättningar i praktiken premieras mer än en politik som främjar jobb. Kanske är det ett arv från oljekriserna och de stora strukturomvandlingarna, den dåvarande krispolitiken permanentades måhända?

Nu inser ju de flesta att ett arbete skänker mer trygghet än statliga socialförsäkringar, både vad gäller pengar i plånboken, utveckling, självkänsla och framgång. A-kassa är en tillfällig lösning i de flestas ögon, även om det periodvis använts som långsiktig försörjning i glesbygd och krisregioner. Med risken att problemen permanentas, en alltför långvarig a-kassa uppmuntrar inte folk att flytta dit jobben finns eller starta eget.

Borgarna borde lägga en strategi för att återerövra det politiska begreppet trygghet – idag betyder det bidrag – det borde betyda arbete.

Jag upplever det som att många glömmer att arbete är vägen till framgång, dels den egna personliga framgången, men även samhällets, i form utav fler skattebetalare.

Att höja skatterna är ett misslyckande, då har man ju misslyckats med att främja företagen, så att de kan anställa fler medarbetare som i sin tur tillför mer skatt.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, jobbkongressen, arbete, bidrag

Ekologisk mat måste vara tidernas största practical joke. Vi pratar om mat som kräver mycket mer resurser för att produceras än traditionella livsmedel. Om man inte använder moderna bekämpningsmedel eller konstgödsel blir skördarna mindre och priset högre. Och ekologisk djurhållning kräver mer utrymme, större åkerarealer, samt större spill med tanke på sjukdomar o.dyl. Ska man därefter producera ekologiska helfabrikat så krävs det att alla beståndsdelar är ekologiska, om vi t.ex ska marknadsföra ekologiska kakor så krävs det ekologiskt smör, ägg, mjöl etc. Livsmedelsproduktionen slukar på detta vis alltmer resurser.

Å andra sidan är ekologiska produkter naturligare, de smakar bättre, är fria från eventuella gifter, och har förmodligen behandlats med lite mer kärlek under sin tillblivelse.

Förr om åren kallades dylikt för lyxprodukter. Den där typen av mat, ni vet, som man handlar på Harrods eller NK:s livsmedelsavdelningar. Ekologisk mat uppfyller de flesta kriterier för att kallas för lyx eller premium. Och kanske är det inte heller konstigt att målgruppen faktiskt är den övre medelklassen i storstäderna. De har råd att köpa ekologiskt, och gör det gärna, ty de gör ju en insats för miljön och klimatet. Att maten smakar bättre och är fri från tillsatser är givetvis en anledning – men om vi ENBART hade denna anledning skulle samma mat inhandlas på Östermalmshallen eller i små delikatessbutiker utan lika gott samvete.

Miljöstämpeln ger den giftfria, närodlade och omvårdade maten legitimitet. Vi som köper den kan känna oss som goda medborgare och miljökämpar. De möra ekologiska lammkotletterna, de närodlade potatisarna, brytbönorna och primörsalladen, som sköljs ner med det obesprutade vinet ÄR gott. Och det hade varit gott även om det inte hade varit miljömärkt. I en annan tid kanske du t o m hade blivit anklagad för att SLÖSA med jordens tillgångar, då alla dessa goda finfina produkter kräver så mycket mer resurser.

Ekostämpeln ger oss alibi. Vi kan vara slösare, och komma undan med det. Och det passar mig fint. Jag älskar god mat, tillagad på goda färska råvaror. Margarin, ketchup, falukorv, fiskpinnar och frysta köttbullar är inte min melodi. Fast det måhända går åt mindre energi att framställa ALLA dessa varor än EN ekologisk måltid. Ändå kan jag klappa mig på bröstet, ty jag är en riktig miljövän.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, miljö, eko, ekologisk, ekologiskt

I dagarna firas 20-årsminnet av murens fall i Berlin. Jag var där bara några månader innan betongbarriären revs, och då kändes det fortfarande som om ingen förändring fanns i sikte. Det var mörkt på andra sidan, invånarna var rädda och ville inte prata med oss, inte ens när man frågade om vägen. Jag besökte Pergamonmuseet, såg det berömda altaret och Babylons portar. Fasaderna på husen invid hade fortfarande kulhål.

Ett besök gjordes även på Berlin konsthögskola, där vi mötte studenter som var oerhört skickliga, även de var ganska tysta. Vi åt lunch i skolans matsal, korv med blaskig östtysk öl. Affärerna var tomma, gatorna öde, brunkolslukten påtaglig, staden hade konserverats och tillslutits som en burk inlagd saltgurka. Jag hann tillbaka till västsidan några minuter i tolv, visumet gick ut vid midnatt. Det var en oerhört dyster upplevelse.

För några år sedan besökte jag en annan delad stad, Nicosia. Där grekcyprioter, turkcyprioter och turkar lever i en åtskild värld. Numera kan man passera över till turksidan, men grekerna gör sig inget besvär. Varför ska vi visa pass för att komma in i vårt eget land? löd den ständiga frågan. Ja, varför? Ytterst få greker visar någon aggression mot turkcyprioterna som de levt tillsammans med i hundratals år. Däremot har man inte mycket till övers för alla de turkar som skeppades in från Turkiet, för att fylla ut nordsidan efter oroligheterna på 70-talet.

Cypern är ännu ett exempel på etnisk rensning där olika folkgrupper flyttas hit och dit, för att lösa makthavarnas ekvationer. Nåväl, jag tror att det finns hopp. Invånarna pratar om en lös federation, och ett gemensamt styre, där de olika folken har representanter i ett gemensamt parlament. Kanske blir det verklighet en dag? Allt är möjligt, det vet jag som för 20 år sedan promenerade i en mörk sluten stad, som blott några månader senare öppnades upp. Förändringens vindar blåste över världen. Sovjetkommunismen och maoismen sopades bort, 90-talet blev symbol för framgång och frihet, medan 00-talet återigen i allt högre grad blickar tillbaka mot slutenhet, övervakning och överstatlighet, numera i en västerländsk tappning.

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, berlin, muren, kalla kriget, cypern, nicosia